Chacoörn

Chacoörn
Status i världen: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteButeogallus
ArtChacoörn
B. coronatus
Vetenskapligt namn
§ Buteogallus coronatus
Auktor(Vieillot, 1817)
Utbredning
Synonymer
Kroneremitörn
Harpyhaliaetus coronatus

Chacoörn[2] (Buteogallus coronatus) är en sydamerikansk starkt utrotningshotad rovfågel.[3]

Utseende och läten

Chacoörnen är en stor (75-85) och kraftfull, tofsförsedd örn med långa och breda vingar och kort stjärt. Fjäderdräkten är matt skiffergrå, på vingarna någt mörkare. Ett vitt tvärband och ett ändband syns på den sotfärgade stjärten. Vaxhuden vid näbben och benen är gula.[1]

Ungfågeln är brun ovan med gräddfärgat huvud och ett mörkt streck bakom ögat. Även strupen och undersidan är gräddfärgad, med bruna fläckar på övre delen av bröstet och nedre delen av buken. Liknande större svartvråk är mindre och mer kortvingad, med svartare fjäderdräkt på adulta fåglar och ungfåglar kraftigare brunstreckad under. Lätet är en kraftfull och utdragen men ljus vissling.[1]

Utbredning och systematik

Arten förekommer i gräsmarker från södra Brasilien, Paraguay och Bolivia till norra Argentina.[3] Den placerades tidigare i släktet Harpyhaliaetus, men efter genetiska studier förs den numera till Buteogallus.[4][5]

Levnadssätt

Chacoörnen bebor låglänta områden med halvöppen säsongsvis torrt landskap som palmsvann, buskrik stäpp, chaco och cerrado. Ibland kan den också hittas i medelhöga bergstrakter i sydöstra Brasilien och Argentina och har även rapporterats från caatinga, galleriskog, våtmarker och lundar med Mauritia flexuosa. I Paraguay finns också ett antal fynd från vida boskapsfält. Födan består av både däggdjur, fåglar, reptiler, as och fisk, men på Pampas i Argentina rapporteras bältdjur och ormar vara viktigaste byten. Den bygger ett stort bo i träd eller raviner, vari den lägger ett ägg. Arten kan vara delvis nattlevande.[1][6]

Status

Chacoörnen har en mycket liten och fragmenterad världspopulation bestående av under 1000 häckande individer. Den tros också minska i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som starkt hotad.[1]

Namn

Fågeln kallades tidigare kroneremitörn på svenska.

Referenser

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2016 Buteogallus coronatus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ Amaral, F.S.R., F.H. Sheldon, A. Gamauf, E. Haring, M. Riesing, L.F. Silveira, and A. Wajntal (2008), Patterns and Processes of Diversification in a Widespread and Ecologically Diverse Avian Group, the Buteonine Hawks (Aves, Accipitridae), Mol. Phylogenet. Evol. 53, 703-715. PDF Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315. PDF Arkiverad 31 augusti 2021 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Sarasola, J.H., Santillán, M.A.; Galmes, M.A. 2010. Crowned eagles rarely prey on livestock in central Argentina: persecution is not justified. Endangered Species Research 13: 207-213.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Buteogallus coronatus map.svg
Författare/Upphovsman: Cephas, Licens: CC BY-SA 4.0
Range map of Crowned Solitary Eagle (Buteogallus coronatus)
Harpyhaliaetus coronatus -captive-8b (cropped).jpg
Författare/Upphovsman: Nori Almeida, Licens: CC BY 2.0
Crowned Solitary Eagle in captivity.