Busktörnskator

Busktörnskator
Gulkronad busktörnskata (Laniarius barbarus)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Busktörnskator Malaconotidae
Orangebröstad busktörnskata (Chlorophoneus sulfureopectus)

Busktörnskator^[1] (Malaconotidae) är en familj av ordningen tättingar som nästan enbart förekommer i Afrika söder om Sahara, men även i Nordafrika och på Arabiska halvön.^[2]

Kännetecken

Busktörnskator är rätt stora, kraftigt tecknade och färgglada fåglar med korta och kraftiga näbbar. De syns ofta sitta på en utkiksplats för att därifrån göra utfall mot framför allt insekter, men även små ryggradslösa djur. Fåglarna är kända för hanens och honans sätt att sjunga duetter tillsammans, fram och tillbaka mellan varandra.

Släktskap

Busktörnskatorna är trots namnet inte nära släkt med familjen törnskator (Laniidae). Istället ingår den i en klad med den helafrikanska familjen flikögon och mestadels afrikanska vangorna, men även de asiatiska och australiska familjerna svalstarar, båtnäbbar och ioror samt de udda arterna bärätare och borstskrika.

Släkten i familjen

I familjen placeras här 50 arter i elva släkten:

• Släktet Malaconotus – sex arter
• Släktet Chlorophoneus – sex arter, inkluderas ofta i Telophorus^[3]
• Släktet Telophorus – fyra arter, inkluderar Rhodophoneus
• Släktet Bocagia – sumptchagra, inkluderas ofta i Tchagra^[3]
• Släktet Tchagra – fyra arter
• Släktet dunryggar (Dryoscopus) – sex arter
• Släktet Laniarius – 22 arter
• Släktet Nilaus – brubru

Status och hot

De allra flesta arterna i familjen har stora utbredningsområden och är vida spridda. Fyra arter är dock mycket lokalt förekommande och anses därför vara starkt hotade: uluguru-, kupe-, gabela- och angolabusktörnskata. Grönbröstad busktörnskata kategoriseras som sårbar, medan vitmaskad och eldstrupig busktörnskata samt papyrusbusktörnskatan anses vara nära hotade.

Noter