Buntladdning

Finländsk buntladdning (till vänster), handgranater och brännflaska.
(c) Bundesarchiv, Bild 101II-M2KBK-196-34 / Vater / CC-BY-SA 3.0
Tysk variant av buntladdning under andra världskriget.

Buntladdning, är i huvudsak en typ av pansarvärnsvapen, som antingen kastas med handkraft eller anbringas för hand på fiendens pansarfordon. Den har även under krigstid använts till andra typer av sprängningar. Den tyska krigsmakten började använda buntladdningar första gången under första världskriget.[1]

Varianter i olika länder

Buntladdningar av olika varianter har varit i bruk i många länders försvarsmakter genom åren.

Finland

Den finländska varianten av buntladdningen konstruerades år 1936 av finländske kaptenen Kaarlo Tuurna. Speciellt under finska vinterkriget var det ett mycket effektivt pansarvärnsvapen. De industritillverkade buntladdningarna tillverkades i varianter om 2, 3 eller 4 kilogram sprängdeg. Sprängämnet kapslades in i ett avlångt fyrkantigt plåtskal. Sprängladdningen tändes av ett tändrör i buntladdningens skaft. Det var samma skaft och tändrör som i de tyska skafthandgranaterna.

Till en början dränktes de in i ett trögflytande klister för att få bästa möjliga chans att fastna på fiendens pansarvagnar. Klistret skyddades av plywoodskivor som avlägsnades strax före själva kastet. På grund av att klistret inte riktigt höll måttet i all väderlek och att det också medförde bekymmer för det egna manskapet övergick finländarna, rätt snart, till att använda buntladdningar med hakar istället. De finländska soldaterna kom snart på idén att om de virade taggtråd runt buntladdningen före kastet, så ökade chansen ytterligare att den fastnade på fiendens pansarfordon. Ibland användes buntladdningar även i krigslägen där vanliga handgranater ansågs för ineffektiva. Exempelvis använde de finska kustjägarna buntladdningar under slaget om Bengtskär.

Övriga länder förutom Finland

Övriga länder, förutom Finland, har vanligtvis haft till sitt förfogande en typ av buntladdning, där sex skaftlösa handgranater har bundits runt en handgranat med skaft.[2] Bland annat Svenska armén har haft i bruk den typen av buntladdning.

Referenser

Noter

  1. ^ Baunacke, Thomas (1993) (på tyska). Sprengtechnik – Anwendungsgebiete und Verfahren (2). Stuttgart/Leipzig: Deutscher Verlag für Grundstoffindustrie. sid. 107. ISBN 3-342-00653-6 
  2. ^ ”Heavy Infantry Weapons”. Fallschirmjäger Regiment 2 History Society. Arkiverad från originalet den 5 december 2011. https://web.archive.org/web/20111205144716/http://www.fjr2.be/Pagina%2017%20-%20Heavy%20Infantry%20Weapons.htm. Läst 8 november 2011. 

Webbkällor

Media som används på denna webbplats

Bundesarchiv Bild 101II-M2KBK-196-34, Atlantikwall, Fliegerabwehr durch Gewehrbeschuss.jpg
(c) Bundesarchiv, Bild 101II-M2KBK-196-34 / Vater / CC-BY-SA 3.0
Polttopullo.jpg
Olika typer av buntladdningar