Cecilia Bartoli

Cecilia Bartoli
Cecilia Bartoli i Paris, mars 2008
Född	4 juni 1966 Rom,  Italien
Genre	Opera
Roll	Mezzo-sopran
År som aktiv	1989–idag
Skivbolag	Decca
Webbplats	Officiell webbplats
Utmärkelser Echo Klassik Sängerin des Jahres (1994) Echo Klassik Sängerin des Jahres (1997) Echo Klassik Sängerin des Jahres (2006) Echo Klassik Sängerin des Jahres (2008) Léonie Sonnings musikpris (2010)[1] Händelpriset (2010)[2] Herbert-von-Karajan-Musikpreis (2012)[3] Polarpriset (2016)[4] Kammarsångare (2023)[5] Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden Officer av Nationalförtjänstorden[6] Konstens hedersguldmedalj[6] Riddare av Italienska republikens förtjänstorden[7] Riddare av Hederslegionen[8] Paris medalj[6] Officer av Arts et Lettres-orden[8] Monacos kulturella förtjänstorden Classic Brit Awards

Cecilia Bartoli, född 4 juni 1966 i Rom, Italien, är en italiensk mezzosopran.

Cecilia Bartoli inledde sin karriär i slutet av 1980-talet med att sjunga Rossinis stora mezzoroller, såsom Rosina och Askungen. Under 1990-talet lade hon också en del Mozartroller till sin repertoar såsom Susanna, Fiordiligi och Despina. Med tiden utvecklade hon en koloraturteknik som ingen annan. Flera års självstudier och experimenterande ledde fram till skivinspelningar och konsertturnéer med sällan eller aldrig spelad operamusik av Vivaldi, Gluck och Salieri. Hennes topptrimmade röst har ett omfång av omkring 3 oktaver (lilla ess till 3-strukna ess) vilket gör att hon kan växla mellan höga och låga lägen utan att förlora klang och kärna i rösten.

Hennes koloraturteknik kritiserades till en början för att vara alldeles för luftig, men med tiden har hon arbetat upp både snabbhet och täthet. Hon bidrar till att musik skriven för 1700-talets stora kastratsångare åter har blivit en publikmagnet, och hon är alltjämt en efterfrågad och prisad artist över hela världen.

Som operasångerska framträder hon sporadiskt i operor skrivna på 1700-talet. Hennes skiva Opera proibita innehåller sakral musik av profan operakaraktär skriven under den tid (1700-talets första årtionde) då katolska kyrkan förbjöd offentliga operaframträdanden.

2001 fick hon en grammy för skivan The Vivaldi Album som hon spelade in tillsammans med Il Giardino Armonico.^[9]

I september 2007 släppte hon ett album med musik skriven för en av 1800-talets mest hyllade och omskrivna operasångerskor, Maria Malibran. Återigen gör Bartoli här ett musikhistoriskt intressant album med tidigare oinspelad musik på tidstrogna instrument.

Hon mottog Léonie Sonnings musikpris 2010 och Polarpriset 2016^[10].

• 1989 – Rossini: Il Barbiere di Siviglia
• 1991 – Mozart: Lucio Silla
• 1993 – Rossini: La Cenerentola
• 1993 – Puccini: Manon Lescaut
• 1994 – Mozart: Le Nozze di Figaro
• 1995 – Mozart: La Clemenza di Tito
• 1997 – Haydn: Orfeo ed Euridice
• 1998 – Rossini: Il Turco in Italia
• 1999 – Mozart: Mitridate
• 2000 – Handel: Rinaldo
• 2001 – Mozart: Don Giovanni
• 2008 – Bellini: La Sonnambula
• 2013 – Bellini: Norma

• 1989 – Rossini Arias
• 1991 – Mozart Arias
• 1992 – Rossini Heroines
• 1994 – Mozart Portraits
• 1999 – The Vivaldi Album
• 1999 – Cecilia & Bryn: Duets (med Bryn Terfel)
• 2001 – Gluck Italian Arias
• 2003 – The Salieri Album
• 2005 – Opera Proibita
• 2007 – Maria (ett hyllningsalbum till Maria Malibran)
• 2009 – Sacrificium

• 1990 – Rossini Recital
• 1992 – Arie Antiche
• 1993 – Italian Songs
• 1996 – Chant D'Amour
• 1997 – An Italian Songbook
• 1998 – Live in Italy

• 1992 – Mozart: Requiem
• 1993 – Stephanie
• 1993 – Pergolesi & Scarlatti: Stabat Mater, Salve Regina

• 2001 – Rossini Cantatas, Volume 2

• 1995 – A Portrait
• 2002 – The Art of Cecilia Bartoli
• 2010 – Sospiri

• Officiell webbplats
• Wikimedia Commons har media som rör Cecilia Bartoli.
  Bilder & media