Carl Tillius
| Carl Tillius | |
| Född | 18 december 1905[1] |
|---|---|
| Död | 19 april 1997[1] (91 år) |
| Begravd | Örgryte nya kyrkogård[1] |
| Medborgarskap | Sverige |
| Sysselsättning | Pianist[2], musikkritiker, musikpedagog |
| Redigera Wikidata | |
Carl Tillius, född 18 december 1905 i Adolf Fredriks församling i Stockholm, död 19 april 1997 i Örgryte,[3] var en svensk pianist, musikkritiker och musikpedagog.
Biografi
Tillius studerade vid Stockholms musikkonservatorium 1921–1926 för Lennart Lundberg, i Moskva för Simon Barere och i Paris för Alfred Cortot.[4] Han var musikrecensent från 1930-talet, bland annat i Göteborgs-Posten 1950–1975 och lärare vid Musikhögskolan i Göteborg 1955–1970 samt rektor för TBV:s pianoskola från 1952.[5] Carl Tillius var musikchef för Lisebergs sommarkonserter och grundade Göteborgs musikinstitut tillsammans med Hilding Domellöf 1934.[5] I Göteborg grundade han Tillius-trion tillsammans med Guido Vecchi på violoncell och Václav Rabi på violin.[4]
Tillius gav som första pianist ett program i svensk radio 1925. Han debuterade 1926 tillsammans med Gävle symfoniorkester och 1927 gav han en egen pianoafton i Stockholm.[6] Som pianist framträdde Tillius i Europa och Sydafrika. Han invaldes som ledamot 772 av Kungliga Musikaliska Akademien den 24 februari 1972 och tilldelades professors namn 1973.[5] Tillius gjorde genom sin mångfasetterade verksamhet en viktig insats för Göteborgs musikliv.[4]
Carl Tillius var far till Sven-Gunnar Tillius. Han är begraven på Örgryte nya kyrkogård.[7]
Diskografi
- 1938 Solöga (William Seymer); Allegro energico. Ur "Lyrische Stücke" Op. 14 (Adolf Wiklund)[8]
- 1942 Simma, and från blåa fjärder (Jean Sibelius / Rafael Lindgren); Var det en dröm? Op. 37 nr 4 (J. Sibelius / Josef Julius Wecksell)[9]
- 1947 Etude No. 1 ("Poeme") op. 2 (Aleksandr Skrjabin); (a) Alt Wien (Leopold Godowsky) (b) Humlans flykt (Nikolaj Rimskij-Korsakov, arr.: Sergej Rachmaninov)[10]
- 1947 Fantasi, op. 11, No. 1 (Wilhelm Stenhammar); Melodi, op. 3, No. 3 (Adolf Wiklund)[11]
- 1953 Sommarsång (Wilhelm Peterson-Berger); Serenad (Wilhelm Peterson-Berger)[12]
- 1952 När rönnen blommar (Wilhelm Peterson-Berger); Intåg i sommarhagen (Wilhelm Peterson-Berger)[13]
- 1955 Gratulation (Wilhelm Peterson-Berger)[14]
Referenser
- ^ [a b c] Svenskagravar.se, omnämnd som: Tillius, Carl, läs online, läst: 7 januari 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1163043575, läst: 10 juni 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges dödbok 1860–2017 (Version 7.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2018. ISBN 9789188341310
- ^ [a b c] Åstrand Hans, red (1979). Sohlmans musiklexikon. 5, Particell-Øyen. Stockholm: Sohlman. sid. 624. Libris 8372042. ISBN 91-7198-025-3 (inb.)
- ^ [a b c] Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.)
- ^ Ericson Uno, Engström Klas, red (1993). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 14, Talm-Över. Höganäs: Bra böcker. sid. 51. Libris 7665092. ISBN 91-7752-272-9 (Wiken Bra böcker)
- ^ SvenskaGravar
- ^ Carl Tillius i Svensk mediedatabas.
- ^ Carl Tillius i Svensk mediedatabas.
- ^ Carl Tillius i Svensk mediedatabas.
- ^ Carl Tillius i Svensk mediedatabas.
- ^ Carl Tillius i Svensk mediedatabas.
- ^ Carl Tillius i Svensk mediedatabas.
- ^ Carl Tillius i Svensk mediedatabas.
Vidare läsning
- Nadai, Susanna; Lindqvist Carl-Olof (1970). Carl Tillius: en dynamisk kulturpersonlighet : en intervju : uppsats för proseminariet i musikvetenskap vid Göteborgs universitet vårterminen 1970. Göteborg. Libris 2279728
|