Campan
| Krita 145 – 66 miljoner år före nutid | |||
|---|---|---|---|
| Period (System) | Epok (Serie) | Ålder (Etage) | Miljoner år sedan |
| Paleogen | Paleocen | Dan | senare |
| Krita | Yngre krita | Maastricht | 72–66 |
| Campan | 84–72 | ||
| Santon | 86–84 | ||
| Coniac | 90–86 | ||
| Turon | 94–90 | ||
| Cenoman | 100–94 | ||
| Äldre krita | Alba | 113–100 | |
| Apt | 125–113 | ||
| Barreme | 129–125 | ||
| Hauterive | 133–129 | ||
| Valangin | 140–133 | ||
| Berrias | 145–140 | ||
| Jura | Yngre jura | Tithon | tidigare |
Campan eller Campanium är en geologisk tidsålder som varade från 83,6 ± 0,2 till 72,1 ± 0,2 miljoner år sedan, under perioden krita. Namnet kommer från latinets Campania och infördes av den franske geologen Henri Coquand baserat på lagerföljder från denna tidsålder vid området Champagne i departementet Charente-Maritime.[1]
I Sverige finns avlagringar från Campan i Skåne. Dessa är en del av Höllvikenformationen och utgörs av det kronologiskt avsatta Granviksledet och det sekundärt omlagrade och därför porösa Lundaledet. Det senare är cirka 100 km långt, 5-7 km brett och har vid Romelåsen en mäktighet på upp till 800 meter. Det porösa Lundaledet utnyttjas för Lunds fjärrvärmesystem i Sveriges enda anläggning för utvinning av geotermisk energi, vilken gett upp till 350 GWh per år.[2][3]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Campanian.
Källor
- ^ International Chronostratigraphic Chart v2019/5
- ^ Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist, Maurits Lindström: Sveriges geologi, sid 412-413, Studentlitteratur, ISBN 978-91-44-05847-4.
- ^ Erik Aldenius: Lunds Geotermisystem, en utvärdering av 30 års drift