Stornäbbad siska

	Stornäbbad siska; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Finkar; Fringillidae
Släkte	Crithagra
Art	Stornäbbad siska; C. burtoni
Vetenskapligt namn
	§ Crithagra burtoni
Auktor	(Gray, 1862)
Synonymer
	Tjocknäbbad fink; Burtonsiska; Serinus burtoni;
	Hitta fler artiklar om fåglar med Fågelportalen

Stornäbbad siska^[2] (Crithagra burtoni) är en afrikansk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Stornäbbad siska är en stor (15-16 cm) och mörk siska med en diagnostisk mycket stor, rosavit näbb, brunsvart ansikte och brunaktigt bröst. Den har också varierande vitt på pannan. Till skillnad från den liknande kipengeresiskan har denna brun (inte vit) strupe, två vita vingband och mindre strimmig undersida.

Läten

Stornäbbade siskans läte beskrivs som ett diskant "seeeet", medan sången är en mix av visslingar och hårdare ljud, ljusare än strimsiskan.^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer lokalt i spridda delar av Centralafrika i höglänta områden vid skogskanter och närliggande jordbruksmark och snår. Den delas in i fyra underarter med följande utbredning:^[5]

Crithagra burtoni burtoni – Nigeria, Kamerun och Bioko
Crithagra burtoni tanganijicae – Angolas väst-centrala högland, östra Demokratiska republiken Kongo och angränsande västra Uganda
Crithagra burtoni kilimensis – bergsskogar från östra Uganda till norra Kenya och norra Tanzania
Crithagra burtoni albifrons – bergsskogar i östra Kenya (öster om Rift Valley)

Stornäbbad siska och kipengeresiskan (Crithagra melanochroa) har tidigare behandlats som en och samma art, men de skiljer sig både lätesmässigt och morfologiskt.^[6]

Släktestillhörighet

Tidigare placerades den i släktet Serinus, men DNA-studier visar att den liksom ett stort antal afrikanska arter endast är avlägset släkt med t.ex. gulhämpling (S. serinus).^[7]

Levnadssätt

Föda

Stornäbbad siska lever huvudsakligen av frön, till exempel från korsörten Senecio montuosum, Nuxia-arter och Gnidia. Den intar även frukt från Mussanga och Trema samt mogna och omogna Rubus-bär. Den är oftast ganska långsamt och tillbakadragen när den födosöker och undgår därför ofta upptäckt.^[6]

Häckning

Fågeln häckar monogamt juni till december, men även februari till maj. Det skålformade boet av lav, gräs, kvistar och växtfibrer placeras två till åtta meter över marken i en buske, klängväxt eller i en klumo av bambulöv. Den lägger två ägg som ruvas av båda föräldrar.^[6]

Status

IUCN kategoriserar arten som livskraftig.^[1] Den beskrivs som vanlig, men ses sällan i några större antal.

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Lady Isabel Burton (född Arundel, 1831-1896), fru till brittiska upptäcktsresande Sir Richard Francis Burton.^[8] Fram tills nyligen kallades den även burtonsiska på svenska, men justerades 2022 till ett mer informativt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté.^[2] Arten har tidigare på svenska kallats tjocknäbbad fink.

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2016 Crithagra burtoni Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ [a b] BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
^ Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ [a b c] Clement, P. (2018). Thick-billed Seedeater (Crithagra burtoni). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61321 15 april 2018).
^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikispecies har information om stornäbbad siska.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör stornäbbad siska.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2016 Crithagra burtoni Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[BLS-2] [a b] BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.

[sinclair-4] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235

[CC-5] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[hbw-6] [a b c] Clement, P. (2018). Thick-billed Seedeater (Crithagra burtoni). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61321 15 april 2018).

[7] Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf.

[8] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Navigation

Navigering

Temaportaler