Challenger (rymdfärja)

Challenger
OV-099
Challenger (rymdfärja)
Challenger skjuts upp på dess första uppdrag, STS-6.
OV-beteckningOV-099
LandUSA
Kontraktstilldelning1 januari 1979
Namngiven efterHMS Challenger
StatusExploderade
28 januari 1986
Första flygningSTS-6
4–9 april 1983
Sista flygningSTS-51-L
28 januari 1986
Antal uppdrag10
Tid i rymden62 dagar 07:56:22[1]
Antal genomförda omloppsvarv995
Tillryggalagd sträcka41 527 414 km
Satelliter utplacerade10

Challenger (OV-99) var den andra av den amerikanska rymdflygstyrelsen Nasas rymdfärjor som togs i bruk, efter Columbia. Dess jungfruresa skedde den 4 april 1983. Challenger hann göra nio uppdrag innan den exploderade under uppskjutningen den 28 januari 1986.

Den uppkallades efter HMS Challenger, som användes vid Challengerexpeditionen.

Uppdrag

Rökmolnet som Challenger lämnade efter sig vid olyckan.

Rymdfärjan Challenger utförde tio flygningar, tillbringade 62,41 dagar i rymden, gjorde 995 varv runt jorden och flög totalt 41 527 416 kilometer inklusive det sista uppdraget.

Olyckan

Den 28 januari 1986 sköts rymdfärjan Challenger iväg för sin tionde rymdfärd. Uppdragets beteckning var STS-51-L, och omfattade diverse vetenskapliga experiment. Starten hade ursprungligen varit planerad till den 22 januari men fick skjutas upp flera gånger på grund av tekniska problem och dålig väderlek. Avfyrningen skulle egentligen börja kl. 10.38 men på grund av kallt väder fördröjdes starten till kl. 11.38 när Challenger lyfte. Starten gick först enligt planerna, men efter 73 sekunder exploderade rymdfärjan ovanför Kennedy Space Center. Alla sju ombordvarande omkom. Åtminstone en del av besättningen överlevde branden och färjans sönderfall, men omkom när den förstärkta del av rymdfärjan som de befann sig i störtade i havet. Läraren Christa McAuliffe, en av de ombordvarande astronauterna, skulle blivit den första läraren i rymden, och många skolelever såg den direktsända uppskjutningen på TV.[2]

Efter olyckan tillsattes en kommission under ordföranden William Rogers för att undersöka orsakerna bakom explosionen. Bland de 14 som satt i Rogers Commission Report kan nämnas fysikern och nobelpristagaren Richard Feynman, förste mannen på månen Neil Armstrong, första amerikanska kvinnan i rymden Sally K. Ride och testpiloten Chuck Yeager.

"The Rogers Commission Report" kom fram till flera orsaker som hade bidragit till olyckan. För det första konstaterade man att gummipackningarna (O-ringar) som utgjorde trycktätning mellan lyftraketernas olika sektioner hade försvagats vilket ledde till att gas började strömma ut vilket i sin tur förstörde rymdfärjan. Defekten syns på bilderna från starten där man ser hur små svarta rökmoln bildas vid den högra lyftraketen. En orsak bakom denna defekt var det kalla vädret den dagen som hade bidragit till att gummipackningarna inte höll tätt. Rakettillverkaren Morton Thiokols ingenjörer hade motsatt sig en start på grund av de låga temperaturerna men NASA bestämde sig för att strunta i ingenjörernas åsikter och att genomföra starten ändå. Här slog "Rogers Commission" även fast att NASA hade sänkt sina krav på säkerhet till en väldigt låg nivå. Rapporten konstaterade även att NASA ville genomföra för många flygningar i relation till materialet och personalen som det hade till sitt förfogande. Därmed hade organisationen inga resurser för att motverka oförutsedda materialproblem.[3]

En bild av den del av fastbränsleraketen som orsakade haveriet.

Efter olyckan diskuterade man att bygga om testfärjan Enterprise till en fullt fungerande rymdfärja, men man kom slutligen fram till att det skulle bli billigare att bygga en ny. Den nya färjan fick namnet Endeavour.

Sjutton år senare havererade även rymdfärjan Columbia.

Rymdfärdsuppdragen

FärdUppdragStartdatumLandningFärdens tid
1STS-64 april 19839 april 1983120:23:42
2STS-718 juni 198324 juni 1983146:23:59
3STS-830 augusti 19835 september 1983145:08:43
4STS-41-B3 februari 198411 februari 1984191:15:55
5STS-41-C6 april 198413 april 1984167:40:07
6STS-41-G5 oktober 198413 oktober 1984197:23:38
7STS-51-B29 april 19856 maj 1985168:08:46
8STS-51-F29 juli 19856 augusti 1985190:45:26
9STS-61-A30 oktober 19856 november 1985168:44:53
10STS-51-L28 januari 1986Haveri0:01:13
Uppdragsemblem för Challengers flygningar
STS-6
STS-7
STS-8
STS-41-B
STS-41-C
STS-41-G
STS-51-B
STS-51-F
STS-61-A
STS-51-L

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Sts-7-patch.png
Mission patch for the STS-7 mission.
STS-51-L.svg
STS-51-L INSIGNIA
  • Members of the STS-51L crew designed this patch which will represent their participation on NASA's late January 1986 mission aboard the space shuttle Challenger, depicted launching from Florida and soaring into space to carry out a variety of goals. Among the prescribed duties of the five astronauts and two payload specialists will be observation and photography of Halley's Comet, backdropped against the United States flag in the insignia. Surnames of the crew members encircle the scene, with the payload specialists being recognized below. Surname of the first teacher in space, Sharon Christa McAuliffe, is followed by a symbolic apple. Gregory Jarvis, representing Hughes, is the industrial payload specialist for the flight. NASA's crew members are astronauts Francis R. (Dick) Scobee, commander; Michael J. Smith, pilot; and Ronald E. McNair, Ellison S. Onizuka and Judith A. Resnik - all mission specialists.
Sts-51-f-patch.png

STS-51F Mission Insignia

  • The crewmembers of Space Shuttle mission 51-F have chosen as their insignia this design by Houston artist Skip Bradley. The Space Shuttle Challenger is depicted ascending toward the heavens in search of new knowledge in the field of solar and stellar astronomy, with its Spacelab 2 payload. The constellations Leo and Orion are in the positions they will be in, relative to the sun during the flight. The nineteen stars signify that this will be the 19th STS flight. Crewmembers for the mission are Astronauts C. Gordon Fullerton, commander; Roy D. Bridges, pilot; F. Story Musgrave, Anthony W. England, and Karl J. Henize, mission specialist; and Payload Specialists Loren W. Acton and John David Bartoe.
STS-8 patch.svg

STS-8 INSIGNIA --- The night launch of Challenger heading toward its third earth-orbital mission is featured in the official insignia for STS-8. The eighth flight of the United States Space Transportation System is represented by eight stars of the constellation Aquila, "The Eagle," Astronauts Richard H. Truly, commander; Daniel C. Brandenstein, pilot; Dale A. Gardner, Guion S. Bluford, and William E. Thornton--all mission specialists--have their sumames on the border of the insignia.

PHOTO CREDIT: NASA or National Aeronautics and Space Administration
Challenger explosion.jpg

  • Short Description: Space Shuttle Challenger explodes shortly after take-off.
  • Full Description: On January 28, 1986, the Challenger space shuttle and her seven-member crew were lost when a ruptured O-ring in the right solid rocket booster caused an explosion soon after launch. This photograph, taken a few seconds after the accident, shows the main engines and solid rocket booster exhaust plumes entwined around a ball of gas from the external tank. Because shuttle launches had become almost routine after 24 successful missions, those watching the shuttle launch in person and on television found the sight of the explosion especially shocking and difficult to believe until NASA confirmed the accident.
  • Image # : 86-HC-220
  • Title: Exhaust Trail of STS-51-L
Space Shuttle Challenger (04-04-1983).JPEG
Space Transportation System Number 6, Orbiter Challenger, lifts off from Pad 39A carrying astronauts Paul J. Weitz, Koral J. Bobko, Donald H. Peterson and Dr. Story Musgrave.
RogersCommission-v1p57.jpg
Diagram of the Space Shuttle Solid Rocket Booster field joint assembly. The top end of the lower rocket segment has a deep U-shaped cavity, or clevis, along its circumference. The bottom end of the top segment extends to form a tang that fits snugly into the clevis of the bottom segment. A series of holes through the outer branch of the clevis, through the tang and part way into the clevis inner branch, hold thick pins that lock the segments together. An outer band holds the pins in place. Two parallel grooves on the clevis inner branch hold O-rings that seal the gap between the tang and the clevis, keeping hot gases out.
Vostok spacecraft replica.jpg
Författare/Upphovsman: Pascal (Flickr user: pasukaru76), Licens: CC0
Vostok spacecraft replica at the Technik Museum Speyer, Germany.
STS-61-a-patch.png
STS-61A Mission Insignia
  • This insignia was chosen by the eight members of the STS-61A/D1 Spacelab mission to represent the record-sized Space Shuttle crew. Crewmembers surnames surround the colorful patch scene depicting Challenger carrying a long science module and an international crew from Europe and the United States.
Sts-6-patch.svg
STS-6 Crew Insignia
Sts-41-b-patch.png
STS-41-C patch.png
The patch features a helmet visor of an astronaut performing an extravehicular activity. In the visor are reflected the sun's rays, the Challenger and its remote manipulator system (RMS) deploying the long duration exposure facility (LDEF), the Earth and blue sky, and another astronaut working at the damaged Solar Maximum Satellite (SMS). The scene is encircled by the surnames of the crewmembers.