Carl-Erik Olsson

Carl-Erik Birger Olsson, född 18 april 1902 i Göteborg, död 4 november 2001 i Fässbergs församling, Västra Götalands län, var en svensk ingenjör.

Efter studentexamen 1921 utexaminerades Olsson från Chalmers tekniska institut 1924. Han var anställd vid Elektriska Motorfabriken Morén i Partille 1925–1926, Göteborgs stads elverk 1926–1927, Köpenhamns elverk 1927, Dresdens elverk 1927–1928, konsulterande ingenjör vid Södra Sveriges Ångpanneförenings elektriska avdelning i Malmö 1927–1934, blev chef för tekniska avdelningen vid Yngeredsfors Kraft AB i Mölndal 1934, överingenjör där 1947 och var vice verkställande direktör där från 1960.

Olsson var speciallärare vid Chalmers tekniska högskola 1940–1944 och t.f. professor i elektrisk anläggningsteknik där 1944–1945. Han var styrelseledamot i Ångefallens Kraft AB, ledamot av Svenska elverksföreningens tariffkommitté I 1951–1954, II 1954–1964 och dess föreskriftkommitté 1949–1952, ordförande i dess korsnätkommitté 1955–1962, ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens studiekommission för åsk- och överspänningsforskning 1951–1964 och sekreterare i Tekniska samfundets avdelning för elektroteknik 1943–1945.

Han är gravsatt på Östra kyrkogården i Göteborg.

Bibliografi

  • Beskrivning av transformatorstation av ny typ (Svenska elverksföreningens handlingar 1938)
  • Skogsforsens kraftverk (Svenska vattenkraftföreningens publikationer 1939)
  • Skydd mot atmosfäriska överspänningar i lågspänningsanläggningar (Teknisk Tidskrift 1943)
  • Blixtströmmar i lågspänningsanläggningar (1944)
  • Ekonomiska, tekniska och organisatoriska problem vid landsbygdselektrifiering (Svenska elverksföreningens handlingar 1944)
  • Insulation level and coordination of insulation in electrical low-tension plants (Chalmers tekniska högskolas handlingar 1945)
  • Åskströmmar i lågspänningsnät (1954)

Källor