Charles Bradlaugh

Charles Bradlaugh
Född26 september 1833[1][2][3]
Hoxton, Storbritannien
Död30 januari 1891[2][3][4] (57 år)
London[5]
BegravdBrookwood Cemetery
Andra namnIconoclast
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
SysselsättningPolitiker[6], politisk aktivist[7]
Befattning
Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament
Storbritanniens 22:a parlament, Northampton (1880–1881)[8]
Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament
Storbritanniens 22:a parlament, Northampton (1881–1882)[9][10]
Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament
Storbritanniens 22:a parlament, Northampton (1882–1884)[11]
Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament
Storbritanniens 22:a parlament, Northampton (1884–1885)[12][13]
Ledamot av Förenade kungarikets 23:e parlament
Storbritanniens 23:e parlament, Northampton (1885–1886)[12]
Ledamot av Förenade kungarikets 24:e parlament
Storbritanniens 24:e parlament, Northampton (1886–1891)
Politiskt parti
Liberal Party
BarnAlice Bradlaugh (f. 1858)
Hypatia Bradlaugh Bonner (f. 1858)
Redigera Wikidata

Charles Bradlaugh, född den 26 september 1833, död den 30 januari 1891, var en brittisk fritänkare och politiker.

Bradlaugh blev redan i ungdomen fritänkare, och måste därför lämna sitt hem och under stora svårigheter själv försörja sig. Under pseudonymen "Iconoclast", under vilken han länge dolde sin identitet, uppträdde han i 20-årsåldern som talare vid friluftsmöten och bedrev från 1858 radikal propaganda som folktalare runt om i landet. Hans vältalighet och stridbarhet gjorde honom snart till ledare för ett eget parti, som förenade republikanska och ateistiska åsikter. Från 1860 fick Bradlaugh ett organ i veckotidskriften The National Reformer och fortsatte här kampen för sina idéer. Som en följd av sin verksamhet invecklades han oupphörligt i rättegångar, av vilka den mest kända 1877-78 rörde en av honom och mrs Besant, hans medkämpe 1874-85, förlagd skrift angende en begränsning av folkökningen. Processen avgjordes till Bradlaughs förmån, och segern ledde till borttagandet av de sista skrankorna för den brittiska tryckfriheten. År 1880 invaldes Bradlaugh i parlamententet. När han skulle avlägga eden begärde han att få avge en högtidlig förklaring, i likhet med till exempel kväkarna. Detta ledde till en 6-årig förbittrad strid, som utkämpades dels i parlamentet, del inför domstol. Bradlaugh uteslöts fyra gånger ur underhuset men blev varje gång återvald. Striden slutade med Bradlaughs seger. Han satt sedan i parlamentet fram till sin död och blev med tiden en av dess mer populära medlemmar.

Källor

Noter

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Charles Bradlaugh, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Charles Bradlaugh, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Charles Bradlaugh, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, 11865974X7749153-1, läst: 13 augusti 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  7. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 18 december 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, api.parliament.uk .[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, api.parliament.uk .[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.britishnewspaperarchive.co.uk .[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.britishnewspaperarchive.co.uk .[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, www.britishnewspaperarchive.co.uk .[källa från Wikidata]

Externa länkar

Media som används på denna webbplats