C/1980 E1

C/1980 E1
Kometens hyperboliska bana med den årliga rörelsen inprickad.
Upptäckt
UpptäckareEdward L.G. Bowell
Upptäcktsdatum11 februari 1980
Beteckningar
Officiell beteckningC/1980 E1 (Bowell)[1]
Omloppsbana
Epok: 3 januari 1982
ApheliumN/A AU [1]
Perihelium3,363938 AU
Halv storaxel-58,268 AU
Excentricitet1,057732
Siderisk omloppstidN/A
Medelomloppshastighet0,00221593
Medelanomali-0,15132
Inklination1,66171°
Longitud för uppstigande nod114,558
Periheliumargument135,083
Förra perihelium12 mars 1982
Nästa periheliumN/A
Fysikaliska data
Skenbar magnitud6,0
Hitta fler artiklar om astronomi med

C/1980 E1 var en icke-periodisk komet som upptäcktes av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell den 11 februari 1980. Den är på väg att lämna solsystemet i en hyperbolisk bana som i hastighet endast överträffas av det interstellära objektet 1I/ʻOumuamua.[2] Det är tillika det mest excentriska objektet som astronomerna känner till i solsystemet.[1]

Vid inträdet i solsystemets inre delar inför periheliepassagen 1982 hade kometen en period på ungefär 7,1 miljoner år och ett aphelieavstånd på 74 300 AU (1,17 ljusår).[3] Den passerade den 9 december 1980 på endast 0,228 AU från Jupiter,[4] vilket accelererade kometen och för en kortare tid gav den excentriciteten 1,066.[3] Kometen nådde perihelium den 12 mars 1982[1] och hade då hastigheten 23,3 km/s i förhållande till solen. Kometen har även efter sin periheliepassage en excentricitet som är större än 1 (nästan 1,058) vilket gör att den är på väg att lämna solsystemet för gott.[5]

Ett diagram som visar utvecklingen för kometen C/1980 E1s excentricitet.

I maj 1995 var kometen 30 AU från solen och rörde sig bort från solsystemet med en hastighet av 8,6 km/s. I februari 2008 var kometen mer än 50 AU från solen.[6]

Kometens kärna har uppskattats till en radie på ett flertal kilometer.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d] ”C/1980 E1 (Bowell)” (på engelska). https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1980E1;cad=1#cad. Läst 3 augusti 2018. 
  2. ^ de la Fuente Marcos, Carlos; de la Fuente Marcos, Raúl; Aarseth, Sverre J. (6 februari 2018). ”Where the Solar system meets the solar neighbourhood: patterns in the distribution of radiants of observed hyperbolic minor bodies” (på engelska). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society Letters 476 (1): sid. L1-L5. doi:10.1093/mnrasl/sly019. https://academic.oup.com/mnrasl/article-abstract/476/1/L1/4840245. Läst 1 maj 2018. 
  3. ^ [a b] JPL Horizons On-Line Ephemeris System. ”Barycentric Osculating Orbital Elements for Comet C/1980 E1” (på engelska). https://ssd.jpl.nasa.gov/horizons.cgi?find_body=1&body_group=sb&sstr=C/1980+E1. Läst 3 augusti 2018. 
  4. ^ ”JPL Close-Approach Data: C/1980 E1 (Bowell)” (på engelska). https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1980E1;cad=1#cad. Läst 3 augusti 2018. 
  5. ^ ”C/1980 E1 (Bowell) Orbit at the Minor Planet Center” (på engelska). https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=C%2F1980+E1. Läst 3 augusti 2018. 
  6. ^ Yeomans, Donald K.. ”Horizons Ephemeris” (på engelska). JPL Solar System Dynamics. https://ssd.jpl.nasa.gov/horizons.cgi?find_body=1&body_group=sb&sstr=1980E1. Läst 3 augusti 2018. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

C1980 E1-orbit.png
Författare/Upphovsman: Tomruen, Licens: CC BY-SA 4.0
en:C/1980 E1 Hyperbolic trajectory
C1980 E1-eccentricity.png
Författare/Upphovsman: Tomruen, Licens: CC BY-SA 4.0
en:C/1980 E1 eccentricity vs time