Cabassous tatouay

Cabassous tatouay
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningCingulata
FamiljDasypodidae
SläkteNakensvansade bältor
Cabassous
ArtCabassous tatouay
Vetenskapligt namn
§ Cabassous tatouay
Auktor(Desmarest, 1804)
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Cabassous tatouay[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Anselme Gaëtan Desmarest 1804. Cabassous tatouay ingår i släktet nakensvansade bältor och familjen Dasypodidae.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[5]

Det svenska trivialnamnet större nakensvansbälta förekommer för arten.[7]

Artepitet i det vetenskapliga namnet är hämtat från ett språk som talades av en inhemsk folkgrupp men det dokumenterades inte från vilken folkgrupp.[8]

Utseende

Individer som undersöktes i en studie från 1992 hade en kroppslängd (huvud och bål) mellan 41 och 49 cm samt en svanslängd mellan 15 och 20 cm. Arten saknar fram- och hörntänder. Den har i varje käkhalva av över- och underkäken 8 till 9 likformiga kindtänder. Hos Cabassous tatouay förekommer liksom hos andra arter av samma släkte ett pansar på ryggen och på huvudet.[8]

Arten har stora trattformiga öron och väger i genomsnitt 5,35 kg. Pansarets färg varierar mellan brun och svart och håren på andra kroppsdelar har en grå färg. Vid framtassarna förekommer fem tår som är utrustade med kraftiga klor.[9]

Utbredning och habitat

Denna bälta förekommer i centrala och södra Brasilien samt i angränsande regioner av Paraguay, Argentina och Uruguay. Habitatet utgörs av tropiska skogar i låglandet och i låga bergstrakter. Cabassous tatouay uppsöker även jordbruksmark.[1]

Ekologi

Arten bygger korta underjordiska bon som ibland ligger i termitstackar.[8] Ofta används dessa jordhålor av andra djur efter att bältan vandrade vidare. Cabassous tatouay äter främst myror och termiter samt andra ryggradslösa djur. När den känner sig hotad försöker den fly och sedan gräver den in sig. Den kan även simma för att rädda sig undan en fiende. Individerna är aktiva mellan skymningen och gryningen.[9]

Honor har en kull med en unge per år. Annars antas fortplantningssättet och livslängden vara lika som hos andra medlemmar av samma släkte.[9]

Källor

  1. ^ [a b c] 2010 Cabassous tatouay Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Cabassous tatouay
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/cabassous+tatouay/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.20, läst 2018-09-01.
  8. ^ [a b c] Sabin-Reed (11 september 2014). Cabassous tatouay (på engelska). Mammalian Species # 909. American Society of Mammalogists. Arkiverad från originalet den 21 september 2016. https://web.archive.org/web/20160921034335/http://mspecies.oxfordjournals.org/content/mspecies/46/909/28.full.pdf. Läst 1 augusti 2016. 
  9. ^ [a b c] Lara Zajic (2 september 2006). ”Greater naked-tailed armadillo” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Cabassous_tatouay/. Läst 1 augusti 2016. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats