Carl Johan Thyselius

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-08)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Carl Johan Thyselius

Tid i befattningen
13 juni 1883–16 maj 1884
MonarkOscar II
FöreträdareArvid Posse
EfterträdareRobert Themptander
Född8 juni 1811
Österhaninge socken, Södermanlands län
Död11 januari 1891 (79 år)
Stockholm, Stockholms län
GravplatsNorra begravningsplatsen[1][2]
kartor
Politiskt partiObunden konservativ
MinistärRegeringen Thyselius
MakaCharlotta Melart

Carl Johan Thyselius i riksdagen kallad Thyselius i Stockholm, född 8 juni 1811 i Österhaninge socken, död 11 januari 1891 i Stockholm, var en svensk politiker och ämbetsman. Han var justitieråd 1856–1860, ecklesiastikminister 1860–1863, civilminister 1875–1880 och statsminister 1883–1884,[3] som sådan var han den förste ofrälse.

Politisk karriär

Thyselius, kom efter kansliexamen vid Uppsala universitet, att inleda en framgångsrik ämbetsmannakarriär med tunga politiska uppdrag. Han var bland annat justitieråd 1856–1860, ecklesiastikminister 1860–1863, president i Kammarkollegium 1864–1875 och civilminister 1875–1880. Efter Arvid Posses avgång 1883 åtog sig den 72-årige Thyselius motvilligt statsministerämbetet på Oscar II:s begäran för ett år. Han blev därmed Sveriges förste ofrälse statsminister.[4]

Familj

Thyselius var son till biskopen Pehr Thyselius och Christina Margareta Bergsten. Han gifte sig 1848 med Charlotta Melart (född 1828) från Finland. De fick fyra barn: Hedvig Christina (född 1849) som blev mor till konsertpianisten och tonsättaren Manulita de Anduaga, Augusta Louise (Lovisa) Ulrika (1850–1931) gift 1880 med kammarherren friherre Henric Ramel (1848–1928) och som kom att bli farmor till artisten Povel Ramel[5], Per Gustaf Ferdinand (född 1851) och Siri Maria (född 1854), gift med den norske diktaren Nils Collett Vogt. Hon ärvde Thyselius gods, Finnåker, strax utanför Fellingsbro.

Utmärkelser

[Redigera Wikidata]

Referenser

  1. ^ Norra begravningsplatsen: Kändisarna, läs online, läst: 24 december 2016.[källa från Wikidata]
  2. ^ Thyselius, CARL JOHAN, Svenskagravar.se, läs online, läst: 11 april 2023.[källa från Wikidata]
  3. ^ ”Carl Johan Thyselius - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/carl-johan-thyselius. Läst 5 december 2021. 
  4. ^ Carl Johan Thyselius i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
  5. ^ Ramel 1. Henric Alexander i Sveriges ridderskaps och adels kalender (1923)

Externa länkar


Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Question book-4.svg
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Seraphimerorden ribbon.svg
Författare/Upphovsman: Borodun, Licens: CC BY 3.0
Släpspänne för Serafimerorden.
Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”