Bulgariskans historia

Bulgariskans historia kan indelas i fyra stora perioder:[1]

Bulgariska som skriftspråk existerar sedan slutet av 800-talet, det vill säga från fornbulgariskans tid.

Fornbulgariska

Fornbulgariskan var det första skrivna språket i det bulgariska språkets utveckling. Den kan beskrivas som ett mycket syntetiskt språk med ett omfattande böjningssystem. Språket finns belagt i ett antal handskrifter från sent 900-tal och tidigt 1000-tal, skrivna vid Preslavs litterära skola och Ohrids litterära skola eller några av de mindre skrivarskolorna runt dem. Det användes för en rikhaltig litterär verksamhet, huvudsakligen i slutet av 800-talet och början av 1000-talet, med författare som Konstantin av Preslav, Johannes Exark, Klemens av Ohrid, Tjernorizets Chrabar och Naum av Preslav (Naum av Ohrid). Inget av dessa författares arbeten har dock bevarats i original, utan de är endast kända genom senare kopior.

Namnet

Namnet “fornbulgariska” är synonymt med fornkyrkoslaviska.[2]

Kännetecken

Fornbulgariskan (eller den bulgariska varianten av fornkyrkoslaviskan) kännetecknas av ett antal fonetiska, morfologiska, syntaktiska och lexikala drag (av vilka vissa, såsom reflexerna av *tj ([t']) och *dj ([d']), är typiska endast för bulgariskan), som följer:

  • fonetiska:
    • mycket öppen artikulation av jat-vokalen (Ѣ), vilket fortfarande bevarats i den ålderdomliga bulgariska dialekten i Rodopibergen,
    • protoslaviska reflexer av *tj ([t']) och *dj ([d']):
ProtoslaviskaFornkyrkoslaviska/fornbulgariskaBulgariskaTjeckiskaMakedonskaPolskaRyskaSlovakiskaSlovenskaSerbiska
*djždždzgjdzždzjdž
*tjštšttskjtsčtsčč
*gt/ktštšttskjtsčtsčč
    • bruket av [ra-], [la-] för protoslaviska [or̃-], [ol̃-]
    • bruket av [s] för protoslaviskt [č] före protoslaviskt åi
    • användande av [cv-], [dzv-] för protoslaviska [kv-], [gv’-]
  • morfosyntaktiska
    • bruket av possessiv dativ vid personliga pronomen och substantiv: рѫка ти; отъпоуштенье грѣхомъ,
    • deskriptivt futurum med verbet хотѣти,
    • bruket av den komparativa formen мьнии (mindre) i betydelsen yngre,
    • bruket av suffigerade demonstrativa pronomen (тъ, та, то). Dessa utvecklades senare till suffigerade bestämda artiklar.
  • ortografiska:
    • ursprungliga [ы] och [ъi] sammansmälte till [ы]
    • ibland förenades användningen av boktstaven 'Ѕ' (dz) med användningen av 'З' (z)
    • verbformerna naricają, naricaješi ersattes eller alternerade med naričą, naričeši
  • lexikala:
    • bruket av ord av protobulgariskt ursprung, såsom кумиръ, капище, чрьтогъ, блъванъ, etc.

Källor

  1. ^ ”Bulgarian language” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/topic/Bulgarian-language. Läst 14 oktober 2020. 
  2. ^ ”Introduction to Old Church Slavonic” (på engelska). lrc.la.utexas.edu. https://lrc.la.utexas.edu/eieol/ocsol. Läst 14 oktober 2020.