Carl Erik Mannerheim
Carl Erik Mannerheim, född 14 december 1759 på Nisshyttans bruk i Dalarna, död 15 januari 1837 i Åbo, var en finländsk greve, ämbetsman och politiker.
Biografi
Mannerheim dömdes till döden för medverkan i Anjalaförbundet men benådades. Han var då major vid Åbo läns infanteri, men lämnade krigstjänsten något år senare. Mannerheim var därför civilist under Finska kriget till dess att han inträdde i rysk tjänst. År 1809 blev han krigsråd i Finland, därefter geheimeråd, statsråd och ledamot av regeringskonseljen i Finland. År 1816 blev Mannerheim landshövding i Åbo och Björneborgs län, och 1826 vice ordförande i Finlands senat och chef för senatens ekonomiedepartement 1822–1826. Han blev greve i Finland 1824.
Carl Erik Mannerheim var son till friherren och översten Johan Augustin Mannerheim och Helena Maria Söderhielm, dotter till Lorentz Niclas Söderhielm och Althéa Maria Cederberg och Bureättling. Han var gift med Wendela von Willebrand vars mor tillhörde ätten von Wright. Deras ena son var Carl Gustaf Mannerheim som var farfar till president Gustaf Mannerheim.
Källor
- Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor
Externa länkar
- ”Mannerheim, Carl Erik”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4457-1416928957063
|
Media som används på denna webbplats
Carl Erik Mannerheim (1759–1837) was a Finnish-Swedish soldier and a statesman. He is considered "one of the founders of the State of Finland".
Mannerheim was the first Vice-chairman of the Economic Division (effectively Finland's first Prime Minister) of the Senate of Finland.
Mannerheim participated in the Anjala conspiracy and was sentenced to be hanged. But he was pardoned.