Carl Berner
| Carl Berner | |
 | |
| Född | Carl Christian Berner 20 november 1841[1][2] Christiania |
|---|---|
| Död | 25 maj 1918[1][3] (76 år) Christiania |
| Begravd | Vestre gravlund |
| Medborgare i | Norge |
| Utbildad vid | Universitetet i Oslo |
| Sysselsättning | Politiker |
| Befattning | |
| Stortingspresident Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1886–1888, Bergen (1886–1888)[4] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1889–1891, Bergen (1889–1891)[5] Medlem av statsrådsavdelningen i Stockholm (1891–1892)[6] Norges kyrko- och undervisningsminister Regeringen Steen I (1892–1893) Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1895–1897, Bergen (1895–1897)[7] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1898–1900, Bergen (1898–1900)[8] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1900–1903, Bergen (1900–1903)[9] Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1903–1906, Sarpsborg (1903–1906)[10] Partiledare för Venstre (1903–1909) Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1906–1909, Sarpsborg (1906–1909)[11] | |
| Politiskt parti | |
| Venstre | |
| Barn | Jørgen Haslef Berner (f. 1873) Carl Berner (f. 1877) |
| Föräldrar | Oluf Steen Julius Berner |
| Utmärkelser | |
| Sankt Olavs orden Kröningsmedaljen 1906 7 juni-medaljen Dannebrogorden Storkors av Hederslegionen[12] | |
| Redigera Wikidata | |
Carl Christian Berner, född den 20 november 1841 i Kristiania (nuvarande Oslo), död den 27 maj 1918, var en norsk politiker. Han var kusin till Hagbard Emanuel, Axel Olaf och Søren Hjalmar Normann Berner samt far till arkitekterna Jørgen och Carl Berner.
Berner blev 1859 student, studerade reala ämnen och blev efter tioårig verksamhet vid de största privatläroverken i Kristiania 1874 direktör för den nyupprättade tekniska skolan i Bergen. Han var medlem av nästan alla storting från 1886, till 1903 som representant för Bergen, därefter som representant för Sarpsborg. Från den 6 maj 1891 till den 2 maj 1893 var han medlem av Steens första ministär och kom alltså inte i fråga till val 1891 för perioden 1892–94.
Berner har sedan 1896 tillhört stortingets presidentkollegium, största delen av denna tid som stortingspresident, och både vänner och motståndare var eniga om att ge honom i denna egenskap allt erkännande för hans sällsynta takt, klarhet och raskhet i ledningen. Rikt begåvad som talare och debattör samt i besittning av omfattande och mångsidiga kunskaper, i synnerhet på det tekniska området, ansågs Berner under sin livstid tillhöra de främste stortingsmän, som Norges konstitutionella historia hade att uppvisa. Som oppositionens ledare under stortingsperioden 1889-91 framlade han den 21 februari 1891 förslaget till den efter honom uppkallade dagordningen, som medförde ministären Stangs avgång.
Berner har ett par gånger senare haft i uppdrag att bilda eller rekonstruera vänsterministären, utan att detta lyckats honom. Från 1900 hade Berner ställningen som stämpelpappersförvaltare och valdes hösten 1901 till fullmäktig i Nobelstiftelsen. Han var en av dem som kraftigast arbetade för unionens upplösning. Han var 1905 ordförande i den för konsulatfrågan tillsatta "specialkommittén" och ledde som president (sedan 1903) de stortingsförhandlingar, som kulminerade i beslutet om kungens avsättning den 7 juni.
Han var delegerad vid förhandlingarna i Karlstad augusti-september samma år och ordförande i den deputation, som vid danska hovet i november samma år framförde underrättelsen om norska kungavalets utgång. Han återvaldes till stortingsman 1906, men avsade sig återval 1909.
Källor
Noter
- ^ [a b] Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Carl Christian Berner, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Tallak Lindstøl, Stortinget og statsraadet: 1814–1914. B. 1 D. 1 : Biografier A-K, 1914, s. 82, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Vilhelm Haffner, Stortinget og statsrådet : 1915–1945. B. 1 : Biografier : med tillegg til Tallak Lindstøl: Stortinget og Statsraadet 1814–1914, 1949, s. 9, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Tallak Lindstøl, Stortinget og statsraadet: 1814-1914. B. 2 D. 2 : De enkelte storting og statsraader 1886-1914, 1915, s. 454, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Tallak Lindstøl, Stortinget og statsraadet: 1814-1914. B. 2 D. 2 : De enkelte storting og statsraader 1886-1914, 1915, s. 473, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Jan Debes, Det norske statsråd 1814–1949, 1950, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Tallak Lindstøl, Stortinget og statsraadet: 1814-1914. B. 2 D. 2 : De enkelte storting og statsraader 1886-1914, 1915, s. 516, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Tallak Lindstøl, Stortinget og statsraadet: 1814-1914. B. 2 D. 2 : De enkelte storting og statsraader 1886-1914, 1915, s. 540, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Tallak Lindstøl, Stortinget og statsraadet: 1814-1914. B. 2 D. 2 : De enkelte storting og statsraader 1886-1914, 1915, s. 562, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Tallak Lindstøl, Stortinget og statsraadet: 1814-1914. B. 2 D. 2 : De enkelte storting og statsraader 1886-1914, 1915, s. 594, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Tallak Lindstøl, Stortinget og statsraadet: 1814-1914. B. 2 D. 2 : De enkelte storting og statsraader 1886-1914, 1915, s. 630, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ tyskspråkiga Wikipedia, licens: Creative Commons Erkännande-Dela lika 3.0, GNU Free Documentation License.[källa från Wikidata]
Tryckta källor
- Berner, 2. Karl Kristian i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
- Berner, 2. K. Kr. i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Författare/Upphovsman: Mittet & Co, Licens: CC BY-SA 3.0
Portrett av politiker (V) Carl Berner. Bildet er hentet fra et postkorthefte med navn "Minder fra 7. juni - 13 august 1905" utgitt av forlaget Mittet & Co. Påskrift på postkortets bakside: "Verdenspostforeningen (union postale universelle). Brevkort fra Norge. (Norvège)".
De svensk-norska unionsförhandlingarna i Karlstad, 1905.