Carl Lewis
Carl Lewis | ||
Carl Lewis. | ||
Friidrott, herrar Nation: USA | ||
Olympiska spel | ||
---|---|---|
Guld | Los Angeles 1984 | 100 meter |
Guld | Los Angeles 1984 | 200 meter |
Guld | Los Angeles 1984 | 4×100 meter |
Guld | Los Angeles 1984 | Längdhopp |
Guld | Seoul 1988 | Längdhopp |
Guld | Seoul 1988 | 100 meter |
Guld | Barcelona 1992 | Längdhopp |
Guld | Barcelona 1992 | 4×100 meter |
Guld | Atlanta 1996 | Längdhopp |
Silver | Seoul 1988 | 200 meter |
Världsmästerskap | ||
Guld | Helsingfors 1983 | Längdhopp |
Guld | Helsingfors 1983 | 100 meter |
Guld | Helsingfors 1983 | 4×100 meter |
Guld | Rom 1987 | 4×100 meter |
Guld | Rom 1987 | 100 meter |
Guld | Rom 1987 | Längdhopp |
Guld | Tokyo 1991 | 100 meter |
Guld | Tokyo 1991 | 4×100 meter |
Silver | Tokyo 1991 | Längdhopp |
Brons | Stuttgart 1993 | 200 meter |
Panamerikanska spelen | ||
Guld | Indianapolis 1987 | Längdhopp |
Frederick Carlton "Carl" Lewis, född 1 juli 1961 i Birmingham, Alabama, är en amerikansk före detta friidrottare, sprinter och längdhoppare som tävlade för Santa Monica Track Club i Kalifornien. Lewis anses vara en av historiens absolut främsta idrottsmän oavsett idrott. Han vann 9 OS-guld och 8 VM-guld under sin karriär.
Biografi
Lewis föddes i Birmingham i Alabama. När Lewis var två år (1963) flyttade familjen till Willingboro i New Jersey, nära Philadelphia, där han tillbringade resten av sin barndom.[1]
Carl Lewis slog igenom på allvar 1983 i VM i Helsingfors när han vann 3 guld: 100 meter, längdhopp och stafett 4×100 meter. Året efter under OS i Los Angeles kopierade han legendaren Jesse Owens bravad från OS 1936 då han vann hela 4 guld: 100 och 200 meter, längdhopp och stafett 4×100 meter.
1985-88 fick han på 100 meter finna sig i att stå i skuggan av kanadensaren Ben Johnson men efter att denna diskats för dopning efter OS-finalen 1988 fick Lewis guldet istället samt världsrekordet (9,92). I efterhand fick han även guldet på 100 meter i VM 1987 sedan Johnson erkänt långvarigt dopingmissbruk. I VM 1991 satte Lewis världsrekord på 100 meter (9,86) och i stafett 4×100 meter Lewis verkliga paradgren var emellertid längdhopp. Han var obesegrad i 66 raka tävlingar under 10 års tid (1981-91), och vann 4 raka OS-guld i grenen (1984-96). Han fick emellertid aldrig slå Bob Beamons klassiska rekord (8,90) från OS 1968. Trots mängder av hopp över 8,50 för Lewis under 80-talet gällde hans 8,79 från 1983 (Indianapolis) ännu som personligt rekord inför VM i Tokyo 1991. I finalen hade Lewis tre hopp över 8,80, varav ett på 8,91 (dock i för stark medvind för att det skulle gälla som rekord) men blev ändå besegrad av landsmannen Mike Powell som hoppade 8,95 vilket fortfarande gäller som världsrekord. Lewis övriga två hopp i finalen över 8,80 mätte 8,83 och 8,87, båda i godkänd vind, det sistnämnda i motvind 0,2 m/s.
Carl Lewis testades positivt för dopning tre gånger (efedrin, pseudoefedrin och fenylpropanolamin som finns i hostmediciner) inför OS i Seoul 1988 enligt doktor Wade Exum.[2][3] Efter sin aktiva karriär medgav Carl Lewis att han använt sig av otillåtna preparat.[4][5] Den aktuella substansen hade dock enligt Arne Ljungqvist endast inneburit en varning.[6][7]
Rekord
Världsrekord, 100 meter
Tid | Vind | Stad, datum | Varaktighet |
---|---|---|---|
9,93 | +1,0 m/s | Rom, 30 augusti 1987 | (I efterhand 1987-1988 efter att Ben Johnsons noteringar annullerats) |
9,92 | +1,1 m/s | Seoul, 24 september 1988 | 1988-1991 (förbättrat av Leroy Burrell till 9,90) |
9,86 | +1,2 m/s | Tokyo, 25 augusti 1991 | 1991-1994 (förbättrat av Leroy Burrell till 9,85) |
Världsrekord, 4×100 meter (för USA)
Tid | Lagmedlemmar | Stad, datum | Varaktighet |
---|---|---|---|
37,86 | King, Gault, Smith & Lewis | Helsingfors, 10 augusti 1983 | 21/8 1983 - 11/8 1984 |
37,83 | Graddy, Brown, Smith & Lewis | Los Angeles, 11 augusti 1984 | 11/8 1984 - 1/9 1990 (förbättrat av Frankrike i EM 1990 till 37,79) |
37,67 | Marsh, Lewis, Burrell & Mitchell | Zürich, 7 augusti 1991 | 7/8 1991 - 1/9 1991 |
37,50 | Lewis, Cason, Mitchell & Burrell | Tokyo, 1 september 1991 | 1/9 1991 - 8/8 1992 |
37,40 | Marsh, Burrell, Mitchell & Lewis | Barcelona, 8 augusti 1992 | 8/8 1992- tangerat av USA (Drummond, Cason, Mitchell & Burrell) 21/8 1993 |
Världsrekord, 4×200 meter (för Santa Monica Track Club)
Tid | Lagmedlemmar | Stad, datum | Varaktighet |
---|---|---|---|
1.19,38 | Everett, Burrell, Heard & Lewis | Koblenz, 23 augusti 1989 | 1989-08-23 - 1992-04-24 |
1.19,11 | Marsh, Burrell, Heard & Lewis | Philadelphia, 25 april 1992 | 1992-04-25 - 1994-04-16 |
1.18,68 | Marsh, Burrell, Heard & Lewis | Walnut Creek, 17 april 1994 | 1994-04-17 - idag (gällande) |
Personliga rekord
Gren | Resultat | Vind | Stad, datum | Anmärkning |
---|---|---|---|---|
100 meter | 9,86 | +1,2 m/s | Tokyo, 25 augusti 1991 | WR 1991-1994 |
200 meter | 19,75 | +1,5 m/s | Indianapolis, 19 juni 1983 | Nationsrekord 1983-1992 |
Längdhopp | 8,87 | -0,2 m/s | Tokyo, 30 augusti 1991 |
Bättre resultat i för stark medvind
Gren | Resultat | Vind | Stad, datum | Anmärkning |
---|---|---|---|---|
100 meter | 9,78 | +5,2 m/s | 16 juli 1988 | Världens då snabbaste notering genom tiderna |
100 meter | 9,80 | +4,3 m/s | Tokyo, 25 augusti 1991 | Världens då tredje snabbaste notering genom tiderna |
Längdhopp | 8,91 | +2,3 m/s | Tokyo, 30 augusti 1991 | Världens då längsta hopp, alla kategorier (slogs samma dag av Powell) |
Övrigt
- Lewis tillsammans med Usain Bolt är de enda som tagit två olympiska guld på raken på 100 m.
- Lewis har en lillasyster som tävlade i längdhopp och tog brons under VM i Helsingfors 1983 samt deltagit i de olympiska spelen 1984 och 1988: Carol Lewis
- Lewis mor Evelyn Lawler tävlade i de olympiska spelen 1952 i Helsingfors i grenen 80 m häck.
- Formel 1-stjärnan Lewis Hamilton föddes några månader efter succén i de olympiska spelen 1984 och fick sitt namn från Carl Lewis.
- Carl Lewis är vegan och har så varit sedan 1990. Han har också öppet sagt att många av hans framgångar beror på hans veganska diet.[8][9]
Referenser
Noter
- ^ Pileggi, Sarah (1981-06-01): "Going To Great Lengths" (Sports Illustrated). Arkiverad 8 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine. Cnn.com. Läst 25 mars 2013. (engelska)
- ^ https://www.expressen.se/sport/friidrott/carl-lewis-var-dopad/
- ^ https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/jPldGq/carl-lewis-var-dopad-1988
- ^ https://sverigesradio.se/artikel/220980
- ^ https://8sidor.se/sport/2003/04/idrottsstjarnan-var-dopad/
- ^ Carl Lewis var dopad
- ^ https://www.svd.se/carl-lewis-erkanner-dopning
- ^ Vegan
- ^ Vegan
Källor
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Carl Lewis.
|
|
|
|
|
|
Media som används på denna webbplats
De olympiska ringarna, med genomskinlig bakgrund.
US Flag with 45 stars. In use 4 July 1896–3 July 1908. Created by jacobolus using Adobe Illustrator, and released into the public domain. This flag was used during the Spanish-American War.
US Flag with 45 stars. In use 4 July 1896–3 July 1908. Created by jacobolus using Adobe Illustrator, and released into the public domain. This flag was used during the Spanish-American War.
US Flag with 48 stars. In use for 47 years from July 4, 1912, to July 3, 1959.
The Canadian Red Ensign used between 1921 and 1957.
This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The only change is making the maple leaves green from red. This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The most recent version of this image has changed the harp into one with a female figure; see [http://flagspot.net/flags/ca-1921.html FOTW
The Canadian Red Ensign used between 1921 and 1957.
This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The only change is making the maple leaves green from red. This image has compared for accuracy (mainly colors) using an image from World Statesmen. The most recent version of this image has changed the harp into one with a female figure; see [http://flagspot.net/flags/ca-1921.html FOTW
Flag of the unified Team of Germany for the Olympic Games, 1960–1968.
Trinidad och Tobagos flagga
Flag of Jamaica. “The sunshine, the land is green, and the people are strong and bold” is the symbolism of the colours of the flag. GOLD represents the natural wealth and beauty of sunlight; GREEN represents hope and agricultural resources; BLACK represents the strength and creativity of the people. The original symbolism, however, was "Hardships there are, but the land is green, and the sun shineth", where BLACK represented the hardships being faced.
Olympic Movement flag
Proportions 2:3, created 1913, adopted 1914, first used 1920.
- Colors as per http://fairspielen.de/wp-content/uploads/2015/09/Annexe-3-Olympism_and_the_Olympic_Symbol_-_Principles_and_Usages_Guide-1.pdf
- blue: PMS 3005C
- yellow: PMS 137C
- black: PMS 426C
- green: PMS 355C
- red: PMS 192C
- Dimensions of the rings taken from http://fairspielen.de/wp-content/uploads/2015/09/Annexe-3-Olympism_and_the_Olympic_Symbol_-_Principles_and_Usages_Guide-1.pdf
Färg som används: National flag | South African Government and Pantone Color Picker
grön | rendered as RGB 0 119 73 | Pantone 3415 C |
gul | rendered as RGB 255 184 28 | Pantone 1235 C |
röd | rendered as RGB 224 60 49 | Pantone 179 C |
blå | rendered as RGB 0 20 137 | Pantone Reflex Blue C |
vit | rendered as RGB 255 255 255 | |
svart | rendered as RGB 0 0 0 |
US Flag with 46 stars. In use 4 July 1908–3 July 1912. Created by jacobolus using Adobe Illustrator, and released into the public domain.
Other version: Image:US 46 Star Flag.svgUS Flag with 44 stars. In use 4 July 1891–3 July 1896. Created by jacobolus using Adobe Illustrator, and released into the public domain.
Författare/Upphovsman: Kingkongphoto & www.celebrity-photos.com from Laurel Maryland, USA, Licens: CC BY-SA 2.0
Washington D.C. 1996