Cassius Clay

Cassius Clay
Född	19 oktober 1810 Madison County, USA
Död	22 juli 1903 (92 år) White Hall[1]
Begravd	Richmond Cemetery[2][3]
Medborgare i	USA
Utbildad vid	Yale University, 1832 Centre College Transylvania University Yale College
Sysselsättning	Advokat, officer, fotograf, diplomat, politiker, författare[4]
Befattning
Ledamot av Kentuckys representanthus (1835–1841) USA:s ambassadör i Kejsardömet Ryssland (1861–1862) USA:s ambassadör i Kejsardömet Ryssland (1863–1869)
Politiskt parti
Republikanska partiet
Maka	Mary Jane Warfield (g. 1833–1878, skilsmässa)
Barn	10
Föräldrar	Green Clay
Namnteckning
Redigera Wikidata

Cassius Marcellus Clay, född 19 oktober 1810 i Madison County i Kentucky, död 22 juli 1903 i Madison County i Kentucky, var en amerikansk plantageägare, politiker och abolitionist. Han var Förenta Staternas sändebud vid hovet i Sankt Petersburg 1861-1862 och 1863-1869. 1862-1863 tjänstgjorde han som generalmajor i unionsarmén.

Cassius Marcellus Clay föddes i Madison County i Kentucky som son till militären och plantageägaren Green Clay^[5], som var kusin med politikern Henry Clay.^[6] Han studerade vid Centre College i Danville (Kentucky) och sedan vid Yale, där han utexaminerades 1832. Under studietiden påverkades han av William Lloyd Garrison och blev en slaverimotståndare.^[5][7] Clay återvände till sin hemstat och blev där en förespråkare för emancipation^[7], trots att det satte honom i livsfara^[6]. Istället för att bli jurist som han utbildats till gjorde han karriär inom politiken. Mellan 1835 och 1841 var han ledamot för Whigpartiet i Kentuckys delstatsförsamling, där han förespråkade gradvis emancipation, införande av en folkskola och reform i domstolsväsendet. Han förlorade sin plats 1841 på grund av sitt slaverimotstånd, och blev 1844 en kampanjtalare för sin fars kusin Henry Clay i nordstaterna. År 1845 grundade han en abolitionisttidning vid namn The True American i Lexington i Kentucky, men dess kontor förstördes av en mobb samma år, och tidningen fick flytta till Cincinnati i nordstaten Ohio istället. Clay blev känd för sitt mod, både i dueller och mordförsök mot honom^[7], men även i mexikansk-amerikanska kriget^[6], då han var kapten och blev tillfångatagen under general Scotts marsch mot Mexico City. Han lämnade Whigpartiet 1850 och ställde upp som slaverimotståndare i Kentuckys guvernörsval, men förlorade. Istället gick han år 1856 med i Republikanska partiet, inom vilket han kandiderade till att bli vicepresidentkandidat i valet 1860.^[7] President Lincoln skickade honom år 1861 som amerikanskt sändebud till Ryssland, där han framgångsrikt förespråkade nordstaternas sak.^[6] Året efter återvände han till USA för att delta som generalmajor i inbördeskriget, men var 1863 tillbaka på sin tidigare post i Sankt Petersburg där han stannade till 1869^[7] och var delaktig i det amerikanska förvärvandet av Alaska^[6]. Efter kriget misstyckte han med republikanernas hantering av rekonstruktionen i sydstaterna och lämnade därför partiet, och hjälpte Horace Greeley att bli nominerad i valet 1872. I valen 1876 och 1880 stödde han demokraterna, men återgick till republikanerna 1884. Clay dog år 1903 på sin gård Whitehall i Kentucky.^[7]

Referenser