Caph
| Caph | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Cassiopeja |
| Rektascension | 00t 09m 10,68518s[1] |
| Deklination | +59° 08′ 59,2120″[1] |
| Skenbar magnitud () | +2,28 (2,25 - 2,31)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | F2 III C[3] |
| U–B | 0,11[4] |
| B–V | 0,380 ± 0,004[5] |
| Variabeltyp | Delta Scuti-variabel (DSCT) [6] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +11,3[7] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: 523,50 ± 0,32[1] mas/år Dek.: -179,77 ± 0,31[1] mas/år |
| Parallax () | 59,58 ± 0,38[1] |
| Avstånd | 54,7 ± 0,3 lå (16,8 ± 0,1 pc) |
| Absolut magnitud () | +1,3[8] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,91 ± 0,02[9] M☉ |
| Radie | 3,43 - 3,69[9] R☉ |
| Luminositet | 27,3[9] L☉ |
| Temperatur | 7 079[6] K |
| Metallicitet | 0,03[9] dex |
| Vinkelhastighet | 71,0[10] km/s |
| Ålder | 1,09 – 1,18[9] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| HD 432, 11 Cassiopeiae, FK5 2, LFT 15, ROT 60, GC 147, LHS 1027, 1RXS J000910.1+590903, 11 Cassiopeiae, GCRV 69, LSPM J0009+5908, SAO 21133, ADS 107 A, GEN# +1.00000432, LTT 10046, SKY# 277, AG+58 16, GJ 8, 2MASS J00091071+5908591, TD1 38, ASCC 155033, N30 17, UBV 63, BD+58 3, HIC 746, UBV M 7167, CCDM J00092+5909A, HIP 746, NLTT 389, USNO-B1.0 1491-00004186, CEL 30, HR 21, PLX 16, USNO-A2.0 1425-00225287, Ci 20 10, IDS 00038+5836 A, PLX 16.00, uvby98 100000432 V, CSI+58 3 1, IRAS 00065+5852, PMC 90-93 2, WDS J00092+5909A, 2E 20, IRC +60004, PPM 25054, HFE83 5, 2E 0006.5+5851, JP11 346, RAFGL 21[3] | |
Caph[11] eller Beta Cassiopeiae (β Cassiopeiae, förkortat Beta Cas or β Cas), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en ensam stjärna i den västra delen av stjärnbilden Cassiopeia. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud på +2,28[2] är synlig för blotta ögat och är en av de fem stjärnor som utgör "W" av Cassiopeia, i anslutning till den något ljusare Schedar (Alfa Cassiopeiae).[12] Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på 50,6[6] mas beräknas den befinna sig på ca 60 ljusårs (17 parsek) avstånd från solen.
Nomenklatur
Beta Cassiopeiae har de traditionella namnen Caph (från det arabiska ordet كف kaf, "Palm"), chaph och kaff, liksom Al-Sanam Al-nakah "kamelens puckel".[11] Ursprungligen var den pre-islamiska arabiska termen Al-kaff Al-Khadib "den färgade handen" som hänvisade till de fem stjärnor som utgör "W" i Cassiopeia, och avbildade en hand fläckig av henna. Termen var förkortad och på något sätt kom den att beteckna endast Beta Cassiopeiae. Den gamla "färgade handen" var en del av en asterism som kallades Thuraya som sträckte sig från Plejaderna, vilket betecknade "huvudet", genom stjärnbilderna Oxen och Perseus och i Cassiopeia, medan den andra "handen" fanns i stjärnbilden Valfisken.[13]
År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[11] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN:s första bulletin av juli 2016[14] innehåller en tabell över de första två satserna av namn som fastställts av WGSN där också Caph[15] ingår som namn för Beta Cassiopeiae.
Egenskaper
Caph är en gul till vit jättestjärna av spektralklass F2 III C.[3] Den har en massa som är ca 1,9[9] gånger solens massa, en radie som är ca 3,5[9] gånger större än solens och utsänder ca 27[9] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 7 100 K.[6] Stjärnan roterar vid ca 92 procent av sin kritiska hastighet med 1,12 rotationer per dygn. Detta ger stjärnan en något tillplattad form med en ekvatorialradie som är 24 procent större än polarradien. Denna form gör att polarområdet har en högre temperatur än ekvatorn med en temperaturskillnaden är ca 1 000 K. Rotationsaxeln lutar ca 20° mot siktlinjen från jorden.[9]
Caph är en variabel av Delta Scuti-typ, som varierar i ljusstyrka 2,25 - 2,31[2] med en period av 2,5 timmar[12] och är den näst ljusaste av sådana stjärnor i himlen efter Altair.[16] Den ansågs en gång vara en spektroskopisk dubbelstjärna med en svag följeslagare i en 27-dygns omloppsbana, men den anses nu vara en ensam stjärna.[17]
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 21 mars 2019.
Noter
- ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (November 2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c] Kukarkin, B. V.; et al. (1971). General Catalogue of Variable Stars containing information on 20437 variable stars discovered and designated till 1968 (3rd ed.). Bibcode:1971GCVS3.C......0K.
- ^ [a b c] ”Basic data: * bet Cas -- Variable Star of delta Sct type” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Beta+Cassiopeiae&submit=SIMBAD+search. Läst 20 juli 2015.
- ^ Johnson, H. L.; et al. (1966). "UBVRIJKL photometry of the bright stars". Communications of the Lunar and Planetary Laboratory. 4 (99): 99. Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
- ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=746. Läst 20 juli 2015.
- ^ [a b c d] Daszyńska, J.; Cugier, H. (2003). "Far-Ultraviolet light curves of the δ Scuti variable: β Cassiopeiae". Advances in Space Research. 31 (2): 381–386. Bibcode:2003AdSpR..31..381D. doi:10.1016/S0273-1177(02)00630-0
- ^ Evans, D. S. (June 20–24, 1966). "The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities". In Batten, Alan Henry; Heard, John Frederick. Determination of Radial Velocities and their Applications, Proceedings from IAU Symposium no. 30. University of Toronto: International Astronomical Union. Bibcode:1967IAUS...30...57E.
- ^ Jaschek, C.; Gomez, A. E. (1998). "The absolute magnitude of the early type MK standards from HIPPARCOS parallaxes". Astronomy and Astrophysics. 330: 619. Bibcode:1998A&A...330..619J.
- ^ [a b c d e f g h i] Che, X.; et al. (May 2011). "Colder and Hotter: Interferometric Imaging of β Cassiopeiae and α Leonis". The Astrophysical Journal. 732 (2): 68. arXiv:1105.0740. Bibcode:2011ApJ...732...68C. doi:10.1088/0004-637X/732/2/68.
- ^ Schröder, C.; Reiners, A.; Schmitt, J. H. M. M. (January 2009). "Ca II HK emission in rapidly rotating stars. Evidence for an onset of the solar-type dynamo" (PDF). Astronomy and Astrophysics. 493 (3): 1099–1107. Bibcode:2009A&A...493.1099S. doi:10.1051/0004-6361:200810377.
- ^ [a b c] "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
- ^ [a b] Kaler, James B. (2002). The Hundred Greatest Stars. New York: Copernicus Books. p. 27. ISBN 0-387-95436-8.
- ^ Kunitzsch, Paul; Smart, Tim (2006). Dictionary of Modern Star Names. Cambridge, MA: Sky Publishing. p. 26. ISBN 1-931559-44-9.
- ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
- ^ "Bulletin of the IAU Working Group on Star Names, No. 1" (PDF). Hämtad 28 juli 2016.
- ^ Buzasi, D. L.; et al. (2005). "Altair: The Brightest δ Scuti Star". The Astrophysical Journal. 619 (2): 1072–76. arXiv:astro-ph/0405127. Bibcode:2005ApJ...619.1072B. doi:10.1086/426704.
- ^ Teays, Terry J.; Schmidt, Edward G.; Pasinetti Fracassini, Laura E.; Fracassini, Massimo (1989). "The chromosphere of Beta Cassiopeiae". Astrophysical Journal. 343: 916. Bibcode:1989ApJ...343..916T. doi:10.1086/167761.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Cassiopeia chart.
