Cancan

Cancan

Toulouse-Lautrecs affisch för cancanföreställningen Troupe de Mlle Églantine (1890-talet).

Offenbach Can-can
  • Betydelse – varietédans med höga bensparkar
  • Bakgrund – sällskapsdansen chahut, 1800-talet
  • Utveckling – Bal Mabille och Moulin Rouge (Paris, sent 1800-tal)

Cancan (även can-can; franskt uttal: /kɑ̃'kɑ̃/) är en parisisk varietédans som var populär från 1830-talet[1] och in på tidigt 1900-tal. Den åtföljdes av höga bensparkar och visade då upp (de ofta kvinnliga) dansarnas underkläder. Stor del av dansens utveckling gjordes på Moulin Rouge, som öppnade 1889.

 

Historik

Tidig utveckling

Dansen uppstod som en mer anständig sällskapsdans och kallades även chahut. Båda namnen är möjligen ljudmålande ord som syftar på änders och liknande fåglars snattranden.[1] I mitten av 1800-talet spreds den till parisiska nöjesetablissemang som populära Bal Mabille, ett ställe där man kunde dansa under konstgjorda palmer och åka karusell upplyst av 3 000 gaslampor.[2] År 1866 premiärvisades cancan i Sverige, på det tre år gamla etablissemanget Berns salonger.[3]

Cancan populariserades även via scenen med "Galop infernal" (”djävulsk galopp”) ur andra akten av Jacques Offenbachs operett Orfeus i underjorden (1858). Även kompositörer som Franz Lehár (Glada änkan) och Aram Chatjaturjan ("Sabeldansen") skrev senare dansmusik i samma stil.[4]

Sen utveckling

Cancan genomgick ytterligare en förändring på varietéscenerna i Paris mot slutet av 1800-talet. Där utvecklades den till en ännu mer ohämmad och vild dans[1] i en kvinnligt presenterad scenunderhållning. Kvinnorna dansade i 2/4-takt klädda i långa kjolar och underkjolar, vilka lyftes med höga bensparkar. Symboliken och ett uppskattat trick relaterade till att sparka av hatten på en man i publiken.

Dansens samtida oanständighet, där underkjolar och ben visades upp tydligt, bidrog till dess popularitet under fin de siècle-eran.

Cancan i medier

Under 1900-talet förekom dansen i baletter av Massine och Tudor.[1] Senare har den kanske främst förekommit i olika varietéer och shower. Den presenteras flitigt i filmen Moulin Rouge!.

Impressionisten Henri de Toulouse-Lautrec bidrog till spridningen av dansens karaktär genom sina många målningar av cancan-dansöser på Moulin Rouge.[1]

Galleri

Kända cancan-dansare

Referenser

  1. ^ [a b c d e] cancan i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 7 mars 2017.
  2. ^ ”Höckert, Johan Fredrik (1826 - 1866)”. digitaltmuseum.se. https://digitaltmuseum.se/021036375786/hockert-johan-fredrik-1826-1866?sv=details. Läst 15 maj 2017. 
  3. ^ Lans, Karl (19 juli 2013). ”Berns salonger 150 år”. popularhistoria.se. http://popularhistoria.se/artiklar/berns-salonger-150-ar. Läst 15 maj 2017. 
  4. ^ Lundholm, Lars Christian. Can-can for Piano and Viola. sid. 94. https://books.google.se/books?id=CoI4CgAAQBAJ&pg=PP5. Läst 15 maj 2017 

Media som används på denna webbplats

"Affischen" (Höckert, Bal Mabille).png
Målning (olja på trä) av Johan Fredrik Höckert. Motiv: moderiktiga damer beskådar affisch med reklam för ett av huvudstaden Paris mest populära nöjesetablissemang – Bal Mabille. Höckert bodde i Paris 1851–1857 och var nog väl bekant me Bal Mabille. Målningen bär undertiteln Tentation (Frestelse).
Offenbach - Orpheus in the Underworld - Overture, Can Can section.ogg
Författare/Upphovsman: Musopen, Licens: Public Domain
Final Can Can section from the overture to Jacques Offenbach's opera Orpheus in the Underworld