Carl Ångström
| Carl Ångström | |
| Född | 22 april 1856 Nordmarks församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 18 september 1932[1] (76 år) Engelbrekts församling, Sverige |
| Medborgare i | Sverige[1] |
| Sysselsättning | Maskiningenjör |
| Föräldrar | Carl Arendt Ångström |
| Utmärkelser | |
| Polhemspriset | |
| Redigera Wikidata | |
Carl Ångström, född 22 april 1856 vid Taberg, Nordmarks socken, Värmland, död 18 september 1932 i Engelbrekts församling, Stockholm,[2][3][4] var en svensk ingenjör. Han var son till professor Carl Arendt Ångström.
Ångström genomgick Teknologiska institutet 1873–1876 på mekaniska avdelningen, var maskinarbetare och ritare i Pittsburgh och vid Pennsylvania Railroads verkstäder i New York 1876–1878 samt konstruktör och maskiningenjör vid Washburn & Moens järnverk och verkstäder i Worcester, Massachusetts, 1878–1884.
Återkommen till Sverige 1884, verkade Ångström som konstruktör och maskiningenjör vid Stora Kopparbergs bergslag till 1890, då han utnämndes till yrkesinspektör i dåvarande södra distriktet. Åren 1892–1909 var han verkställande direktör i Motala Verkstads Nya AB och chef för dess verkstäder.
Ingenjörföreningen tilldelade honom 1882 Polhemspriset för en avhandling om vattenturbiner. Han skrev även uppsatser i tekniska ämnen i fackpressen. Ångström fungerade som prisdomare vid industriutställningarna i Stockholm 1886 (mindre industrin) och 1897, Malmö 1896, Gävle 1901 och Helsingborg 1903. Åren 1902–09 var han ledamot av Verkstadsföreningens överstyrelse. Ångström gravsattes i Gustav Vasa kyrkas kolumbarium i Stockholm.
Källor
- Ångström, 4. Karl i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
- Ångström, Carl på SvenskaGravar.se
Noter
- ^ [a b] Libris, 12 november 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Dagens Nyheter, 20 september 1932, sid. 15
- ^ Svenska Dagbladet, 20 september 1932, sid. 8
- ^ Sveriges dödbok 1901–2013
|