Cassiopeia A

Kompositbild i infraröd (röd), synlig (gul) och röntgen (grön och blå)

Cassiopeia A är näst efter solen den starkaste astronomiska radiokällan från jorden sett; den är en supernovarest efter en supernova som inträffade (från vår synvinkel) omkring år 1667. Avståndet från jorden anses vara ca 10000-12000 ljusår, och händelsen inträffade därmed samtidigt med att inlandsisen började dra sig tillbaka från Norden.

I motsats till flera andra supernovor (se Tycho Brahe och Krabbnebulosan) observerades den såvitt känt inte från jorden, men det är möjligt att den engelske astronomen John Flamsteed kan ha noterat den 1680; han antecknade då en svag stjärna nära positionen för det objekt vi känner idag. Senare astronomer kunde inte hitta något optiskt synligt här och antog att observationen varit ett misstag. Det kan tänkas att det egentliga supernovautbrottet inträffade 1667 och att en mindre efterexplosion i reststjärnan kom 13 år senare).[1] Se även Cassiopeia B.

Någon stjärna som utsänder optiskt ljus finns inte kvar i centrum, till skillnad från Krabbnebulosan. 1979 föreslog astronomen Iosif Shklovsky att det kunde finnas ett svart hål i centret.[2] 1999 fann Chandra-röntgenteleskopet en källa "liknande en hetfläck"[3] nära nebulosans centrum, och detta är troligen en neutronstjärna eller ett svart hål, som då skulle bekräfta Shklovskys prediktion.[4]

Referenser

  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 10 november 2006. https://web.archive.org/web/20061110025405/http://www.seds.org/~spider/spider/Vars/casA.html. Läst 12 november 2006. 
  2. ^ Is Cassiopeia A a black hole? i Nature vol. 279, nr 5715, år 1979, s703
  3. ^ ”The Many Faces of Cassiopeia A”. Arkiverad från originalet den 8 mars 2005. https://web.archive.org/web/20050308201744/http://chandra.harvard.edu/fifth/casa/. Läst 12 november 2006. 
  4. ^ (Pavlov, et al, 2000)

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Cassiopeia A Spitzer.jpg
This stunning false-color picture shows off the many sides of the supernova remnant Cassiopeia A. It is made up of images taken by three of NASA's Great Observatories, using three different wavebands of light. Infrared data from the Spitzer Space Telescope are colored red; visible data from the Hubble Space Telescope are yellow; and X-ray data from the Chandra X-ray Observatory are green and blue.

Located 10,000 light-years away in the northern constellation Cassiopeia, Cassiopeia A is the remnant of a once massive star that died in a violent supernova explosion seen on Earth 325 years ago. It consists of a dead star, called a neutron star, and a surrounding shell of material that was blasted off as the star died. This remnant marks the most recent supernova in our Milky Way galaxy, and is one of the most studied objects in the sky.

Each Great Observatory highlights different characteristics of this celestial orb. While Spitzer reveals warm dust in the outer shell about a few hundred degrees Kelvin (80 degrees Fahrenheit) in temperature, Hubble sees the delicate filamentary structures of hot gases about 10,000 degrees Kelvin (18,000 degrees Fahrenheit). Chandra probes unimaginably hot gases, up to about 10 million degrees Kelvin (18 million degrees Fahrenheit). These extremely hot gases were created when ejected material from Cassiopeia A smashed into surrounding gas and dust. Chandra can also see Cassiopeia A's neutron star (turquoise dot at center of shell).

Blue Chandra data were acquired using broadband X-rays (low to high energies); green Chandra data correspond to intermediate energy X-rays; yellow Hubble data were taken using a 900 nanometer-wavelength filter, and red Spitzer data are from the telescope's 24-micron detector.