Carl Gustaf Sundberg

Carl Gustaf Sundberg
Carl Gustaf Sundberg, 1865
Carl Gustaf Sundberg, 1865
FöddCarl Gustaf Sundberg
22 november 1817
Stockholm, Sverige
Död9 januari 1898 (80 år)
Stockholm, Sverige Sverige
MakaJohanna Sundberg
BarnJohanna Carolina Sundberg
(1852–1903)
Jakob Gustaf Harald Sundberg
(1854–1940)
Carl Sundberg, 1845.

Carl Gustaf Sundberg, född den 22 november 1817 i Stockholm, död där den 9 januari 1898, var en svensk skådespelare.

Biografi

Sundberg blev 1827 elev vid Kungliga Dramatiska Teatern, där han debuterade 1828 och anställdes 1839. Han fick länge spela älskarroller. Han blev premiäraktör 1846 och tog avsked 1887.

Bland Sundbergs roller fanns Max Piccolomini i Wallensteins död, titelrollerna i Sullivan och Pariserpojken, Blount i Penningen, Robin i Hin ondes memoarer, Cesar Poligny i Den gifte mannen i staden och på landet samt Armand i Volontären, Champrosé i Richard Sheridan, kammarherre Brattsberg i De ungas förbund, markis d’Aube-rive i Giboyers son och Moderna vinglare, grefve d’Ars i Det besegrade lejonet, René i Kung Renés dotter och konung Albrekt i Stolts Elisif.

Sundberg var 1857–1859 lärare i deklamation för teaterns elever, 1863–1868 förste regissör vid Kungliga Dramatiska Teatern och 1868–1871 intendent vid Stora teatern, biträdande förste regissör vid Dramatiska teatern 1876–1877 och översatte även några pjäser från franskan.

Han gifte sig den 6 maj 1851 med dansaren Johanna Sundberg med vilken han fick barnen Johanna Carolina Sundberg och Jakob Gustaf Harald Sundberg.[1]

Teater

Roller (ej komplett)

ÅrRollProduktionTeater
1842GudsonenVår unga gudmor
Eugène Scribe, Lockroy och Jules Chabot de Bouin
Kungliga Dramatiska Teatern[2]
OscarKotteriet
Eugène Scribe
Kirsteinska huset[3]
1863Erik Turesson BielkeSiri Brahe och Johan Gyllenstierna
Gustav III
Kungliga Dramatiska Teatern[4]
1876Greve de PrevenquièreLejon och rävar
Émile Augier
Kungliga Dramatiska Teatern[5]
Greve Nils Ahlefelt-KamphOckså en förlovning
Johan Grönstedt
Kungliga Dramatiska Teatern[6]
Hertig NaymeRolands dotter
Henri de Bornier
Kungliga Dramatiska Teatern[7]

Källor

Noter

  1. ^ Husförhörslängd, Hovförsamlingen (AB, A) AIIa:4 (1863-1870) Bild 60 / sid 54
  2. ^ ”Mamsell Högqvists recett”. Aftonbladet: s. 2. 6 maj 1842. http://tidningar.kb.se/4112678/1842-05-06/edition/0/part/1/page/2. Läst 3 december 2016. 
  3. ^ ”Tidningsnotis”. Aftonbladet: s. 2. 2 juni 1842. http://tidningar.kb.se/4112678/1842-06-02/edition/0/part/1/page/2. Läst 3 december 2016. 
  4. ^ ”Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 12 september 1963. https://tidningar.kb.se/4112678/1863-09-12/edition/0/part/1/page/1. Läst 30 november 2021. 
  5. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 13 januari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-01-13/3361/3. Läst 9 augusti 2015. 
  6. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 16 februari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-02-16/3390/3. Läst 10 augusti 2015. 
  7. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 31 maj 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-05-31/3476/3. Läst 14 augusti 2015. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

22-Karl Sundberg-Svenska Teatern 8.jpg
Den svenske skådespelaren Carl Gustaf Sundberg. Efter en oljemålning av J. G. Köhler 1845, tillhörig doktor H. Sundberg. Bild från Nils Personne: Svenska Teatern VIII (1927).
Swedish norwegian union flag.svg
Svensk handelsflagg 1844-1905
Carl Gustaf Sundberg.jpg
Carl Gustaf Sundberg, skådespelare vid Kungliga Dramatiska teatern 1865