Bulgariskans historia
Bulgariskans historia kan indelas i fyra stora perioder:[1]
- förhistorisk period (från slavernas inflyttning på Balkanhalvön till slutet av 800-talet),
- fornbulgariska (från sent 800-tal till 1000-talet),
- medelbulgariska (från 1100-talet till 1400-talet),
- nybulgariska (från 1500-talet och framåt).
Bulgariska som skriftspråk existerar sedan slutet av 800-talet, det vill säga från fornbulgariskans tid.
Fornbulgariska
Fornbulgariskan var det första skrivna språket i det bulgariska språkets utveckling. Den kan beskrivas som ett mycket syntetiskt språk med ett omfattande böjningssystem. Språket finns belagt i ett antal handskrifter från sent 900-tal och tidigt 1000-tal, skrivna vid Preslavs litterära skola och Ohrids litterära skola eller några av de mindre skrivarskolorna runt dem. Det användes för en rikhaltig litterär verksamhet, huvudsakligen i slutet av 800-talet och början av 1000-talet, med författare som Konstantin av Preslav, Johannes Exark, Klemens av Ohrid, Tjernorizets Chrabar och Naum av Preslav (Naum av Ohrid). Inget av dessa författares arbeten har dock bevarats i original, utan de är endast kända genom senare kopior.
Namnet
Namnet “fornbulgariska” är synonymt med fornkyrkoslaviska.[2]
Kännetecken
Fornbulgariskan (eller den bulgariska varianten av fornkyrkoslaviskan) kännetecknas av ett antal fonetiska, morfologiska, syntaktiska och lexikala drag (av vilka vissa, såsom reflexerna av *tj ([t']) och *dj ([d']), är typiska endast för bulgariskan), som följer:
- fonetiska:
- mycket öppen artikulation av jat-vokalen (Ѣ), vilket fortfarande bevarats i den ålderdomliga bulgariska dialekten i Rodopibergen,
- protoslaviska reflexer av *tj ([t']) och *dj ([d']):
Protoslaviska | Fornkyrkoslaviska/fornbulgariska | Bulgariska | Tjeckiska | Makedonska | Polska | Ryska | Slovakiska | Slovenska | Serbiska |
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
*dj | žd | žd | z | gj | dz | ž | dz | j | dž |
*tj | št | št | ts | kj | ts | č | ts | č | č |
*gt/kt | št | št | ts | kj | ts | č | ts | č | č |
- bruket av [ra-], [la-] för protoslaviska [or̃-], [ol̃-]
- bruket av [s] för protoslaviskt [č] före protoslaviskt åi
- användande av [cv-], [dzv-] för protoslaviska [kv’-], [gv’-]
- morfosyntaktiska
- bruket av possessiv dativ vid personliga pronomen och substantiv: рѫка ти; отъпоуштенье грѣхомъ,
- deskriptivt futurum med verbet хотѣти,
- bruket av den komparativa formen мьнии (mindre) i betydelsen yngre,
- bruket av suffigerade demonstrativa pronomen (тъ, та, то). Dessa utvecklades senare till suffigerade bestämda artiklar.
- ortografiska:
- ursprungliga [ы] och [ъi] sammansmälte till [ы]
- ibland förenades användningen av boktstaven 'Ѕ' (dz) med användningen av 'З' (z)
- verbformerna naricają, naricaješi ersattes eller alternerade med naričą, naričeši
- lexikala:
- bruket av ord av protobulgariskt ursprung, såsom кумиръ, капище, чрьтогъ, блъванъ, etc.
Källor
- ^ ”Bulgarian language” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/topic/Bulgarian-language. Läst 14 oktober 2020.
- ^ ”Introduction to Old Church Slavonic” (på engelska). lrc.la.utexas.edu. https://lrc.la.utexas.edu/eieol/ocsol. Läst 14 oktober 2020.