Burislev

Burislev var tillsammans med Kol en svensk tronpretendent. Tillsammans utmanade de Knut Eriksson om kungamakten i Sverige, och samregerade cirka 1167–1173.

Hans exakta härstamning är osäker: enligt en medeltida genealogi var Burislev och Kol söner till Sverker den äldres son Johan, men en notis i Valdemar Sejrs jordebok anger också att Sverker hade en son vid namn Burislev, och de båda har ibland ansetts vara en och samma person.[1] Natanael Beckman satte också likhetstecken dem emellan och menade dessutom att både Burislev och Kol var söner till Sverker.[2] Adolf Schück ansåg dock att motkungarna Burislev och Kol var söner till Johan.[3]

Mycket lite i övrigt är känt om honom. Sitt namn fick han troligen efter sin anfader, den polske hertigen och kungen Burislev (Boleslav III); namnet var vanligt i Polen. Han omnämns visserligen i västgötalagen som Burisleph Konung tillsammans med Kol, men förekommer annars i betydligt färre medeltida kungalängder än denne[4]. De båda försvinner ur historien 1173. Burislev har kallats kung men behärskade förmodligen bara Östergötland.

Referenser

  1. ^ Gillingstam, Hans: Jon jarl i Svenskt biografiskt lexikon (1973-1975) band 20, läst 24 november 2012
  2. ^ Beckman, Natanael: Burislev i Svenskt biografiskt lexikon (1926) band 06, läst 24 november 2012
  3. ^ Schück, Adolf (1951). ”Från Viby till Bjälbo, studier i Sveriges historia under 1100-talets senare hälft”. Fornvännen: sid. 197. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1951_197. Läst 25 november 2012. 
  4. ^ Gillingstam, Hans: Kol i Svenskt biografiskt lexikon (1975-1977) band 21
Auktoritetsdata
• SBL: 17182

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”