Carl Fredrik Bennet
| Carl Fredrik Bennet | |
 | |
| Född | 22 november 1760 |
|---|---|
| Död | 1 april 1841 (80 år) |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Cellist |
| Barn | Fredrik Bennet Wilhelm Bennet Carl Stefan Bennet (f. 1800) |
| Föräldrar | Fredrik Bennet |
| Släktingar | Jacob Rutger Bennet (syskon) Wilhelm Bennet (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Carl Fredrik Bennet, född 22 november 1760 på Bälteberga i Ottarps socken, Malmöhus län, död 1 april 1841 i Lund, var en svensk friherre och militär. Han var son till Fredrik Bennet samt far till Fredrik, Carl Stefan och Wilhelm Bennet.
Bennet blev volontär vid Sprengtportska regementet 1769, förare där 1772, sergeant samma år, stabsfänrik vid Jämtlands dragonregemente 1773 och sekundlöjtnant där 1778. Genom byte blev han livdrabant 1784. Bennet blev kavaljer hos hertiginnan av Södermanland samma år och vice korpral vid livdrabanterna 1785. Han befordrades till ryttmästare vid Södra skånska kavalleriregementet 1794 och blev major och chef för vargeringen där 1796. Bennet var andre major vid Skånska karabinjärregementet 1811–1813 samt senare hovmarskalk. Han var amatörcellist och invaldes som ledamot nummer 137 i Kungliga Musikaliska Akademien den 11 december 1793 och igen den 18 december samma år. Bennet blev riddare av Svärdsorden 1805.
Källor
- Bennet nr 154, tab. 26 i Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, band 1. Abrahamsson-Celsing (1925)
- Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström, Anna; Elmquist, Anne-Marie: Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771–1995.
Media som används på denna webbplats
Beskrivning i "Illustrerad katalog över svenska och övriga nordiska miniatyrer II, Nationalmuseum":
Litteratur: Carlander 1897, s. 27 ; Lemberger 1912, s. 92 ; Nationalmuseum 1929, s. 57 ; SPA Index, vol I, 1935, s. 59 ; Colding 1951, s. 119, nr 13; Schidlof 1964, s. 265
[NMB 149 och NMB 324]: Liepmann Fränckel var verksam som miniatyrmålare i Sverige under flera perioder. Från åren 1802-1805 är ett trettiotal miniatyrer kända. Under vistelserna i Sverige tog Fränckel starkt intryck av den italienske miniatyristen Domenico Bossi, som arbetade i landet 1795-1801 och 1805-1811. I de båda ovanstående porträtten är influenserna från Bossis stil uppenbara vad gäller såväl miniatyrernas runda format som den överdrivet plastiska modelleringen och de markanta prickarna i bakgrunden.
[slut]