CTI Records

CTI Records
Grundat	1967
Plats	New York
Grundare	Creed Taylor
Genre	Jazz
Distributör(er)	Sony (USA), King Records (Japan)

CTI Records (Creed Taylor Incorporated) är ett skivbolag som startades 1967 av producenten Creed Taylor. Första skivutgivningen var Wes Montgomerys A Day In The Life från 1967. Den senaste skivutgivningen, av CTI Jazz All-Star Band, var en liveupptagning från 2009 års jazzfestival i Montreux i Schweiz, och släpptes i november 2010 (endast i Japan) på CD, DVD och Blu-ray. Till en början var CTI ett dotterbolag till A&M Records, men bröt sig loss 1970. Bland de musiker som gavs ut på labeln återfinns George Benson, Bob James, Walter Wanderley, Freddie Hubbard, Hubert Laws, Stanley Turrentine, Ron Carter, Antonio Carlos Jobim och Deodato.

Kudu Records, CTI:s systerlabel, startades 1971 med inriktning på soul jazz och gav ut skivor med bland andra Grover Washington Jr., Esther Phillips, Hank Crawford, Johnny Hammond, Grant Green, Joe Beck, Lonnie Smith och Idris Muhammad.

Salvation Records, som var en dotterlabel till CTI, hann släppa tio album under sin tioåriga existens, med bland annat musik av Roland Hanna, Johnny Hammond, Gábor Szabó, Airto, New York Jazz Quartet och, under 1990-talet, Faith Howard.^[1]

Greenestreet (skivor av bland andra Jack Wilkins, Claudio Roditi, Les McCann) och Three Brothers Records (skivor av bland andra Cassandra Morgan, The Clams, Lou Christie och Duke Jones) var också kortlivade labels knutna till CTI.

Inledningsvis skrev Don Sebesky de flesta av musikarrangemangen för CTI och dess syster- och dotterlabels, men småningom tillkom även Bob James samt David Matthews i mitten av 1970-talet. På inspelningarna medverkade några av de främsta jazzmusikerna, som exempelvis basisten Ron Carter, gitarristen Eric Gale, keyboardisterna Herbie Hancock, Bob James och Richard Tee, och trummisarna Billy Cobham, Jack DeJohnette, Steve Gadd, Idris Muhammad och Harvey Mason. Creed Taylor spelade in de flesta produktioner i Van Gelder Studios i Englewood Cliffs i New Jersey, med Rudy Van Gelder som tekniker på nära nog alla inspelningar.

CTI:s utgivning rönte både kommersiella som konstnärliga framgångar och blev under sin tid en av de viktigaste skivbolagen i jazzgenren. CTI:s bäst säljande album var Deodatos Prelude, som gick upp som nummer tre på den amerikanska Billboard Top 40-listan 1973 – en smått osannolik prestation av en skiva från en jazzlabel. Singeln, "Also Sprach Zarathustra (2001)", placerade sig som nummer två på amerikanska Billboard Hot 100-listan och på nummer sju i Storbritannien.

Bland andra framgångsrika album kan nämnas Mister Magic och Feels So Good av Grover Washington Jr., What A Diff'rence A Day Makes av Esther Phillips och BJ4 av Bob James.

Creed Taylor hade tidigare startat Impulse Records samt jobbat för Verve Records där han hade skapat sig ett namn som en av de främsta musikproducenterna inom jazzen. Hans karaktäristiskt varma produktioner hjälpte till att göra smooth jazz-genren till en kommersiell framgång. CTI gjorde sig även känt för sina slående skivomslag, de flesta av dem med bilder av fotografen Pete Turner.^[2]

1978 sattes bolaget i konkurs (enligt Chapter 11). Trots detta har en stor del av katalogen fortsatt vara tillgänglig (1979 startade Creed Taylor 8000-serien med fokus på återutgivningar) och labeln var aktiv fram till 1984, och släppte nyinspelade album med bland andra Jim Hall, Urszula Dudziak, Roland Hanna och all-starbandet Fuse One – alla inspelade i Van Gelder Studios in New Jersey.

1989 rekonstruerade Creed Taylor bolaget och återupptog samarbetena med ljudteknikern Rudy Van Gelder och fotografen Pete Turner i samband med inspelningen av Rhythmstick i juni 1989 (ett ambitiöst projekt som släpptes på vinyl, CD, VHS och Laserdisc 1990). En mängd unga musiker kontrakterades till bolaget, bland andra Charles Fambrough, Jim Beard, Ted Rosenthal, Bill O'Connell, Donald Harrison, Steve Laury och Jürgen Friedrich samt den mer meriterade gitarristen Larry Coryell som tillsammans med arrangören Don Sebesky spelade in albumet Fallen Angel. Skivan gick upp på plats 18 på den amerikanska Billboard Top Contemporary Jazz Albums-listan 1993 och var en stor försäljningsframgång.

CTI:s backkatalog från perioden efter A&M Records (1970–1979) ägs i dag av Sony Music Entertainment och distribueras av Masterworks Jazz i USA, medan King Records har ensamrätten för distributionen i Japan. Grover Washington Jr.'s album på Kudu-labeln har blivit återutgivna av Motown på deras MoJazz-märke, men är nu en del av Universal Music Groups label Universal Classics & Jazz. Bob James fyra CTI-album ägs numera av honom själv. Även bandet Seawind äger de album de gav ut på CTI.

Backkatalogen från perioden då CTI var ett dotterbolag till A&M Records distribueras i dag av Verve Records (en del av Universal Music Group) – samma label som Creed Taylor jobbat för under 1960-talet.

2009 producerade Creed Taylor en återutgivningsserie om 20 CTI-titlar, mastrade av Rudy Van Gelder, för utgivning på SHM-CD i Japan. Utgåvorna hade nya albumtexter av jazzskribenterna Ira Gitler, Arnaldo DeSouteiro och Doug Payne. Ännu en återutgivningsserie kom ut i december 2009, även den distribuerad i Japan av King Records, innehållande 40 titlar som släpptes på Blu-Spec CD.

Albumen som ingår i CTI:s 3000-serie producerades av Creed Taylor mellan 1967 och 1970 och gavs ut under A&M-labeln. Skivorna var märkta med en liten CTI-logotyp och ett "produced by Creed Taylor" på omslagets framsida.

1970 lösgjorde Creed Taylor CTI från A&M och bolaget blev självständigt. De fem första utgivningarna blev 1000-serien och har gröna skivetiketter. 1000-serien bestod av album med musiker som verkade utanför jazzgenren.

Albumen i 6000-serien gavs ut mellan 1970 och 1976 och har orangea skvietiketter med röd CTI-logotyp och svart text.^[3] Kvadrafoniska utgåvor hade röda skivetiketter. Senare utgåvor i 6000-serien distribuerades av Motown och katalognumren fick suffixet S1.

5000-serien lanserades 1975 och består av åtta skivor med populärmusik.^[4] Endast ett fåtal av dessa skivor producerades av Creed Taylor själv, istället plockades andra producenter – Harvey Mason (som producerade Seawinds skivor), David Grusin och Larry Rosen (som producerade Patti Austins andra album Havana Candy). På de första utgåvorna finns ett litet "PS" (som står för "Pop Series") med i den välbekanta CTI-logotypen.

7000-serien fortsatte med nummersekvensen från 6000-serien efter att distributionsavtalet med Motown hade upphört.

8000-serien lanserades i slutet av 1970-talet med syfte att återutge tidigare CTI- och Kudu-album.^[5] Några av albumen fick nya titlar och omslagen på de flesta skivorna byttes ut. Dessutom så fick återutgåvorna i 8000-serien enkla omslag där de i original haft ett s.k. gatefoldomslag.

9000-serien^[6] lanserades 1980 distribuerades av CBS Records men skivetiketterna bibehåller sitt självständiga utseende (dock inte Patti Austins Body Language som fick CBS-etiketter och katalognummer). I början hade utgåvorna i serien de klassiska orangea skivetiktterna (6000-serien) men 1981 byttes de ut mot en vit etikett med en ny variant av CTI-logotypen. George Bensons Pacific Fire från 1983 hade dock en silverfärgad skivetikett.

Kudu lanserades i juni 1971 och fokuserade på utgåvor i soul jazz-genren. 39 album kom ut under perioden 1971–1979.^[7] Kudu var CTI:s systerlabel.

Salvation Records var en dotterlabel till CTI som ursprungligen var tänkt att fokusera på gospelskivor, men efter att ha släppt ett album med B. C. & M. Choir och sen legat i träda i två år återuppväckte man labeln och gav ut ett mindre antal jazz- och R&B-skivor.^[8] Creed Taylor producerade skivan med B. C. & M. Choir medan de följande producerades av utomstående producenter.

Three Brothers Records var en kortlivad dotterlabel namngiven efter Creed Taylors söner (Creed, Jr., John och Blake). Även om det kom ut några singlar på labeln så han det bara ge ut ett album, av Lou Christie.^[9]

• CTI Records diskografi på Discogs
• CTI Records