Carl Rinman
| Carl Rinman | |
| Född | 7 oktober 1762 Norrbärke församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 15 januari 1826[1] (63 år) Hedemora landsförsamling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Bergmästare |
| Barn | Carl Rinman (f. 1805) |
| Föräldrar | Sven Rinman |
| Redigera Wikidata | |
Carl Rinman, född 7 oktober 1762 i Norrbärke församling, Kopparbergs län, död 15 januari 1826 i Hedemora landsförsamling, Kopparbergs län,[2] var en svensk bergsmekaniker. Han var son till Sven Rinman och Catharina Elisabeth Odelstierna samt farfars far till Erik B. Rinman.
Biografi
Rinman åtnjöt länge vetenskaplig handledning av sin far och skickades 1792 på regeringens bekostnad till Finland för att undersöka därvarande sjö- och myrmalmer samt undervisa befolkningen i sättet att smälta dem i blästerugnar.
Rinman blev efter sin far direktör för grov- och svartsmidet och för Eskilstuna fristad samt fick bergmästares titel. Han införde bland annat förbättringar i metoderna för tackjärnsblåsning och stångjärnssmide.
Referenser
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Rinman, 2. Karl, 1904–1926.
Noter
- ^ [a b c] Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023, Rinman, Carl (1763-10-03) DB, HFL?
Externa länkar
- Biografi i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
|
