Carl Bernhard Wadström
| Carl Bernhard Wadström | |
 | |
| Född | 19 april 1746[1][2] Stockholm[2] |
|---|---|
| Död | 6 april 1799[2] (52 år) Versailles |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Nationalekonom[2], författare, assessor, abolitionist[2] |
| Föräldrar | Carl Niclas Wadström |
| Redigera Wikidata | |
Carl Bernhard Wadström, född 19 april 1746 i Stockholm, död 6 april 1799 i Versailles, var en svensk assessor, nationalekonom, skriftställare, tecknare, målare och slaveriabolitionist.
Han var son till assessorn i Svea hovrätt Carl Niklas Wadström och Maria Helena Blomberg och från 1779 gift med Ulrica Westerberg samt farbror till Carl Gustaf Wadström.
Arbetet för svenska staten
Efter bergsexamen i Uppsala och en lantmäteriexamen 1766 anställdes han vid Bergskollegium. Där var han bland annat assistent åt Sven Rinman och fick tidigt en rad viktiga uppdrag. Under en följd av år var han mångsidigt verksam med utvecklingen av den svenska industrin och det svenska näringslivet. Han ledde 1768–1769 byggandet av Trollhätte kanal och utsågs 1770 att vid Avesta kopparverk bygga det första svenska valsverket för kopparbleck. För textilindustrin konstruerade han 1782 en spinn- och kardmaskin.
Wadström gjorde ett antal resor utomlands, bland annat för att i Solingen 1774 studera vapensmideskonsten och därifrån till Sverige hemföra skickliga vapensmeder. År 1776 studerade han utländska järnförädlingsfabriker och år 1778 anlade han den första svenska fabriken för kirurgiska instrument.
År 1783 utnämndes Wadström till överdirektör vid svenska Kontrollverket för guld och silver, från vilken befattning han utan egen begäran 1790 erhöll avsked, samt blev, på grund av de insikter han ådagalagt i statsekonomi 1787 förordnad till ledamot i kommerskollegium.
Han engagerade sig livligt i swedenborgianism och enligt Leopold skall hans anslutning vara den direkta anledningen till Kellgren satiren Man eger ej snille för det man är galen. Han var en av stiftarna till Exegetiska och Philantropiska Sällskapet som till ändamål hade att utge Swedenborgs skrifter och arbeta för förverkligandet av dennes tankar om ett samhälle utan herrar och slavar.
Arbetet mot slavhandeln
Tillsammans med professor Anders Sparrman och överstelöjtnant Carl Axel Arrhenius reste han på kunglig bekostnad 1787–1788, till Afrikas västkust för att uppsöka en lämplig ort för anläggning av svenska kolonier för frigivna slavar. Kolonin grundades och administrerades av det svenska Sierra Leonesällskapet där man på försök införde jämlikhetsteorierna 1791. På återresan via Västindien stannade Wadström kvar först i London innan han bosatte sig i Manchester, där han umgicks i abolitionistkretsar. I England blev han snart en lika aktad som insiktsfull rådgivare i alla frågor, som rörde Afrika.
Efter sin ankomst till England utgav han två arbeten, som väckte stor uppmärksamhet. Det ena var Observations on the slave trade and description of some part of the coast of Guinea[3] 1789, som kom i svenska översättningen Anmärkningar rörande slaf-handeln på kusten af Guinea[4] 1791 och det andra Essay on Colonization particularly applied to the Western Coast of Africa I–II 1794–1795 [5], vilket närmast föranledde anläggandet av ett par engelska nybyggen på Afrikas västra kust. Då man just vid denna tid börjat att i engelska parlamentet debattera frågan om slavhandelns avskaffande, fäste den förstnämnda av dessa skrifter allmän uppmärksamhet vid Wadström, som meddelade råd och upplysningar i denna viktiga fråga först till British privy council (konungens hemliga råd) och sedan i en för ändamålet tillsatt kommission i engelska underhuset.
Flytten till Frankrike
Sedan kolonin Sierra Leone skövlats av fransmännen, flyttade Wadström till Frankrike 1795 för att fortsätta sitt arbete och även där verka för slavhandelns avskaffande. För detta ändamål avgav han redan samma år sitt berömda tal till den lagstiftande kåren och direktoratet, i vilket han uppmanade Frankrike att göra gemensam sak med England och avsluta den orättfärdiga människohandeln. Under åren i Frankrike utgav han Précis sur l'établissement des colonies de Sierra Léona et de Boulama[6] 1798 som senare trycktes i Archiv för nyare resor V–VI[7] 1811.
Som en del av sitt arbete med detta bidrog han kraftigt till återupprättandet av ett sällskap som tidigare varit verksamt i Frankrike, men vars verksamhet upphört, "De svartas vänner", för vilket han flera gånger var ordförande. Under dessa ansträngande arbeten fick han hjärtproblem och lades den 6 april 1799 i graven, sedan han några år förut blivit upptagen och erkänd som fransk medborgare.
Wadström var också en skicklig tecknare och redan i tjugoårsåldern utförde han några landskapsteckningar till Daniel Tilas monumentala samling av svenska historiskt-topografiska teckningar som numera ingår i Kungliga bibliotekets samling. Under en följd av år utförde han teckningar såväl i svart-vitt som i färg från sina resor i Sverige, övriga Europa och Västafrika i resejournaler och många brev. Förutom det kulturhistoriska värdet har teckningarna ett stort konstnärligt värde med hänsyn till teckningarnas höga kvalité. Under utresan till Västafrika 1887 tecknade han av fåglar och andra infångade djur på Kanarieöarna samt utsiktsbilder över Teneriffa, Palma, Gomera och Jernön. Flera av hans teckningar användes i hans agitation för avskaffandet av slaveriet och spreds som träsnitt eller gravyrer med beskrivande text på engelska eller franska. Det mesta av Wadströms konstnärliga kvarlåtenskap finns i släktarkivet och vid handskriftsavdelningen vid Kungliga biblioteket samt Norrköpings stadsbibliotek. Inte helt utan intresse är Wadströms konstnärliga släkt- och vänskapsförbindelser; han var svåger till Charlotta Westerberg som var gift med grafikern Johan Fredrik Martin, svägerskan Gustafva Westerberg var gift med Berndt Henric Fredenheim. Under sina år i London hörde Elias Martin och Johan Fredrik Martin till hans närmaste vänner, om dessa bröder var delaktiga i utredigeringen och gravyren av Wadströms teckningar före publiceringen är oklart. Han medverkade i Royal Academy of Arts utställning i London 1790 med målningen The Cruel kidnapping of the Negroes as described by Mr Wadstrom, målningen reproducerades senare i Ellen Hagens bok En frihetstidens son, Carl Bernhard Wadström som utgavs 1946.
"Öppen, livlig och fördragsam", yttrar en av hans minnestecknare – "förenade Wadström med dessa egenskaper en sällsynt vänfasthet och en böjelse att hjälpa, som ofta hänförde honom över gränsen av eget självbestånd. Han hade också många uppriktiga vänner, men hade icke varit den han var om han varit utan många fiender. Hans levnad utgjorde till stor del en strid för mänskligheten emot vinningslystnaden och förtrycket. När han hade omfattat ett i hans tankar ädelt och nyttigt ändamål, kunde ingen möda, ingen uppoffring tillbakahålla hans nit. Han hade prövats i många livsfaror men i dem alla bibehållit det lugna mod, som är en frukt af oskrymtad gudsfruktan och en på övertygelse grundad förtröstan."
Se även
Källor
- Wadström, 1. Carl Bernhard i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
- Svenskt konstnärslexikon del V, sid 536-537, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390293
Noter
- ^ Nordisk familjebok : Ural - Vertex, vol. 31, 1921, s. 275, läs onlineläs online, läst: 31 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Herman Hofberg, Wadström, Carl Bernhard, nationalekonom, slafveriabolitionist, Svenskt biografiskt handlexikon, 1906, s. 671, läs online, läst: 26 februari 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Libris
- ^ Libris
- ^ Libris
- ^ Libris
- ^ Libris
Externa länkar
- Wadström, 1. Karl Bernhard i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
- Carl Bernhard Wadström: industrispion och slaverimotståndare, del 1 hos Digitaltmuseum skapat av Statens försvarshistoriska museer
- Carl Bernhard Wadström (1746-1799) hos Litteraturbanken
- Artilleriofficeren Arrhenius, naturforskaren Sparrman och ekonomen Wadström: tre män på resa i Senegal 1787 hos Digitaltmuseum skapat av Armémuseum
Media som används på denna webbplats
The portrait represents the Swedish industrialist Carl Bernhard Wadström (1746-1799) and the African prince Peter Panah. Wadström was an active opponent of the slave trade and redeemed Panah from a slave ship in 1789. The portrait was painted by Carl Fredrik von Breda the same year.
Carl Bernhard Wadström entertained philanthropic ideas and fought for equal rights for everybody. He was probably heavily influenced by scientist Emanuel Swedenborg, and had a vision of creating a Swedish ideal society in Africa. During a trip to West Africa in 1787, he came into contact with the slave trade and took a strong position against it. In his diary from the trip, he wrote: “It is a misery that passes imagination; no day or night passes without hearing wailing cries of someone being dragged away.”
On the way home from Africa Wadström stayed in London where there was an intense debate between people who saw the black man as a human being and those who had capital invested in companies involved in slave trading. With first-hand knowledge of the slave trade, Wadström worked intensively with public opinion against the slave trade and slavery. He spoke at the British Privy Council and exhibited his own drawings of slave hunts and plan drawings of slave ships. Wadström stayed in London between 1789 and 1794 and in 1789 published the essay Observations on the Slave Track, followed five years later by An Essay on Colonization.
When a slave ship heading to North America stopped in London, Wadström visited the ship along with some MPs to observe the conditions of the slaves on board. In West Africa Wadström had met the King of Mezurado and he recognised the king's sign worn by one of the slaves. The man proved to be Peter Panah, the son of the king of Mezurado. Wadström redeemed Panah who, however, subsequently caught smallpox and died in Wadström’s home.
In the portrait Wadström is shown teaching Panah, pointing his finger at the book Sapientia Angelica De Divina Providentia (On Angelic Wisdom and Divine Providence) by Swedenborg. Under the book is a map of Africa. The men are in an environment, probably Africa, where a hut and a palm tree can be glimpsed in the background.
The painting has a hierarchical perspective; the white man is in a superior position looking down at Panah, who in turn is looking up at Wadström. The men, however, do not make eye contact, and neither of them are looking at the book Wadström is pointing at. In the painting, the white man may be interpreted in two different ways: as a colonialist oppressor transmitting his cultural heritage to Panah, or as a liberal innovator fighting for the abolition of slavery and the equal value of all people.
The picture was painted by artist Carl Fredrik von Breda, who was staying in London at the same time as Wadström and was a pupil of the great master of portrait painting, court painter Joshua Reynolds. The double portrait was exhibited in the Royal Academy's exhibition in London in 1789 entitled “A Swedish Gentleman instructing a Negro Prince”. Von Breda later became a professor at the Swedish Academy of Fine Arts (1796-1810) and was the leading portrait painter of his time.