Cercocebus torquatus
Cercocebus torquatus Status i världen: Sårbar[1] | |
(c) I, BS Thurner Hof, CC BY-SA 3.0 | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
Ordning | Primater Primates |
Familj | Markattartade apor Cercopithecidae |
Släkte | Cercocebus |
Art | Cercocebus torquatus |
Vetenskapligt namn | |
§ Cercocebus torquatus | |
Auktor | (Kerr, 1792) |
Utbredning | |
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0 Utbredningsområde | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Cercocebus torquatus[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Kerr 1792. Cercocebus torquatus ingår i släktet Cercocebus och familjen markattartade apor.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1] Inga underarter finns listade.[5] De svenska trivialnamnen rökgrå mangab och mormangab förekommer för arten.[7]
Utseende
Denna primat kännetecknas av kastanjebruna hår på huvudets topp som liknar en luva samt av långa vita hår vid tinningen. Som kontrast är ansiktet och öronen nakna med svart hud. De övre ögonlock har vit färg. Hanar är med en kroppslängd (huvud och bål) av 47 till 67 cm och en vikt av 7 till 12,5 kg större än honor. Honor blir 45 till 60 cm långa (huvud och bål) samt 5 till 8 kg tunga. Därtill kommer hos båda kön svansen som är något längre än övriga kropp. Bålen och svansen har huvudsakligen grå färg och undersidan är ljusare till vitaktig.[8]
Utbredning och habitat
Denna primat förekommer vid Guineabukten från sydöstra Benin till Kongo-Brazzaville. Arten vistas där i olika slags fuktiga skogar och den uppsöker även odlingsmark.[1]
Ekologi
Hanar och honor bildar flockar med 14 till 23 medlemmar.[1] De äter främst frukter och nötter samt lite rötter, svampar, andra växtdelar och ryggradslösa djur. Med sina kraftiga hörntänder kan de även bryta hårda nötskal. Troligen kan honor para sig hela året. Dräktigheten varar cirka 170 dagar och sedan föds en unge. Efter fem till sju år blir ungen könsmogen. Med människans vård kan Cercocebus torquatus leva 30 år.[8][9]
Källor
- ^ [a b c d] 2008 Cercocebus torquatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (2005) , website Cercocebus torquatus, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/cercocebus+torquatus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ David W. McDonald (en), S. Ulfstrand (sv), red (1996). ”Mangaber”. Bonniers Stora Verk Om Jordens Djur. "Apor". Bonnier Lexikon AB. sid. 86. ISBN 91-632-0077-5
- ^ [a b] M. Richardson (26 mars 2009). ”Red-capped mangabey”. ARKive. Arkiverad från originalet den 21 september 2013. https://web.archive.org/web/20130921130619/http://www.arkive.org/red-capped-mangabey/cercocebus-torquatus/. Läst 10 augusti 2014.
- ^ K. Nguyen (2 september 1999). ”Cercocebus torquatus” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Cercocebus_torquatus.html. Läst 10 augusti 2014.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Cercocebus torquatus.
- Wikispecies har information om Cercocebus torquatus.
Media som används på denna webbplats
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0
Geographic distribution of the Collared Mangabey (Cercocebus torquatus).
(c) I, BS Thurner Hof, CC BY-SA 3.0
Cercocebus torquatus