Carl Nieroth

Carl Nieroth
Carl Nieroth
	Titlar
	Överstelöjtnant
Tidsperiod	1692–1700
	Riksdagsledamot
Tidsperiod	1693–1697
	Generalmajor av kavalleriet
Tidsperiod	1700–1704
	Generallöjtnant av kavalleriet
Tidsperiod	1704–1710
	President i Göta hovrätt
Tidsperiod	1705–1710
Företrädare	Axel Stålarm
Efterträdare	Hans Clerck
	Friherre och greve
Tidsperiod	1706–1712
	Generalguvernör över Estland
Tidsperiod	1709–1710
Företrädare	Nils Stromberg
Efterträdare	Ingen
	General över finska armén
Tidsperiod	1710–1712
Andra titlar	Kungligt råd, riksråd, hovrättspresident
	Militärtjänst
I tjänst för	Sverige
Tjänstetid	1673–1712
Enhet	Livregementet till häst; Kunglig Majestäts drabanter; Södra skånska kavalleriregementet
Slag/krig	Skånska kriget Stora nordiska kriget Landstigningen vid Humlebæk; Slaget vid Düna; Slaget vid Kliszów; Slaget vid Pułtusk; Slaget vid Rakowitz;
	Personfakta
Personnamn	Carl Nieroth
Född	1650; Finland
Nationalitet	Sverige
Residens	Djulfors, Stora Malms socken, Södermanland; Köndes, Wierland
Död	25 januari 1712; Pernå, Nylands län, Finland
	Släkt
Frälse- eller adelsätt	Nieroth
Far	Otto Nieroth
	Familj
Gift	7 januari 1686; Stockholm, Sverige
Make/maka	Christina Margareta Horn
	Heraldiskt vapen
	;

Carl Nieroth, född omkring 1650, död 25 januari 1712, var en svensk militär och riksråd.

Nieroth var son till den tysk-baltiske adelsmannen Otto Nieroth i Wierland, blev kornett vid W. Wrangels regemente i Pommern 1673 och blev löjtnant där 1675. 1677 blev han kapten vid Brunows finska regemente. Senare samma år blev han ryttmästare vid Livregementet till häst.^[2]

Han deltog i det tyska kriget mot Brandenburg. Nieroth flyttades sedan till krigsskådeplatsen i Skåne.

1679 blev Nieroth löjtnant vid drabantkåren och blev 1692 överstelöjtnant vid södra skånska kavalleriregementet och 1695 överstelöjtnant vid livdrabanterna. Han naturaliserades 1693 som svensk adelsman på adliga ätten von Nieroths nummer.^[2]

Nieroth hade befäl över ett småländskt kavalleriregemente vid landstigningen på Själland. Han deltog sedan i slaget vid Kliszow 1702 och slaget vid Pultusk 1703. Han ledde de svenska styrkorna vid slaget vid Rakowitz 1705 och blev efter det utsedd till riksråd och president i Göta hovrätt. Han upphöjdes till friherrligt och grevligt stånd 1706. Nieroth var sedan med i fält under Magnus Stenbock men förflyttades till Baltikum. Där var han Estlands siste svenska guvernör. 1710 fick han ta över befälet efter Georg Lybecker i Finland. Där lyckades han vända krigslyckan en aning och gjorde bland annat försök att återta Viborg som var i ryska händer. von Nieroth avled dock av sjukdom 1712, varvid Lybecker återinsattes.