Carl Leijonmarck
Carl Leijonmarck | |
Född | 30 januari 1855[1] |
---|---|
Död | 29 januari 1926[1] (70 år) |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Jurist, ämbetsman |
Befattning | |
Justitieombudsmannen (1902–1906) Hovrättspresident för Göta hovrätt (1906–1925) | |
Utmärkelser | |
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (1913) | |
Redigera Wikidata |
Carl Evald Leijonmarck, född 30 januari 1855 i Klara församling, Stockholm, död 29 januari 1926 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm[2], var en svensk jurist och ämbetsman. Han var sonsons son till Gustaf Adolf Leijonmarck och svärfar till Axel Afzelius samt bror till Johan Ludvig Leijonmarck.
Biografi
Leijonmarck blev assessor i Svea hovrätt 1891, tillförordnad revisionssekreterare 1892 och ordinarie 1900. Han var suppleant för justitieombudsmannen 1897–1902, justitieombudsman 1902 och president i Göta hovrätt 1906–1925.
Utmärkelser
- Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 6 juni 1913.[3]
Källor
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1172
- Leijonmarck, Carl i Vem var det? (1944)
Noter
- ^ [a b] Carl E Leijonmarck, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 11177, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
- ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1915
Företrädare: Axel Östergren | Justitieombudsman 1902–1906 | Efterträdare: Berndt Hasselrot |
Företrädare: Hjalmar Hammarskjöld | President i Göta hovrätt 1906–1925 | Efterträdare: Nils Lilienberg |
|
Media som används på denna webbplats
Carl Evald Leijonmarck, jurist