Capparis sicula
| Capparis sicula | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Kärlväxter Tracheophyta |
| Klass | Tvåhjärtbladiga blomväxter Magnoliopsida |
| Ordning | Capparales |
| Familj | Kaprisväxter Capparaceae |
| Släkte | Capparis |
| Art | Capparis sicula |
| Vetenskapligt namn | |
| § Capparis sicula | |
| Auktor | Duhamel 1800 |
| Synonymer | |
| Capparis spinosa ssp. sicula (Veill.) Holmboe Capparis spinosa ssp. canescens (Coss.) A.Bolòs & O.Bolòs Capparis ovata ssp. sicula (Veill.) Pugnaire | |
| Hitta fler artiklar om växter med Växtindex | |
Capparis sicula är en art tillhörande släktet Capparis inom kaprisväxterna och beskrevs av Henri-Louis Duhamel du Monceau 1800 i första volymen av andra upplagan av hans Traité des arbres et arbustes[1].[2][3] Arten ansågs tidigare vanligen som underart till eller varietet av Capparis spinosa eller Capparis ovata, men ges numera artstatus efter mera ingående morfologiska och molekylärfylogenetiska studier.[4][5][6]
Artnamnet sicula är en latinisering av det grekiska namnet på Sicilien, Σικελια (sikelia), och betyder "siciliansk".
C. sicula skiljer sig från Capparis spinosa genom att stiplerna vanligen är mycket kraftiga stipeltornar (svaga eller tillbakabildade hos spinosa) och att bladens behåring är tätare (mycket gles hos spinosa).[4]
C. sicula förekommer kring Medelhavet och österut till Indien och Mongoliet.[4] Arten odlas även och blomknopparna skördas som kapris.[7]
Arten delas in i fem underarter:[4]
- C. sicula ssp. sicula (Albanien, Algeriet, Cypern, Grekland, Italien, Marocko, Spanien, Syrien, Turkiet - stenig mark, märgel, lerjordar, nära mänsklig bebyggelse, 0-600 m.ö.h.)
- C. sicula ssp. herbacea (Afghanistan, Azerbajdzjan, Georgien, Iran, Kazakstan, Mongoliet, Turkiet, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan - på kalkhaltig jord, steniga marker, klippor, sluttningar och övergivna byggnader - 0-2000 m.ö.h.)
- C. sicula ssp. leucophylla (Afghanistan, Iran, Irak, Israel, Pakistan, Saudiarabien, Jemen - oaser i halvöknar, flodplan, ibland i lätt salthaltig jord, 0-1000 m.ö.h.)
- C. sicula ssp. mesopotamica (Iran, Irak, Israel, Syrien - på sandsten, ofta nära trädgårdar och lundar, 0-2300 m.ö.h.)
- C. sicula ssp. sindiana (Afghanistan, Indien, Pakistan - på murar och ängar, 1000-3000 m.ö.h.)
Referenser
- ^ H-L Duhamel du Monceau, 1800, Traité des arbres et arbustes qui se cultivent en France en pleine terre, andra upplagan, vol. 1, sid. 159. Chez Didot ainé, au Louvre, Paris. (The Plant List anger dock felaktigt att den beskrevs i första upplagan 1755.)
- ^ Capparis sicula på World Flora Online.
- ^ Capparis sicula på The Plant List.
- ^ [a b c d] Cristina Inocencio et al., 2006, A systematic revision of Capparis section Capparis (Capparaceae) i Annals of the Missouri Botanical Garden 93:1, sid. 122-149.
PDF 2,4 MB. - ^ Haifa Aichi-Yousfi et al., 2016, Genetic diversity and population structure of six species of Capparis in Tunisia using AFLP markers i Comptes Rendus Biologies 239:11-12, sid. 442-453.
- ^ Bassam Al-Safadi et al., 2014, Genetic Diversity of Some Capparis L. Species Growing in Syria i Brazilian Archives of Biology and Technology 57:6.
- ^ Jules Janick, Robert E. Paull, 2008, The Encyclopedia of Fruit and Nuts, sid. 231. ISBN 9780851996387.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Krzysztof Ziarnek, Kenraiz, Licens: CC BY-SA 4.0
Capparis sicula in Akamas Botanical Garden, Cyprus