Camille Claudel

Camille Claudel
Camille Claudel, vid 20 års ålder.
Född8 december 1864[1][2][3]
Fère-en-Tardenois[4], Frankrike
Död19 oktober 1943[1][2][3] (78 år)
Montfavet[5], Frankrike
BegravdMontfavets begravningsplats
Medborgare iFrankrike[6]
Utbildad vidAcadémie Colarossi
SysselsättningMålare[7], ritare[7], grafiker[8], skulptör[8][9], konstmodell, konstnär[10]
PartnerAuguste Rodin (1885–1893)
FöräldrarLouis Prosper Claudel[11]
Louise Athanaïse Cécile Cerveaux[11]
SläktingarPaul Claudel (syskon)
Utmärkelser
Parissalongen (1888)
Namnteckning
Redigera Wikidata

Camille Claudel, född 8 december 1864 i Fère-en-Tardenois i Aisne,[12] död 19 oktober 1943 på mentalsjukhuset Montdevergues nära Avignon, var en fransk skulptör och grafiker. Hon var syster till författaren Paul Claudel. Stora delar av hennes liv präglades av relationen till Auguste Rodin.

Biografi

Camille Claudel föddes som dotter till den statliga tjänstemannen Louis-Prosper Claudel och Louise-Athanaïse Cervaux. Camille var äldst av tre syskon; hennes yngre syster Louise föddes två år senare och yngsta syskonet Paul 1868.[12]

1870 fick Louis-Prosper Claudel förflyttning i sin verksamhet som avgiftsinsamlare, och familjen flyttade till Bar-le-Duc (departementet Meuse). Mellan fem och tolv års ålder gick Camille Claudel i skola hos Sœurs de la Doctrine Chrétienne de Nancy,[12] en kristen orden som ägnade sig åt utbildning och vård av fattiga.

Ungdomsåren

Ända sedan tidig ungdom drömde hon om att bli skulptör, och hennes talang för skulpterandet som tolvåring gjorde hennes far oroad. Skulptören Alfred Boucher, bekant till familjen, gav den unga flickan tips och instruktioner inom skulptur. Boucher hade 1876 vunnit andra pris i en stor konsttävling, och Louis-Prosper Claudel lyssnade på honom. Bouchers råd till Camille Claudel, att flytta till Paris för att kunna förkovra sig inom skulptur, kom dock i konflikt med tidens tankar om kvinnlighet och kvinnliga dygder.[13]

1881 flyttade familjen till Paris, efter att Camilles mor lyckats övertyga sin make om nyttan med att ge åtminstone deras son en högre utbildning. Paul Claudel antogs vid Lycée Louis le Grand, medan hans syster Camille tog lektioner i skulptur vid Académie Colarossi på Rue de la Grande Chaumière. Året därpå skaffade 17-åringen Camille sig en ateljéplats tillsammans med ett antal andra unga kvinnor – de flesta från England. Alfred Boucher besökte ateljén en gång i veckan, för att bidra med tips och råd i deras arbete.[14]

Åren med Rodin

Därefter tog bildhuggaren Auguste Rodin över Bouchers ansvar för handledningen av de unga skulptriserna. Boucher hade 1882, via sitt Prix du Salon, fått chans att resa till Italien och Florens för att vidareutveckla sitt kunnande.[14]

Två år senare, 1884, tog Rodin in 19-åringen som assistent till sin egen ateljé. Hon kom därefter att fungera som den 24 år äldre skulptörens medhjälpare, älskarinna, modell och musa. Deras komplicerade relation påverkade bådas konstnärskap och liv,[14] och relationen med Rodin ledde till en brytning mellan Camille och den övriga familjen.[15]

Claudel och Rodin samarbetade och var tidvis även älskare.[16] Ofta fick hon emellertid lägga sitt eget arbete åt sidan för att hjälpa Rodin med hans verk. Claudel deltog flera gånger på konstsalongen vid Champ-de-Mars, inklusive 1893 då hennes La Valse presenterades.[17]

Efter Rodin

I slutet av 1898 bröt Claudel med Rodin. Nu började en hård tid för Claudel, eftersom det var svårt att vara kvinnlig konstnär i Frankrike i slutet på 1800-talet. Den sista stora utställningen av hennes skulpturer ägde rum i december 1905.

Claudel började sedan att försvinna från sin bostad under långa perioder och varje vår förstörde hon sina skulpturer.

I mars 1913 fördes hon till mentalsjukhuset Ville-Évrard i Neuilly-sur-Marne utanför Paris och därefter, i september 1914, till mentalsjukhuset Montdevergues nära Avignon. Där vistades hon i trettio år, fram till sin död i oktober 1943, 78 år gammal.

Kända verk

Bland hennes mest kända verk märks Śakountala / L'abandon ("Śakuntala / Hängivelsen") (1888), Les Bavardes ("Pratmakerskorna") (1895; en studie i gips) och La Valse ("Valsen") (1905[16]).

  • Paul Claudel à seize ans (1893)
    Paul Claudel à seize ans (1893)
  • La Vague (1897)
    La Vague (1897)
  • Valsen (La Valse, 1905)
    Valsen (La Valse, 1905)

Claudel i kulturen

År 1988 gjordes en film om hennes liv, Camille Claudel, med Isabelle Adjani som Claudel och Gérard Depardieu i rollen som Auguste Rodin.[18] År 2013 gjordes filmen Camille Claudel 1915 med Juliette Binoche i huvudrollen.[19]

Referenser

  1. ^ [a b] Camille Claudel, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 109298.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Camille Claudel, CLARA (på engelska), CLARA-id: 1748.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Camille Claudel, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00038957, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Musée Camille Claudel, läs online, läst: 21 maj 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Camille-Claudeltopic/Britannica-Online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 26 mars 2018, Libris-URI: 97mppktt2xsl2fm, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Union List of Artist Names, ULAN: 500102192, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] abART, abART person-ID: 110817, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online , läst: 31 oktober 2023.[källa från Wikidata]
  10. ^ Concise Dictionary of Women Artists, Fitzroy Dearborn Publishers, 2001.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c] ”1864 – 1876: Early childhood in a provincial middle-class family | Musée Camille Claudel”. www.museecamilleclaudel.fr. https://www.museecamilleclaudel.fr/en/collections/camille-claudel-biography/1864-1876-early-childhood-provincial-middle-class-family. Läst 11 april 2025. 
  13. ^ ”1876 – 1881: An early vocation discovered and encouraged by Alfred Boucher | Musée Camille Claudel”. www.museecamilleclaudel.fr. https://www.museecamilleclaudel.fr/en/collections/camille-claudel-biography/1876-1881-early-vocation-discovered-and-encouraged-alfred. Läst 11 april 2025. 
  14. ^ [a b c] ”1881-1885 : Her arrival in Paris and encounter with Auguste Rodin: a decisive turning point | Musée Camille Claudel”. www.museecamilleclaudel.fr. https://www.museecamilleclaudel.fr/en/collections/camille-claudel-biography/1881-1885-her-arrival-paris-and-encounter-auguste-rodin. Läst 11 april 2025. 
  15. ^ ”1886 - 1893 : Auguste Rodin et Camille Claudel, le temps d’un amour tumultueux et d’un dialogue artistique passionné | Musée Camille Claudel”. www.museecamilleclaudel.fr. https://www.museecamilleclaudel.fr/fr/collections/camille-claudel/1886-1893-auguste-rodin-et-camille-claudel-le-temps-dun-amour-tumultueux. Läst 11 april 2025. 
  16. ^ [a b] ”Camille Claudel - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/camille-claudel. Läst 22 april 2021. 
  17. ^ ”The Waltz or The Waltzers | Musée Rodin”. www.musee-rodin.fr. https://www.musee-rodin.fr/en/musee/collections/oeuvres/waltz-or-waltzers. Läst 11 april 2025. 
  18. ^ ”Camille Claudel”. IMDb. 1988. https://www.imdb.com/title/tt0094828/. Läst 16 februari 2025. 
  19. ^ ”Camille Claudel 1915”. IMDb. 2013. https://www.imdb.com/title/tt2018086/. Läst 16 februari 2025. 

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Camille nette.jpg
Författare/Upphovsman: Plombelec, Licens: CC BY-SA 4.0
Photo retravaillée pour accentuer la netteté.
La Valse.jpg
La Valse (The Waltzers): Created by Camille Claudel, protégé, muse and mistress of Rodin. Conceived in 1889 and cast in 1905 with the Foundry Mark "Eugene Blot". This is the first of these casts and is gilded.
L62 - Musée Rodin - Camile Claudel - La Vague.JPG
Musée Rodin - Camile Claudel - La Vague 1897
Signature of Camille Claudel.png
Signature de Camille Claudel sur une lettre autographe à Mary-Léopold Lacour, conservée par la Bibliothèque Marguerite Durand à Paris