CE Camelopardalis
| CE Camelopardalis | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Giraffen |
| Rektascension | 03t 29m 54,74413s[1] |
| Deklination | +58° 52′ 43,4995 ″[1] |
| Skenbar magnitud () | 4,54[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | A0 Iae[2] |
| U–B | -0,11[3] |
| B–V | +0,56[3] |
| Variabeltyp | Alfa Cygni-variabel[4] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -6,20[5] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +1,79[1] mas/år Dek.: -1,09[1] mas/år |
| Parallax () | 1,30 ± 0,56[1] |
| Avstånd | ca 3 100 lå (975[3] pc) |
| Absolut magnitud () | -7,20[3] |
| Detaljer | |
| Massa | 19,3[2] M☉ |
| Radie | 97[2] R☉ |
| Luminositet | 55 000[2] L☉ |
| Temperatur | 9 730[2] K |
| Ålder | 11[3] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| HD 21389, AG+58 355, ALS 7727, BD+58 607, GSC 03715-01250, HIC 16281, HIP 16281, HR 1040, IRAS 03258+5842, IRC +60120, LS I +58 125, 2MASS J03295474+5852434, PPM 28511, SAO 24061, TD1 2198, TYC 3715-1250-1, uvby98 100021389, V* CE Cam, VDB 15, Gaia DR2 450113435913489792 [6] | |
CE Camelopardalis eller HD 21389, är en ensam stjärna i nebulosan VdB 15 i den södra delen av stjärnbilden Giraffen. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud av ca 4,54[3] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 1,3 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 3 100 ljusår (ca 975 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -6 km/s[5] och ingår i föreningen Camelopardalis OB1 av stjärnor med gemensam egenrörelse. Sedan 1943 har stjärna använts som en stabil referenspunkt för klassificering av andra stjärnor.[7]
Egenskaper
CE Camelopardalis är en blå till vit superjättestjärna av spektralklass A0 Iae.[2] Den har en massa som är ca 19[2] solmassor, en radie som är ca 97[2] solradier och har ca 55 000 gånger solens utstrålning av energi[2] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 9 700 K.[8] Hohle et al. kom, med hjälp av parallax, kantskymning och analys av spektrum, fram till en massa av 14,95 ± 0,41 solmassor och luminositet 62 679 gånger solens.[9]
CE Camelopadarlis är inbäddad i ett stort molekylärt stoftmoln, varav en del lyser som en reflektionsnebulosa (VdB15 eller BFS 29). Detta är en region med pågående stjärnbildning med stjärnor som är mellan en och hundra miljoner år gamla. CE Camelopardalis själv tros vara cirka 11 miljoner år gammal, tillräckligt långt för att ha förbrukat dess förråd av väte i kärnan och utvecklats bort från huvudserien till en superjätte.[3]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, CE Camelopardalis, 27 mars 2022.
Noter
- ^ [a b c d e f] Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600.
- ^ [a b c d e f g h i j] Shultz, M.; Wade, G. A.; Petit, V.; Grunhut, J.; Neiner, C.; Hanes, D.; MiMeS Collaboration (2014). "An observational evaluation of magnetic confinement in the winds of BA supergiants". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 438 (2): 1114. arXiv:1311.5116. Bibcode:2014MNRAS.438.1114S. doi:10.1093/mnras/stt2260. S2CID 118557626.
- ^ [a b c d e f g] Lyder, David A. (2001). "The Stars in Camelopardalis OB1: Their Distance and Evolutionary History". The Astronomical Journal. 122 (5): 2634–2643. Bibcode:2001AJ....122.2634L. doi:10.1086/323705.
- ^ Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/GCVS. Originally Published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
- ^ [a b] Gontcharov, G. A. (2006). "Pulkovo Compilation of Radial Velocities for 35 495 Hipparcos stars in a common system". Astronomy Letters. 32 (11): 759–771. arXiv:1606.08053. Bibcode:2006AstL...32..759G. doi:10.1134/S1063773706110065. S2CID 119231169.
- ^ HD 21389 (unistra.fr). Hämtad 2022-10-15.
- ^ Garrison, R. F. (December 1993), "Anchor Points for the MK System of Spectral Classification", Bulletin of the American Astronomical Society, 25: 1319, Bibcode:1993AAS...183.1710G, hämtad 2012-02-04
- ^ [a b] Corliss, David J.; Morrison, Nancy D.; Adelman, Saul J. (December 2015). "Spectroscopic and Photometric Variability in the A0 Supergiant HR 1040". The Astronomical Journal. 150 (6). doi:10.1088/0004-6256/150/6/190. Hämtad 9 november 2021.
- ^ Hohle, M. M.; Neuhäuser, R.; Schutz, B. F. (April 2010), "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants", Astronomische Nachrichten, 331 (4): 349, arXiv:1003.2335, Bibcode:2010AN....331..349H, doi:10.1002/asna.200911355, S2CID 111387483
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Camelopardalis chart
NASA's Wide-field Infrared Survey Explorer, or WISE, captured this colorful image of the nebula BFS 29 surrounding the star CE-Camelopardalis, found hovering in the band of the night sky comprising the Milky Way. Most of the gas and dust in this image cannot be seen directly in visible light, but WISE's detectors revealed exquisite new details, and even some hidden stars.
The nebulous interstellar gas and dust in this image is known as BFS 29. "BFS" stands for Blitz, Fich, and Stark -- the three astronomers who identified and catalogued 65 new star-forming regions in 1982 (the "29" simply means that it's the 29th object in their catalog). In visible light, BFS 29 can be seen, but only very slightly. This is because the dust scatters and reflects some of the light from nearby stars, hence its classification as a reflection nebula. The gas in BFS 29 also contains large amounts of ionized hydrogen -- referred to by astronomers as "H II." Hence, the nebula is also classified as an HII region. Reflection nebulae and HII regions are often associated with star formation.
Most of the illumination and energy in BFS 29 is likely provided by the star CE-Camelopardalis. The "CE" in its name comes from a complex naming system for variable stars. Camelopardalis is the name of the constellation in which it is found, and means giraffe in Latin (from a camel wearing a leopard's coat). Of the three brightest stars in this image, it is the bright pink-colored star nearest to the center of the image. The other two bright stars cannot be seen in visible light; they are hidden behind the clouds of gas and dust. In infrared light, however, they shine through brilliantly. CE-Camelopardalis is a variable supergiant star, which means it will eventually end its life in a supernova, likely leaving behind a black hole. It is near the giraffe's hind foot, making a sort of ankle bracelet, as compared to the emerald necklace featured in the Nov. 9, 2010 image.
All four of WISE's infrared detectors were used to make this image. The colors used represent specific wavelengths of infrared radiation. Blue and blue-green (cyan) represent 3.4- and 4.6-micron light, respectively. These wavelengths are mainly emitted by stars within the Milky Way. Green represents 12-micron light, which is emitted by the warm gas of the nebulae. Red represents the longest wavelength, 22-micron light emitted by cooler dust within the nebulae.Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A V band light curve for CE Camelopardalis, adapted from David J. Corliss et al. The Astronomical Journal, Volume 150, Number 6 December 2015