Byxbin

Byxbin
(c) Christian Fischer, CC BY-SA 3.0
Hona av praktbyxbi (Dasypoda hirtipes)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljSommarbin
Melittidae
SläkteByxbin
Dasypoda
Vetenskapligt namn
§ Dasypoda
Hitta fler artiklar om djur med

Byxbin (Dasypoda) är ett släkte solitära bin i familjen sommarbin[1]. De förekommer i större delen av Palearktis.[2]

Beskrivning

De ingående arterna i släktet byxbin är långsträckta, tämligen stora bin med en kroppslängd på 11 till 17 mm. Kroppen har gles behåring på mellankroppens ovansida. På bakkroppen har tergiternas[a] bakkanter täta hårband, speciellt på de två sista. Hanen har lång päls på huvud, undersida och ben.[1] Byxbina är så kallade bensamlare, honorna har lång behåring på bakbenen som används för polleninsamling.[3]

Ekologi

Byxbin är solitärt levande bin som bygger sina bon i gångar som de själv gräver i sandig mark eller lössjord. Boet utgörs av ett grenat gångsystem, som utgår från en lång centralgång. Sidogångarna avslutas med en eller ett par äggceller. Dessa innehåller ett ägg vardera, och en pollenklump som är avsedd som mat åt larven.[1]

De ingående arterna är oligolektiska, det vill säga de samlar pollen från ett begränsat antal växtfamiljer, vanligen väddväxter eller korgblommiga växter. När det gäller nektar kan de emellertid hämta den från ett större urval växter.[1]

Utbredning

Byxbina är utbredda i större delen av Palearktis från Kanarieöarna och Nordafrika över Syd- och Mellaneuropa till Japan, även om större delen av de ingående arterna förekommer i västra Palearktis.[1][2] 2012 upptäcktes dock en art i östafrikanska gravsänkesystemet i Etiopien, den första arten ur släktet söder om Sahara.[4]

Arter i Sverige och Finland

I Sverige finns eller har funnits nedanstående 3 arter. Två av arterna anses utdöda i Sverige.[1] I Finland har motsvarande arter aldrig observerats.[5]

  • silverbyxbi (D. argentata) Nationellt utdöd i Sverige, saknas i Finland.
  • praktbyxbi (D. hirtipes) Livskraftig i både Sverige och Finland.
  • guldbyxbi (D. suripes) Nationellt utdöd i Sverige, saknas i Finland.

Kommentarer

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

  1. ^ [a b c d e f] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Byxbin Dasypoda. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/dasypoda-1005526. Läst 19 maj 2022. 
  2. ^ [a b] Denis Michez (1 mars 2012). ”Melittidae - Dasypoda” (på engelska). Atlas Hymenoptera. http://www.atlashymenoptera.net/page.aspx?id=195. Läst 17 juli 2020. 
  3. ^ ”Vildbin och fragmentering”. Svenska Vildbiprojektet. 2004. Arkiverad från originalet den 16 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200716211553/https://djur.jordbruksverket.se/download/18.51c5369e120aee363f080002059/1370040757098/vildbin%20fragmentering.pdf. Läst 16 juli 2020. 
  4. ^ Denis Michez & Alain Pauly (2012). ”A new species of the palaearctic genus Dasypoda Latreille 1802 (Hymenoptera: Dasypodaidae) from the Great Rift Valley in Ethiopia” (på engelska). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3181 (1). doi:10.11646/zootaxa.3181.1.5. ISSN 1175-5334. https://www.biotaxa.org/Zootaxa/article/view/zootaxa.3181.1.5. Läst 17 juli 2020. 
  5. ^ Juho Paukkunen (2019). Dasypoda. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204551. Läst 19 maj 2022. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

DasypodaHirtipesFemale2.jpg
(c) Christian Fischer, CC BY-SA 3.0
A female specimen of the solitary bee Dasypoda hirtipes (Syn.: D. altercator), digging in the sand for building a nest.