Ceratopsider

Ceratopsidae
Status i världen: Fossil
Stratigrafisk utbredning: Yngre krita, ca. 75-65 milj. år sen.
Triceratops side view.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
UnderklassDiapsider
Diapsida
InfraklassHärskarödlor
Archosauria
ÖverordningDinosaurier
Dinosauria
OrdningFågelhöftade dinosaurier
Ornithischia
ÖverfamiljCeratopsier
Ceratopsia
FamiljCeratopsider
Ceratopsidae
Marsh, 1890
Hitta fler artiklar om djur med

Ceratopsider, medlemmar av Ceratopsidae (eller Ceratopidae), är en familj med behornade dinosaurier, som bland annat omfattar Triceratops, Styracosaurus, Centrosaurus och Pentaceratops. Alla kända släkten var fyrbenta växtätare från yngre krita i västra Nordamerika och karaktäriseras av sina papegojlika näbbar, rader av sönderdelande tänder i bakre delen av käkarna, och genomtänkt utarbetade horn och nackkragar. Gruppen delas i två underfamiljer. Den ena är Ceratopsinae eller Chasmosaurinae, vilken generellt betecknas av långa, triangulära kragar och välutvecklade horn över ögonbrynen. Den andra gruppen, Centrosaurinae, hade välutvecklade noshorn eller nosknölar. Dock hade de kortare och rektangulära kragar kantade av taggar.

Om Ceratopsidae

Ceratopsiderna var tungt byggda fyrfotade djur. De hade rundade, svällande kroppar med kortare framben än bakben, och bar upp enorma skallar. De hade också smala svansar, och fötter med hovliknande klor. Ceratopsiderna blev ganska stora. Många släkten mätte över 5 meter från nos till svans, och tros ha vägt 3 – 4 ton. Den största, Eotriceratops, tros ha mätt mellan 9 och 12 meter, och vägt mer än 5 ton. Deras stora skallar bar välutvecklade horn, och från bakhuvudet växte en hjälmliknande benkrage, som täckte nacken och halsen. Ceratopsiderna tros ha varit utpräglade växtätare. Den främre delen av munnen var tandlös och bildade en papegojliknande näbb som kunde knipsa av växter. Längre bak i munnen satt stora uppsättningar med små tänder. Troligtvis betade ceratopsiderna av låg markvegetation.

Perception

Eftersom ceratopsiderna är utdöda kan man inte veta med säkerhet hur dessa djur tog emot sinnesintryck och tolkade sin omvärld. Deras hjärnor förefaller dock ha varit relativt små, och flera av deras sinnen tros inte ha varit särskilt starka. En studie av kraniet från en Pachyrhinosaurus har tytt på att varken synen, luktsinnet eller hörseln var särskilt effektiva.[1]

Horn och kragar

Ceratopsiderna är välkända för sina stora horn och benkragar. Dessa horn och kragar påvisar stor variation mellan flera av de olika släktena, och det är ofta dessa forskare går efter när man fastställer nya släkten.

Medlemmar av underfamilj Chasmosaurinae (de ”lång-kragade” ceratopsiderna), såsom Triceratops, Pentaceratops och Chasmosaurus), uppvisar ofta långa horn i pannan och kraftigt förlängda kragar med stora hål (fenestrae), troligtvis för att reducera skallens vikt. Underfamilj Centrosaurinae (”kort-kragade” ceratopsider), såsom Centrosaurus och Styracosaurus, har mindre utvecklade horn i pannan, men har längre och grövre horn på nosen, liknande en noshörnings. Inom Centrosaurinae finns en annan grupp, Pachyrhinosaurini. Ett par släkten inom denna grupp (Pachyrhinosaurus och Achelousaurus) saknar noshorn, och har istället en stor, skrovlig benknöl. En förklaring har varit att denna knöl fäst någon sorts struktur av keratin, men detta anses numera osannolikt.

Vad Ceratopsidernas horn och kragar fyllt för funktion har varit mycket omdiskuterat. Uppvisning för artfränder och som vapen och skydd mot rovdjur har ofta föreslagits. Det har också föreslagits att horn och krage kan ha fungerat som värmeregulator. [2] Fossil av skadade skelett och kranier har visat att Ceratopsiderna sannolikt använde sina horn för interna strider med varandra. [3]

Taxonomi

Familj Ceratopsidae delas in i ett par underfamiljer, Chasmosaurinae och Centrosaurinae.

Klassificering

Chasmosaurus.
Triceratops.
Styracosaurus.

Referenser

  • Dodson, P. (1996). The Horned Dinosaurs. Princeton University Press, Pinceton, New Jersey, sid. xiv-346
  • Dodson, P., & Currie, P. J. (1990). "Neoceratopsia." 593-618 in Weishampel, D. B., Dodson, P., & Osmólska, H. (eds.), 1990: The Dinosauria. University of California Press, Berkley, Los Angeles, Oxford, 1990 xvi-733.
  1. ^ Witmer L.M. & Ridgely M.C., "Structure of the brain cavity and inner ear of the centrosaurine ceratopsid Pachyrhinosaurus based on CT scanning and 3D visualization" Arkiverad 11 januari 2018 hämtat från the Wayback Machine., ur Currie P.J., A New Horned Dinosaur from an Upper Cretaceous Bone Bed in Alberta (National Research Concil Research Press, 2008), sid. 117-144.
  2. ^ Russell D.A,Stoskopf M.K et.al (December 1998), "The thermoregulatory Functions of the Triceratops Frill and Horns: Heat Flow Measured with Oxygen Isotopes", Journal of Vertebrate Paleontology 18:4, sid. 746-150.
  3. ^ Farke A.A, Tanken D.H & Wolff E.D.S (2009), "Evidence of Combat in Triceratops", Public Library of Science’’.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Chasmosaurus belli RTM 01.jpg
Författare/Upphovsman: ceasol from Edmonton, Canada, Licens: CC BY-SA 2.0
Chasmosaurus belli ROM 843, Royal Tyrrell Museum of Paleontology. Late Cretaceous 75-74.5 millions years ago. Found at Dinosaur Provincial Park, Alberta, and prepared at the Royal Tyrrell Museum of Paleontology, Drumheller, Alberta.
ROM-Dinos LastRoom triceratops.png
Författare/Upphovsman: , Licens: CC-BY-SA-3.0
Dinosaur skeletons (Triceratops) on display in the final room of the old Dinosaur Gallery at the Royal Ontario Museum, Toronto. Picture taken on the final day the gallery was open, September 1, 2005.
Styracosaurus albertensis skull.JPG
Författare/Upphovsman: Claire Houck from New York City, USA, Licens: CC BY-SA 2.0
Styracosaurus albertensis skeleton, American Museum of Natural History. 75 million years ago.
Triceratops side view.jpg
Författare/Upphovsman: Quadell, Licens: CC BY-SA 3.0
Triceratops skeleton at the Smithsonian museum of Natural History