Carl-Erik Sahlberg

Carl-Erik Sahlberg
Domkyrkokomminister, direktor
KyrkaSvenska kyrkan (EFS)
StiftStockholm
StiftsstadStockholm
Ämbetsperiod1989–2012
Succession
Prästvigning1968
Persondetaljer
Född22 oktober 1945
Hammerdal, Jämtland, Sverige
Död17 november 2021 (76 år)
Marangu, Kilimanjaro-regionen, Tanzania
Yrkepräst, teolog

Karl Erik Vilhelm (Carl-Erik) Sahlberg, född 22 oktober 1945 i Hammerdal i Jämtland, död 17 november 2021 i Marangu i Kilimanjaro-regionen, Tanzania,[1][2] var en svensk präst och teolog. Han var domkyrkokomminister 1989–2009 och direktor 2009–2012 i S:ta Clara kyrka i Stockholm.[3] Efter sin pensionering 2012 var han verksam i Tanzania där han tillsammans med sin fru Overa drev 24 barnhem med sammantaget cirka 200 barn.[4] Barnhemsverksamheten tar hand om barn som mist sina föräldrar i AIDS.

Biografi

Uppväxt och studier

Sahlberg växte upp i Härjedalen och Jämtland och tog studentexamen 1966 i Östersund. Han prästvigdes 1968 och hade tjänst som kyrkoadjunkt i Storsjö kapell 1968–1973 innan han återupptog teologistudierna. Han disputerade i kyrkohistoria vid Uppsala universitet 1977 på en avhandling[5] om pingströrelsen och tidningen Dagen, med fokus på åren 1907–1963.[6]

Mission

Före sin doktorsexamen hade Sahlberg fått tjänst som kyrkoherde i Alsens församling i Jämtland, där han verkade 1976–1983. Därefter var han verksam som missionär och lärare i kyrkohistoria vid Makumira Lutheran Theological College i norra Tanzania.[6] Vistelsen i Tanzania hade haft stor betydelse för Sahlbergs familj, och tillsammans med sin hustru Overa Sahlberg drev de under 2010-talet ett antal barnhem för barn som mist sina föräldrar i hiv/aids. Verksamheten betjänade cirka 200 barn i Uganda, Tanzania och Kenya.[4]

Klara kyrka i Stockholm

Under perioden 1989 till 2012 var Carl-Erik Sahlberg verksam i S:ta Clara kyrka, Stockholms domkyrkoförsamling, där han tog initiativ till ett omfattande diakonalt arbete bland hemlösa och andra hjälpsökande i Stockholms centrala delar.

Fortsatt akademisk verksamhet

Parallellt med sin verksamhet i S:ta Clara fortsatte Sahlberg sin akademiska verksamhet och undervisade sedan 1995 i kyrkohistoria vid Teologiska Högskolan i Stockholm, Saint John’s College i Nottingham i England och Ersta Sköndal högskola samt i missionsvetenskap vid Johannelunds teologiska högskola.[6] Han antogs 1998 som docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet och gav ut ett femtontal böcker och skrifter.

Kairos New Wine

När missionsinstitutet Kairos bildades 1996 var Sahlberg en av initiativtagarna och senare även dess direktor. Institutet har senare gått samman med den svenska grenen av New Wine, och bildat Kairos New Wine där Sahlberg tidigare varit med i styrelse och ledningsgrupp.[7]

Utmärkelser

Sahlberg blev nominerad till flera biskopsval och var en av fem kandidater i ärkebiskopsvalet i Svenska kyrkan 2006. Den 28 januari 2009 tilldelades han Hans majestät konungens medalj av åttonde storleken i högblått band, ”för betydelsefulla insatser inom Kyrkans sociala arbete”.[8]

Familj

Carl-Erik Sahlberg var gift med Overa Sahlberg och fick tillsammans med henne fyra barn.

Bibliografi (urval)

  • Frikyrka och väckelse i Jämtlands län 1850–1940 (1982)
  • Budskapets väg (1988, handling till prästmötet samma år)
  • Nils Bolander – diktare och predikant (1994)
  • Gud i city (1996)
  • Längtan efter liv (1997)
  • Effektiv bön (2007)
  • Missionens historia genom 2000 år (1999)
  • Mamma kyrkan berättar (2008)
  • 40 år som präst 20 år i S:ta Clara (2008)
  • Allmän kyrkohistoria : från Jesus till kyrkan idag (2021)
  • Från norr till söder: mina memoarer. Värnamo: Semnos förlag. 2022. Libris m21vb10xkfb8jm0x. ISBN 9789189290488 

Diskografi

  • 2008 - Från Storsjö kapell till Sergels torg

Källor

  1. ^ Mats Nyholm (17 november 2021). ”Vår älskade Carl-Erik Sahlberg har denna morgon fått flytta hem till himlen”. S:ta Clara kyrka. https://www.facebook.com/plugins/post.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fclarakyrka%2Fposts%2F4658811157498839. Läst 17 november 2021. 
  2. ^ Carolina Carpvik (18 november 2021). ”Prästen Carl-Erik Sahlberg är död”. Världen idag. Arkiverad från originalet den 18 november 2021. https://web.archive.org/web/20211118121751/https://www.varldenidag.se/nyheter/prasten-carl-erik-sahlberg-ar-dod/repukr!jC30yIVc7C43JPcewScHFA/?fbclid=IwAR3GiFaCu4qDy0s3UugdDH3wLcilJ_zpdz6dRmL8wVxrJZps4GA-TY-JG7k. Läst 18 november 2021. 
  3. ^ Mårten Gudmundhs (5 november 2012). ”Här tar Carl-Erik Sahlberg farväl efter 24 år i S:ta Clara”. Världen idag. http://www.varldenidag.se/nyheter/har-tar-carl-erik-sahlberg-farval-efter-24-ar-i-sta-clara/cbblke!gzenNl7ETz1lQ0pepNc9Fw/. Läst 22 maj 2018. 
  4. ^ [a b] Birgitta Svensson (3 februari 2016). ”Nya utmaningar för Overa och Carl-Erik Sahlberg i Tanzania”. Tidningen Dagen. http://www.dagen.se/familj/nya-utmaningar-for-overa-och-carl-erik-sahlberg-i-tanzania-1.682656. Läst 22 maj 2018. 
  5. ^ Sahlberg, Carl-Erik (1977). Pingströrelsen och tidningen Dagen: från sekt till kristet samhälle 1907-63 = The pentecostalist movement and Dagen : from sect to Christian society, 1907-63. Skrifter / utgivna av Svenska kyrkohistoriska föreningen. II, Ny följd, 0491-6786 ; 26. Uppsala: Sv. kyrkohistoriska fören. Libris 7750545. ISBN 91-85582-02-6 
  6. ^ [a b c] ”Klara kyrkas webbplats, besökt 2009-01-31”. Arkiverad från originalet den 17 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160617003043/http://www.klarakyrka.se/. Läst 29 januari 2009. 
  7. ^ Kairos New Wines webbplats, besökt 2009-01-31 Arkiverad 1 maj 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ ”Kungliga Hovets webbplats, besökt 2009-01-31”. Arkiverad från originalet den 1 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090801051614/http://www.royalcourt.se/monarkinhovstaterna/densvenskamonarkin/medaljer/medaljforlaningar/arkivmedaljforlaningar/medaljforlaningar20090128.5.791c885011e97b7e488800011884.html. Läst 1 februari 2009. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Camera-photo.svg
Camera icon
User-Pict-Profil.svg
Författare/Upphovsman: Origami-Kranich, Licens: CC BY 3.0
Pictogram for a profile page