Byggmästare

Byggmästare från 1536.

En byggmästare är en person som var ansvarig för uppförandet av byggnader, ofta som entreprenör. Benämningen härrör från skråtiden, det första kända byggmästarordningen i Sverige är känd från Stockholm år 1454. Det närbesläktade muramästarämbetet tillkom år 1487.

Sedan skråväsendet upphört år 1846 ansågs det viktigt att upprätthålla kompetenskravet hos byggmästarna varför fabriks- och hantverksförodningen stadgade att den som ville verka som byggmästare i städerna skulle uppvisa bevis om skicklighet i yrket. Från 1875 utfärdade Stockholms stads byggnadsnämnd sådana behörighetsförklaringar. behörigheten grundades på intyg om praktisk byggnadsverksamhet och betyg från fackskolor. Utanför städerna fanns inga sådana behörighetskrav.[1]

Med Stadsstadgornas upphävande försvann dess krav på byggmästarna, och idag används byggmästare som beteckning för mindre lokala byggentreprenörer.[2]

Se även

Källor

  1. ^ Carlquist, Gunnar; Carlsson, Josef, red (1947-1955). Svensk uppslagsbok. Bd 5 (2., omarb. och utvidgade uppl.). Malmö : Förlagshuset Norden. sid. 456-57. Libris 11112. http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_05/0455_0456-0052.jpg. Läst 15 maj 2015  Arkiverad 18 maj 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord byggmästare)

Media som används på denna webbplats