Carl-Otto Silfverschiöld (1899–1955)
| Högvälborne Friherre Carl-Otto Silfverschiöld RJohO | ||
|---|---|---|
.jpg) | ||
Titlar | ||
Militärtjänst | ||
| I tjänst för |  Sverige | |
| Försvarsgren |  Armén | |
| Tjänstetid | 1919–1922 (Aktiv) 1922–1955 (Reserv) | |
| Grad | Ryttmästare | |
| Enhet |  Livregementets husarer | |
Personfakta | ||
| Född | 20 november 1899 Stockholm, Sverige | |
| Död | 31 december 1955 (56 år) Lagmansereds socken, Sverige | |
Släkt | ||
| Frälse- eller adelsätt | Friherrliga ätten Silfverschiöld, nr 283 | |
| Sätesgård | Gåsevadholms slott Kobergs slott | |
| Far | Otto Silfverschiöld | |
| Mor | Ingeborg von Horn | |
Familj | ||
| Make/maka | Madelaine Bennich (g. 1931–, skilda) | |
| Barn | 3, inkl. Niclas | |
 | ||
| Friherrliga ätten Silfverschiölds vapen. | ||
Carl-Otto Nils Henning Silfverschiöld, född 20 november 1899 i Stockholm, död 31 december 1955 på Kobergs slott, Västergötland, var en svensk friherre, militär, hovman och godsägare. Han var son till överstekammarjunkaren friherre Otto Silfverschiöld och far till friherre Niclas Silfverschiöld som var gift med prinsessan Désirée.
Biografi
Carl-Otto Silfverschiöld avlade studentexamen vid Beskowska skolan i Stockholm 1919 och studerade 1922–1923 vid Alnarps lantbruksinstitut. 1919 blev han officersaspirant och avlade två år senare officersexamen vid Livregementets husarer (K 3). Han tjänstgjorde aktivt där fram till 1922 för att därefter placeras i reserven.[1] Han blev 1923 befordrad till underlöjtnant, 1928 till löjtnant och slutligen 1941 till ryttmästare.[2][3] 1940 blev Silfverschiöld kammarherre vid svenska hovet.[4] Vid sin fars död 1951 fick han ta över släktens fideikommiss Kobergs slott i Västergötland och Gåsevadholms slott i Halland.[5]
Silfverschiöld bedrev även avel av fullblodshästar varav nio hästar startade i kapplöpningar och vann totalt 33 lopp samt 50 425 kr i prispengar (cirka 1,8 miljoner kronor år 2023[6]).[7]
Familj
Carl-Otto Silfverschiöld tillhörde den friherrliga ätten Silfverschiöld, nr 283. Han var son till överstekammarjunkaren friherre Otto Silfverschiöld och Ingeborg von Horn. Efter sin fars död blev han huvudman för ätten Silfverschiöld. Silfverschiöld gifte sig 28 februari 1931 med Madeleine Bennich, från vilken han blev skild; hon var dotter till generaldirektören Hjalmar Bennich och Maria Odelberg. Makarna Silfverschiöld fick barnen Ulla (född 1932), Niclas (1934–2017) och Otto (1935–2016).[1][2]
Utmärkelser
Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken II, 16 juni 1948.[4]
Riddare av Johanniterorden i Sverige.
Riddare av tyska örnens orden.
Referenser
- ^ [a b] ”Carl-Otto Silfverschiöld”. Svenskt Porträttarkiv. 24 mars 2018. https://portrattarkiv.se/details/YB0QHyfj0hAAAAAAAAChHw. Läst 2 februari 2023.
- ^ [a b] ”Silfverschiöld nr 283”. Adelsvapen-Wiki. 3 maj 2014. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Silfverschi%C3%B6ld_nr_283#TAB_8. Läst 2 februari 2022.
- ^ ”Kavalleriet”. Sveriges statskalender. Uppsala: Kungl. Vetenskapsakademien. 1955. sid. 384
- ^ [a b] ”Kungl. Hovstaterna”. Sveriges statskalender. Uppsala: Kungl. Vetenskapsakademien. 1950. sid. 71
- ^ Segerstråle, N. (1979). ”Gåsevadholms fideikommiss”. Svenska fideikommiss. Stockholm: Almqvist & Wiksell. sid. 93
- ^ ”Prisomräknaren”. Statistiska centralbyrån. 2023. https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/prisomraknaren/. Läst 2 februari 2023.
- ^ ”Carl-Otto Silfverschiöld”. Svenskt porträttarkiv. 24 mars 2018. https://portrattarkiv.se/details/YB0QHyfj0hAAAAAAAAC8Uw. Läst 2 februari 2022.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Svenskt Porträttarkiv, Licens: CC BY-SA 4.0
Porträtt av friherre Carl-Otto Silfverschiöld (1899–1955).
Författare/Upphovsman: Skukifish, Licens: CC BY-SA 3.0
Nastro dell'Ordine di San Giovanni del Baliaggio di Svezia
.svg)
Svensk handelsflagg 1844-1905
En med ram mgifven blå skjöld, hvaruti förekommer en mindre, med hufvud och fotstycke försedd aflång och bruten skjöld af silfver, varande ramen fördelt i sexton lika dehlar, af hvilka hälften äro silfver, belagde med hvar sin hermine, och de öfrige röde. Ofvan uppå skjölden ses en friherre krona emellan tvenne öpne, med fem byglar försedde och äfven (: här är vapnet inmåladt :) med friherrlige kronor krönte tornerhjelmar. Uppå den högra hjelm kronan står uprest en likadan skjöld af silfver, som i hufvudfältet beskrifven är, omgifven af tvenne grönskande palmqvistar, som i form af en krants ofvantil sammansluta, och utur den vänstra hjelmkronan upräckes emellan tvenne blå vingar en spira af guld, på hvars yttersta ända ses en dommarehand. Vingarne äro belagde hvardera med en guldbjelke och deruppå öfverlagd en silfvergrå fisk, vänd mot höger, varandes bielken på den högra vingen beledsagad af en öfvergående femuddig stjerna af silfver samt undergående en växande halfmåne af samma metall, men på den vänstra vingen omväxlande. Skjöldhållare äro tvenne sig tillbakaseende, naturligt målade vaksamma tranor, som i högra foten föra hvar sin sten, aldeles som thet samma här ofvan med sine rätta och egentelige färgor afmålat finnes. . . ." Sköldebrevsavskrifter, 13:033, RHA
Författare/Upphovsman: Borodun, Licens: CC BY 3.0
Släpspänne för Serafimerorden.
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign
↑Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906
.svg)
Order of the German Eagle in Gold (Großkreuz in Gold)