Celeron

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2012-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Celeron
Undersidan av en mendocino-core socket 370 Celeron, 333 MHz.
Grundinformation
Tillverkningsår	Från april 1998 till idag
Tillverkare	Intel
Teknisk information
Max. CPU-klockfrekvens	266 MHz till 3.6 GHz
FSB-hastighet	66 MHz till 1333 MT/s
Min. feature size	250 nm till 22 nm
Instruktionsuppsättning	IA-32, x86-64
Mikroarkitektur	P6, NetBurst, Core, Nehalem, Sandy Bridge, Ivy Bridge, Haswell
Socket	Slot 1 Socket 370 Socket 478 LGA 775 Socket M Socket P
Kärnnamn	Covington Mendocino Coppermine-128 Tualatin-256 Willamette-128 Northwood-128 Prescott-256 Cedar Mill-512 Banias Dothan Yonah Merom Conroe Allendale Penryn Wolfdale Clarkdale Arrandale Jasper Forest Sandy Bridge Ivy Bridge Haswell

Celeron är ett namn för olika lågbudgetmodeller av Intels mikroprocessorer till ett mycket lågt pris och lägre tillverkningskostnader. Intel introducerade Celeron i april 1998 och Celeron är aktiv än idag.

Namnet har använts för olika generationer av Pentium-processorer, med till exempel mindre cacheminne eller lägre frekvens på databussen. Det har även lanserats dubbelkärniga Celeron-processorer baserade på Core 2. En parallell finns i benämningen Xeon som används för serverprocessorer, och även de är varianter av olika generationer processorer från Intel.

Covington är den första ur familjen Celeronprocessorer. De körde hastigheterna 267 MHz (april 1998)och 300 MHz (juni 1998) på 66 mhz bussfrekvens.

Andra Celeronkärnan år 1999 på frekvenserna 300 till 533 Mhz. De använde Slot 1 som sin föregångare Covington. Men till skillnad från Covington så använde Mendocino även Socket 370.

Introducerad den 29 mars 2000. Coppermine-128 slopade slot 1 och använde enbart socket 370.

I januari 2001 höjdes bussfrekvensen till 100 MHz.

Klockningshastighet 1,10 Ghz satte punkt för Coppermine-128 den 31 augusti 2001^[1]

Den fjärde kärnan. Introducerad mars 2000 men till skillnad från Coppermine-128 så hade Tualatin-256 högre cacheminne på 256 KB.

Dessutom klockades den upp till 1,5 Ghz under våren 2002.

Introducerad våren 2002. Willamette-128 slopade socket 370 och använde istället nya Socket 478. Den hade en mycket högre bussfrekvens på 400 mhz och cacheminne 128 kb. Högsta klockningshastighet blev 2.0 Ghz.

Northwood-128 har flera likheter med föregångaren Willamette-128. De har samma bussfrekvens och lika mycket cacheminne.

Men till skillnad från Willamette-128 så hade Northwood-128 en högre klockningshastighet som uppgick till 2,80 Ghz i november 2003.

Introducerad den 24 juni 2004. Den hade cacheminne 256 KB och bussfrekvens 533 Mhz och den använde Socket 478 och LGA 775.

CeleronD översteg 3 Ghz i oktober 2004. I december 2005 hade den en klockningshastighet på 3,33 Ghz.

Introducerad den 28 maj 2006. Den hade högre cacheminne på 512 KB och bussfrekvens 533 Mhz och den använde endast LGA 775.

Högsta klockningshastighet: 3,60 Ghz (januari 2007).

Juni 2007. Den har lägre klockningshastighet (max 2.20 Ghz) men till skillnad från Cedar Mill-512 så har Conroe-L en betydligt större bussfrekvens på 800 Mhz.

I Conroe-CL sänkte man klockningshastigheten ytterligare (1.87 GHz) men i "utbyte" en bussfrekvens på 1066 Mhz.

År 2008. bussfrekvens på 800 Mhz och cacheminne: 512 KB. Högsta klockningshastighet: 2.40 Ghz (Maj 2009).

År 2009. bussfrekvens på 800 Mhz och cacheminne: 1000 KB. Högsta klockningshastighet: 2.70 Ghz (Augusti 2010).

År 2013-2014. Baserad på samma arkitektur som de senaste Atom-processorerna, även kallad "Bay Trail": Högsta klockfrekvens: 2.39 Ghz. Finns i både dubbelkärniga och fyrkärniga varianter. Bland annat: Celeron N2805, N2820. N2920. Processorerna har också en integrerad grafikprocessor av typen Intel HD Graphics. IGPU-enheten är baserad på samma arkitektur som Intel HD Graphics 4000 men har lägre klockfrekvens och ett mindre antal exekveringsenheter.

Celeron har till skillnad från vanliga Pentium av samma generationer varit lättare att överklocka, man kunde utan några som helst problem köra en 400 MHz Celeron i 600 MHz, bland annat genom ökning av bussfrekvensen från 66 till 133 MHz, eller en 800 MHz Celeron i 1,2 GHz genom att öka multipliern från 8,0 till 9,0 och ändra bussen från 100 till 133 MHz, hade man bra kylning kunde man lätt uppgradera dem till dubbla hastigheten.

• Wikimedia Commons har media som rör Celeron.
  Bilder & media