Carl August Gyllengranat

Carl August Gyllengranat
Carl August Gyllengranat, fotografi från 1860.
Titlar
Friherre
Yrke	Militär
Militärtjänst
I tjänst för	Sverige Storbritannien (1807-1811)
Försvarsgren	Kungliga flottan Brittiska flottan (1807-1811)
Grad	Amiral
Befäl	Linjeskeppet Tapperheten (1825-26) Fregatten Desirée (1848)
Politik
Chef för Sjöförsvarsdepartementet
Tillträdde	20 juni 1844
Avgick	10 april 1848
Företrädare	Johan Lagerbielke
Efterträdare	Johan Fredrik Ehrenstam
Personfakta
Född	7 augusti 1787 Sveaborg, Nyland, Sverige
Död	22 maj 1864 (76 år) Paris, Frankrike
Släkt
Frälse- eller adelsätt	Gyllengranat
Familj
Make/maka	Susanna Finnis (1811-1864; hans död)
Heraldiskt vapen
Friherrliga ätten Gyllengranats heraldiska vapen.

Carl August Burchard Gyllengranat, född 7 augusti 1787 på Sveaborgs fästning, död 22 maj 1864 i Paris, var en svensk friherre och sjömilitär. Åren 1844-48 var Gyllengranat chef för Sjöförsvarsdepartementet, och sedan befälhavande amiral för örlogsflottan 1848-51. Han betraktas som en av svenska flottans främsta amiraler under 1800-talet.^[1][2]

Biografi

Carl August Gyllengranat påbörjade sin militära karriär med några års tjänstgöring i den brittiska flottan 1807–1811, då han kryssade i farvattnen kring Nordamerika. Efter återkomsten till Sverige placerades han i örlogsflottan och skickades 1815 som chef på en örlogsbrigg till Västindien i syfte att överföra garnison till den svenska kolonin Saint-Barthélemy. År 1825 utsågs Gyllengranat till befälhavare på linjeskeppet Tapperheten, som var det ena av två utrangerade örlogsfartyg som den svenska regeringen tänkte sälja till Colombia med handelshuset Michaelson & Benedicks som mellanhand. Genom intervention av bland annat Ryssland och Spanien gick denna skeppshandel emellertid om intet, och Gyllengranat, som efter vissa strapatser anlänt till Colombia med sitt fartyg, tvingades efter fyra månaders uppehåll avsegla till New York, där Tapperheten såldes med förlust på auktion.^[1][2]

Återkommen till Sverige deltog Gyllengranat under 1830- och 1740-talen i olika sjöexpeditioner och sjömilitära utredningar, och höll regelbundet föreläsningar i sjökrigsvetenskap. Gyllengranat insåg tidigt ångmaskinens och propellerns värde för krigsfartygen, men hans förslag att göra en väsentlig del av den sjögående örlogsflottan ångdriven röstades ned i riksdagen. Åren 1844–1848 var Gyllengranat chef för Sjöförsvarsdepartementet och därefter befälhavande amiral i Karlskrona 1848–1851. I november 1860 gick Gyllengranat i pension och i maj 1864 avled han under en resa till Paris.^[1][2] Gyllengranat invaldes som ledamot av Örlogsmannasällskapet 1819 (hedersledamot 1843).

Befordringar

Den här artikeln eller det här avsnittet är skriven i listformat som ett CV. (2023-10) Wikipedia är ingen databas för CV:n; artikelns främsta komponenter bör vara brödtext, illustrationer och källförteckning.

Utmärkelser

• Kommendör med stora korset av Svärdsorden, 26 juni 1850.^[3]
• Kommendör av Svärdsorden, 24 november 1845.^[3]
• Riddare av Svärdsorden, 25 november 1816.^[3]
• Kommendör av Nederländska Lejonorden, senast 1858.^[3]
• Riddare av andra klassen med kraschan av Ryska Sankt Annas orden, 1830.^[3]

Bibliografi

• Sjökrigshistorien i sammandrag (1837)
• Sveriges sjökrigshistoria i sammandrag (1840)

Referenser

Noter

Tryckta källor

• Hägg, Erik (1941). Under tretungad flagga: Vår seglande örlogsflotta och dess män 1750-1900. Stockholm: Aktiebolaget Svensk Litteratur 

Webbkällor

• Broomé, Bertil. ”Carl August B Gyllengranat: Sjöförsvarsminister, Sjöofficer”. Svenskt Biografiskt Lexikon. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=13361&forceOrdinarySite=true. Läst 26 april 2022. 
• ”Gyllengranat nr 226 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Gyllengranat_nr_226. Läst 3 december 2019. 

Vidare läsning

• Svenska marinens högre chefer 1700-2005, Rune Kjellander, Probus förlag, Stockholm 2007 (ISBN 978-91-87184-83-3)