Chaetophractus vellerosus
| Chaetophractus vellerosus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Cingulata |
| Familj | Dasypodidae |
| Släkte | Hårbältor Chaetophractus |
| Art | Chaetophractus vellerosus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Chaetophractus vellerosus | |
| Auktor | (Gray, 1865) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde (rött) | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Chaetophractus vellerosus[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Gray 1865. Chaetophractus vellerosus ingår i släktet hårbältor, och familjen Dasypodidae.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Utseende
Arten blir med svans 265 till 420 mm lång, svanslängden är 77 till 138 mm och vikten varierar mellan 0,5 och 1,3 kg. Djuret har 31 till 56 mm långa bakfötter och 22 till 31 mm stora öron. Chaetophractus vellerosus kännetecknas av en smal bål. På skölden förekommer tanfärgade hår.[6]
Utbredning och ekologi
Denna hårbälta förekommer i Sydamerika öster om Anderna från Bolivia till centrala Argentina. Underarten C. v. pannosus är en avskild population som lever i området kring Buenos Aires. Arten vistas i låglandet och i låga bergstrakter upp till 1000 meter över havet. Den lever i öknar och halvöknar med sandig jord där den kan gräva sina bon. Chaetophractus vellerosus är även vanlig i jordbruksområden.[1]
Exemplaren är under sommaren nattaktiva och under vintern dagaktiva. De klarar sig en längre tid med endast vätskan som finns i födan. Det underjordiska boet har flera tunnlar och ingångar som stängs vid längre vistelser i boet. Reviret är minst 3,4 hektar stort. Födan varierar beroende på årstid mellan insekter och olika växtdelar. Dessutom äter arten små ryggradsdjur. När exemplaren äter hamnar en större mängd sand i magsäcken. Före vintern skapar denna bälta ett fettskikt. Infångade exemplar skriker högt.[6]
Underarter
Arten delas in i följande underarter:[4]
- C. v. pannosus
- C. v. vellerosus
Bildgalleri
Källor
- ^ [a b c] 2010 Chaetophractus vellerosus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Chaetophractus vellerosus
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/chaetophractus+vellerosus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b] Eisenberg, Redford & Reid (1989). ”Chaetophractus vellerosus”. Mammals of the Neotropics. "II". University of Chicago Press. sid. 54−56. ISBN 978-0-226-70682-5
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Chaetophractus vellerosus.
Wikispecies har information om Chaetophractus vellerosus.
|
Media som används på denna webbplats
Photo prise en Patagonie d'un Chaetophractus vellerosus appelé Peludo en espagnol.
Författare/Upphovsman: Sandstein, Licens: CC BY 3.0
Screaming Hairy Armadillo, Chaetophractus vellerosus, Naturhistorisches Museum Wien.
Dasypus vellerosus
Författare/Upphovsman:
- South_America_laea_relief_location_map.jpg: Uwe Dedering
- derivative work: NordNordWest
- Range data: IUCN SSC Anteater, Sloth and Armadillo Specialist Group. 2016. Chaetophractus vellerosus. The IUCN Red List of Threatened Species 2016: e.T89604632A89605338
Distribution map of the Screaming hairy armadillo