Buster Brown

Buster Brown
Buster Brown
Publicering
FörlagNew York Herald
Debut4 maj 1902
Skapad avRichard F. Outcault
Person
KopplingMary Janes
VännerMary Jane, Tige ("Tobby" på svenska)

Buster Brown var en amerikansk seriefigur skapad 1902 av Richard F. Outcault. År 1904 blev Buster Brown maskot för skoföretaget Brown Shoe Company, och han tillsammans med sin vän Mary Jane och hund Tige var välkända hos den amerikanska allmänheten i början av 1900-talet. Seriefigurens gav även upphov till namnet på en populär typ av pojkklädsel, Buster Brown suit, som påminde om hans utstyrsel.[1]

Ursprung

Buster och Tige, 1906.

Namnet "Buster" var direkt, eller indirekt, inspirerat från den populära Buster Keaton, som då fortfarande var vaudeville-barnskådespelare.[2] Buster Browns klädstil och även hans hund var inspirerade av Frances Hodgson Burnetts romanfigur Little Lord Fauntleroy, så som han illustrerades av tecknaren Reginald Birch 1886. Outcault sa sig dock ha fått idén till Busters kostym utifrån en målning av Prince Edward när han besökte Irland 1846 iförd sjömanskostym och bredbrettad hatt.[3]

Seriefiguren Mary Jane baserades på en riktig person, nämligen Outcaults egen dotter med samma namn. Enligt Outcault själv – och hans dotter – var hon den enda figur som baserades på en verklig person, även om "Mrs. Brown" påminde om Outcaults fru. Trots detta sägs seriefiguren Buster Brown ändå vara löst baserad på Granville Hamilton Fisher från Flushing, New York, som var son till Charles och Anna Fisher. Buster Browns fysik, inklusive hans pagefrisyr, är mycket lik Fisher. En annan pojke, Roger Cushman Clark (1899-1995) från Deadwood, South Dakota, har också sagts inspirera till seriefiguren Buster Brown.[4][5]

Utgivningshistorik

Buster Brown
[[Bild:|200px|Richard F. Outcaults Buster Brown, 1917.]]
Richard F. Outcaults Buster Brown, 1917.
FörlagNew York Herald (1902–1906) & (1906–1911)
Redaktion
SkapareRichard F. Outcault
Originalpublicering
Publikationsdatum4 maj 1902 – 13 maj 1923
Översättning
FörlagHearst Corporation (1906–1923)

Serien om Buster Brown började publiceras den 4 maj 1902 i New York Herald. I januari 1906 lämnade Outcault New York Herald för att anställas av William Randolph Hearst, och efter en tvist som löstes i domstol, kunde Outcault fortsätta med sin serie i Hearsts tidningar, dock utan rättigheter till namnet, medan Herald fortsatte publicera sin egen version av Buster Brown av andra serietecknare. Serien fortsatte att publiceras i Herald fram till januari 1911, och Outcaults version fram till 13 maj 1923.[6]

Seriefiguren inspirerade många efterföljare, som Perry Winkle i dagstidingsserien Winnie Winkle och de tecknade filmerna Bobby Bumps.

Serie översattes till portugisiska för den brasilianska barntidningen O Tico-Tico[7] där Buster Brown kallades Chiquinho och med en något anpassad historia av brasilianska författare.

Serien översattes även till svenska och gavs ut av förlaget Ljus i de två julalbumen Buster Brown, hans hund Tobby och hvad som hände dem 1907 och Buster Brown, hans upptåg och berömvärda föresatser 1908.[8][9][10]

På 1940- och 1950-talet gavs serien ut i nytt format av Brown Shoe Company. Under 1950-talet producerade Custom Comics och Dell Comics även andra serier med figurerna baserade på en radioföljetong. Buster Brown och de andra figurerna dök återigen upp en kort period under 1980- och 1990-talen, men då med ett något mer samtida uttryck.[11]

Figurer och historier

Buster Brown är en ung pojke som klär sig som Little Lord Fauntleroy, och bor i stan tillsammans med sina välmående föräldrar. Han är uttalat söt, exempelvis i jämförelse med Outcaults andra kända serifigur The Yellow Kid, men hans handlingar är allt annat än söta. Han är en buspojke som tycker om practical jokes, krossar fönster med sin slangbella eller spelar sina grannar spratt. Vid flera tillfällen byter han kläder med sin vän Mary Jane och uppträder som liten flicka. Hans olika upptåg avslöjas alltid och han blir straffad, vanligtvis genom att få smisk av sin mor, men han verkar aldrig ångra sig. Många avsnitt avslutas med att han levererar en själv-rättfärdigande moralkaka som har lite eller inget att göra med hans handlingar. Ett exempel, från ett avsnitt första gången publicerat 31 maj 1903, där Buster ger sin hund Tige sockerdricka från en drickafontän i ett snabbköp men drickan skvätter ned honom och en fin dams exklusiva kläder. Händelsen resulterar i att mamman tar hem honom och agar honom med en pinne. I sista rutan skriver pojken en text som börjar: "Löst! Apotekare är legitima rånare. De säljer läsk och godis för att göra dig sjuk, för att sedan sälja medicin som gör dig värre."

Andra återkommande figurer, utöver Busters föräldrar är Mary Jane som är Busters flickvän och Busters hund Tige (som kallades Tobby på svenska). Tige kategoriseras som det första talande husdjuret i en tecknad serie, och likt många av sina efterträdare så märker inte de vuxna hans tal.

Maskot för Brown Shoe Company

Outcault besökte Världsutställningen i Saint Louis 1904, där han sålde licensen att använda Buster Brown i annonser till uppemot 200 företag. John Bush, som jobbade för Brown Shoe Company övertalade företaget att köpa rättigheterna för Buster Browns namn och märket introducerades för allmänheten vid världsutställningen 1904.

Kortvuxna anställdes av Brown Shoe Co. att spela Buster under turnéer runt om i USA. Dessa skådespelare, framträdde tillsammans med en hund på olika varuhus, teatrar och skoaffärer från 1904 till 1930. Richard Barker spelade Buster Brown i många av Brown Shoe Company annonskampanjer och hans historia berättas i hans biografi Buster Brown and the Cowboy.

Under perioden 1945-1959 återvände Brown Shoe Company till serieformatet då de började publicera Buster Brown Comics som gavs ut gratis i skoaffärer.[12] Vissa var tecknade av Reed Crandall, men även andra ganska välkända serietecnare förekom. Serietidningen hade alltid originalfigurerna på framsidan men inuti kunde serierna handla om andra figurer, som Robin Hood.

I andra media och sammanhang

21-åriga kortväxta skådespelaren "Master Gabriel" spelade huvudrollen som Buster Brown, tillsammans med George Ali som Tige, i en Broadway produktion 1905.

Film

En serie kortfilmer med skådespelare baserad på serien producerades mellan 1925 och 1929 av Stern Bros. för Universal Pictures. Buster spelades av skådespelaren Arthur Trimble. Pal the Wonder Dog, som spelade Tige, och regissören Gus Meins kom senare att förknippas med den populära tv-serien Our Gang (Rackarungar).

Teater

År 1905 framfördes teaterpjäsen Buster BrownBroadwayteatern Majestic. I huvudrollen sågs den 21-åriga kortväxta skådespelaren som kallades Master Gabriel (1882–1929), född Gabriel Weigel.[13] Pjäsen omfattade även skådespelaren George Ali, som gjort sig känd för att spela djur, i rollen som Tige. Gabriel spelade åter igen Buster Brown i en pjäs från 1913.[14]

Smilin' Ed med några av figurerna från Smilin' Ed's Buster Brown Gang, dock utan Buster Brown, 1947.

Radio

En radioföljetong med Buster Brown började sändas 1943 med Smilin' Ed McConnell på West Coast NBC Radio Network.[15] Följetongen omfattade figurer som Froggy the Gremlin[12] och Midnight the Cat[16]

Television

På 1950-talet flyttade McConnell följetongen till tv, där den sändes som Smilin' Ed's Gang och The Buster Brown Show under fyra år.[15] Andy Devine tog över 1955 efter McConnells död, omdöpt till Andy's Gang, och programmet sändes 20 augusti 1955 till 31 december 1960.[17] Buster Brown spelades av skådespelaren Jerry Maren och programmet inleddes alltid med att McConnell ropade "Hiya, kids" till barnpubliken varefter de sjöng en relamsång för företaget som sponsrade programmet – Buster Brown shoes. Utöver Buster Brown förekom bland annat den populära handdockan Froggy the Gremlin, en figur som redan förekommit i radioföljetongen.

Lekar

Buster Brown med sin karaktäristiska utstyrsel som han kom att ge namn åt.

Buster Brown förekom i flera olika barnlekar. En hopprepsrim börjar med "Buster Brown | Went to town | With his pants | On upside down."[18] En annan lek förekommer på gunnbräda där den ena stannar då den andra är som högst upp och ropar, "Buster, Buster, Buster Brown, what will you give me if I let you down?". Den som sitter fast högst upp brukade då erbjuda den andra något mycket storslaget, som alla Barbiedockor som någonsin skapats, månen och alla stjärnorna, eller något liknande.[19][20]

Buster Browns kostym

Föregångaren till Buster Browns kostym (The Buster Brown suit) var The Fauntleroy suit som blivit ett barnmode under senare delen av 1880-talet hos amerikansk medelklass.[21]

Buster Browns utstyrsel, den så kallade The Buster Brown suit, blev snabbt populär i början av 1900-talet hos unga pojkar i USA.[1] Typiskt bestod den av en dubbelknäppt jacka med bälte som bars tillsammans med rundhalsad skjorta, stor mjuk fluga och shorts eller knälånga knickers. Ofta skulle barnet även bära en bredbrättad stråhatt och ha pagefrisyr.[1][22] Senare blev även de typiska skorna av märket Buster Brown Company – så kallade Mary Janes – en viktig accessoar till kostymen. Tillsammans med sjömanskostymen, Etonkostymen, Norfolkjackan och Fauntleroykostymen, var Buster Brown-kostymen en av de viktigaste stilarna för pojkar under perioden i USA.[23][24]

Galleri

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Buster Brown, 9 januari 2021.

Noter

  1. ^ [a b c] Olian, edited by JoAnne (2003). Children's fashions, 1900–1950, as pictured in Sears catalogs. Mineola, N.Y.: Dover Publications. ISBN 9780486423258. https://books.google.com/books?id=fyhz9yZIL2YC&pg=PR7 
  2. ^ ”Whatever happened to Buster Brown shoes?”. The Straight Dope. 27 januari 2009. http://www.straightdope.com/columns/read/2839/whatever-happened-to-buster-brown-shoes. Läst 19 september 2012. 
  3. ^ Rose, Clare (8 februari 2011). ”The meanings of the late Victorian sailor suit” (på engelska). Journal for Maritime Research 11: sid. 24–50. doi:10.1080/21533369.2009.9668367. 
  4. ^ "Topics in Chronicling America: Buster Brown" Newspaper and Current Periodical Reading Room, Library of Congress.
  5. ^ "Original 'Buster Brown'" Holbrook Argus (October 29, 1904).
  6. ^ Holtz, Allan (2012). American Newspaper Comics: An Encyclopedic Reference Guide. Ann Arbor: The University of Michigan Press. sid. 93. ISBN 9780472117567 
  7. ^ Waldomiro Vergueiro (11 oktober 2005). ”O Tico-Tico completa 100 anos”. Omelete. http://omelete.com.br/quadrinhos/io-tico-ticoi-completa-100-anos/. Läst 16 mars 2014. 
  8. ^ Svenska Dagbladet (1907-12-03), s:10
  9. ^ Svenska Dagbladet (1908-12-19) s:13
  10. ^ Marie_Louise Gagner (1907) Barn- och ungdomsböcker, Idun, nr.51, s:653
  11. ^ https://www.youtube.com/watch?v=TmC8uVhGlHQ
  12. ^ [a b] ”Buster Brown”. Michelesworld.net. http://michelesworld.net/dmm/frog/gremlin/buster.htm. Läst 19 september 2012. 
  13. ^ The kid of Coney Island: Fred Thompson and the rise of American Amusements by Woody Register c.2001
  14. ^ Buster Brown 1905 production at the Majestic Theatre, Broadway courtesy IBDb.com database
  15. ^ [a b] ”History of Brown Shoe: 1943–1987”. Brown Shoe. http://www.brownshoe.com/history/corp-1943.asp. Läst 19 september 2012. 
  16. ^ Hill, Roger (2017). Reed Crandall: Illustrator of the Comics. TwoMorrows Publishing. sid. 141. ISBN 9781605490779. https://www.google.com/books/edition/Reed_Crandall_Illustrator_of_the_Comics/kwvGDgAAQBAJ?hl=en&gbpv=1&dq=%22buster+brown%22+comics&pg=PA141&printsec=frontcover. Läst 14 april 2020 
  17. ^ ”Smilin' Ed's Gang (TV Series 1950– ) - IMDb”. www.imdb.com. http://www.imdb.com/title/tt0371482/movieconnections. 
  18. ^ ”Buster Brown”. Jump Rope Rhymes. Mudcat Cafe. Arkiverad från originalet den 5 december 2010. https://web.archive.org/web/20101205054841/http://www.mudcat.org/jumprope/jumprope_display.cfm?rhyme_number=37. Läst 14 september 2015. 
  19. ^ Holstein, Susanna. ”Playground Games”. Two-Lane Livin'. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305001424/http://www.twolanelivin.com/playground-games/. Läst 14 september 2015. 
  20. ^ Bowe, Julie (2011). Friends for Keeps: My Forever Friends. Dial Books for Young Readers. sid. 26. ISBN 978-1-101-51695-9. https://books.google.com/books?id=Vzo2cIRxjJoC&pg=PT26. Läst 14 september 2015 
  21. ^ ”Children wearing velvet suits inspired by Little Lord Fauntleroy style (c. 1909–1932) National Photo Company Collection; Library of Congress”. https://www.loc.gov/pictures/item/2001706354/. 
  22. ^ O'Donnol, Shirley Miles (1989). American Costume 1915-1970: A Source Book for the Stage Costumer. Indiana University Press. sid. 15. ISBN 9780253113733 
  23. ^ Griffin, Irene Frances (1955). Children's Costume: Its Development and Stage Reproduction. Department of Speech and Drama, Stanford University. sid. 183. https://books.google.com/books?id=JagUAAAAIAAJ&q=Buster. ”The three most important innovations in the last part of the century were: the sailor suit, the "Little Lord Fauntleroy" suit, and the "Buster Brown" suit.” 
  24. ^ Stamper, Anita; Condra, Jill (2010). Clothing through American History the Civil War through the Gilded Age, 1861-1899.. Santa Barbara: ABC-CLIO. sid. 351. ISBN 9780313084584. https://books.google.com/books?id=XmbhEx69ziwC&pg=PA351#v=onepage&q&f=false 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Edward VII (1841 – 1910).jpg
Portrait of Albert Edward, Prince of Wales, by Winterhalter, 1846
"RESOLVED" detail, from- Friend of the Comic People 1906 (cropped).jpg

Political cartoon, Hoist, the friend of the Comic People. by Louis M. Glackens for Puck magazine, October 31, 1906. The characters seen, clockwise are: en:Foxy Grandpa by en:Carl E. Schultze, en:Alphonse and Gaston by en:Frederick Burr Opper, en:Happy Hooligan by Frederick Burr Opper, en:And Her Name Was Maud by Frederick Burr Opper, en:The Katzenjammer Kids by en:Rudolph Dirks, en:Buster Brown by en:Richard Felton Outcault, and at the center, all of the characters having a "rally" with "Hoist" sitting on the back of Maud, the mule.

"Hoist" was en:William Randolph Hearst, who was the publisher of many newspapers--all of the comic characters in the illustration appeared in Hearst-owned newspapers. W. R, Hearst ran for governor of New York State in 1906; his opponent (and the winner of the election) was en:Charles Evans Hughes.
Birch Little Lord Fauntleroy p103.jpg
Illustration page 103 de Little Lord Fauntleroy de Frances Hodgson Burnett, New-York, Charles Scribner's sons, 1886 [1]
Buster Brown.png
[Buster Brown]. Is it fun to be a Boy Scout? Is it fun to be? It's the greatest thing in the world. I'll say it is
Buster Brown Christmas postcard 1906.jpg
Christmas postcard of Buster Brown and Tige.
1905 MasterGabriel Buster Brown.jpg
21-year old dwarf actor, "Master Gabriel" plays the title role of Buster Brown in the 1905 Broadway production.
Smilin' ed mcconnell.jpg
Promotional caricatures of Smilin' Ed McConnell and cast for Smilin' Ed's Buster Brown Gang, as part of the NBC Parade of Stars promotion.
  • This drawing is part of the 1947 NBC Parade of Stars network promotion. There were 56 drawings in the entire package, one representing each of the NBC Radio Network shows on the air at the time. The collection was made available in a portfolio.
  • The artwork was used by NBC for promotion of both its radio network and the personalities who were part of the radio shows on it in 1947. The drawings were made available to the media and were used in print ads, as "car cards" (ads in buses and transit cars) and billboards, as well as point of purchase displays where sales of physical products were involved. They were also prominently displayed in the RCA Building and NBC Radio.

Come See Your Fave NBC Star In Caricature Billboard 13 September 1947

NBC To Use Disk Series For Annual Promotion Billboard 19 April 1947

When NBC filed for copyright on these drawings, they did not copyright all of them as a folio but as individual works of art. Some of them were renewed in 1975, while others were not, leaving some of the folio as still under copyright and other caricatures from this portfolio as not renewed (now free use).

Further complicating this is that there appears to be more than one work of art for some personalities. It is not known whether the second work was ever seen by the public. NBC appears to have filed for copyright and apparently asked Sam Berman to execute another caricature, which was also then copyrighted.

List of Parade of Stars copyright renewals by title:

pages 9-10

This image is not on the list of those renewed.
Buster Brown, 1905-02-26, léger montage pour illustrer la poilade.jpg
Léger montage d’après une vignette de Buster Brown, dessiné par R. F Outcault, pour illustrer la poilade. Illustration tirée du numéro du International Herald Tribune publié à Paris le 26 février 1905.
- Buster Brown chez lui 00a.jpg
Buster Brown chez lui