Buksamlarbin

Buksamlarbin
Snäckmurarbi (Osmia bicolor)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
Vetenskapligt namn
§ Megachilidae
Underfamiljer

Fideliinae

Megachilinae
Hitta fler artiklar om djur med

Buksamlarbin (Megachilidae) är en familj bin i insektsordningen steklar. Det svenska namnet kommer av att de samlar pollen under buken i en hårborste kallas scopa, och inte i pollenkorgar på benen.[1] Över 4 000 arter är kända[1] varav 61 är påträffade i Sverige[2] och 54 i Finland.[3]

Beskrivning

Buksamlarbin har varierande storlek, men ofta är de kraftigt byggda och med en kroppslängd mellan 6 och 18 mm.[1] Det finns dock undantag: världens största bi är tapetserarbiet Megachile pluto med en längd på nästan 4 centimeter.[4]

Ekologi

Tapetserarbi (släktet Megachile).

Buksamlarbina lever solitärt. De bygger ofta sina bon i hålrum i träden eller så gräver de gångar i jorden. Tapetserarbin klär bohålan med utskurna bitar av blad,[1] medan murarbin (släktet Osmia) klär bohålan med lera, kreatursspillning, söndertuggade blad eller kåda.[5] Larven spinner en kokong som den förpuppas i. Liksom andra bin lever de på nektar och pollen. De samlar pollenet på buken vilket syns tydligt på bilden på tapetserarbiet nedan. Det förekommer också arter som är boparasiter.[1]

Buksamlarbin kan lockas att bygga bon i borrade hål i träbitar.

Utbredning

Buksamlarbin har en världsvid utbredning.[1]

Systematik

Buksamlarbin delas in i en underfamilj, Megachilinae, och fyra tribus: Megachilini, Osmiini, Anthidiini och Dioxyini.[6]

I Sverige och Finland finns nedanstående 11 släkten:[2][3]

  • Blomsovarbin (Chelostoma). 3 svenska och finska arter.
  • Väggbin (Heriades). Endast arten väggbi (H. truncorum) i Sverige och Finland.
  • Gnagbin (Hoplitis). 5 svenska, 4 finska arter.
  • Taggmurarbin (Hoplosmia). Många forskare räknar dock detta taxon som ett undersläkte till Osmia.[7] Endast arten taggmurarbi (H. spinulosa) i Sverige (saknas i Finland).
  • Murarbin (Osmia). 17 svenska arter, 11 finska. Tidigare har vissa arter förts till släktet Hoplitis.[8]
  • Ullbin (Anthidium). 2 svenska och finska arter.
  • Pansarbin (Stelis). 4 svenska arter, 7 finska.
  • Hartsbin (Trachusa). Endast arten hartsbi (T. byssina) i Sverige och Finland.
  • Kilbin (Aglaoapis). Endast arten kilbi (A. tridentata) i Sverige och Finland.
  • Kägelbin (Coelioxys). 9 svenska och finska arter.
  • Tapetserarbin (Megachile). 14 svenska och finska arter.

I Catalogue of Life listas följande 76 släkten, innehållande sammanlagt 4065 olika arter:[9]

  • Acedanthidium
  • Afranthidium
  • Afroheriades
  • Afrostelis
  • Aglaoapis
  • Allodioxys
  • Anthidiellum
  • Anthidioma
  • Anthidium
  • Anthodioctes
  • Apianthidium
  • Ashmeadiella
  • Aspidosmia
  • Atoposmia
  • Austrostelis
  • Aztecanthidium
  • Bathanthidium
  • Bekilia
  • Benanthis
  • Chelostoma
  • Coelioxys
  • Cyphanthidium
  • Dianthidium
  • Dioxys
  • Duckeanthidium
  • Ensliniana
  • Eoanthidium
  • Epanthidium
  • Euaspis
  • Eudioxys
  • Fidelia
  • Gnathanthidium
  • Haetosmia
  • Heriades
  • Hofferia
  • Hoplitis
  • Hoplosmia
  • Hoplostelis
  • Hypanthidioides
  • Hypanthidium
  • Icteranthidium
  • Indanthidium
  • Ketianthidium
  • Larinostelis
  • Lithurgus
  • Megachile
  • Metadioxys
  • Microthurge
  • Neanthidium
  • Neofidelia
  • Notanthidium
  • Noteriades
  • Ochreriades
  • Osmia
  • Othinosmia
  • Pachyanthidium
  • Paradioxys
  • Paranthidium
  • Pararhophites
  • Plesianthidium
  • Prodioxys
  • Protosmia
  • Pseudoanthidium
  • Pseudoheriades
  • Radoszkowskiana
  • Rhodanthidium
  • Serapista
  • Stelis
  • Stenoheriades
  • Stenosmia
  • Trachusa
  • Trachusoides
  • Trichothurgus
  • Wainia
  • Xenostelis
  • Xeroheriades

Källor

Referenser

  1. ^ [a b c d e f] Patrick Coin, Hannah Nendick-Mason, John och Jane Balaban, Beatriz Moisset, Lynette Elliott, John S. Ascher, V Belov samt Marci Hess (7 januari 2020). ”Family Megachilidae - Leafcutter, Mason, and Resin Bees, and allies” (på engelska). BugGuide. Iowa State University - Department of Entomology. https://bugguide.net/node/view/84. Läst 23 juli 2020. 
  2. ^ [a b] ”Buksamlarbin – Megachilidae”. Artdatabanken. 2020. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/megachilidae-2001181. Läst 23 juli 2020. 
  3. ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”buksamlarbin – Megachilidae”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204564. Läst 23 juli 2020. 
  4. ^ Dr Anne Dollin (november 2001). ”The LARGEST Bee in the World” (på engelska). Australian Native Bee Research Centre. http://www.aussiebee.com.au/abol-004.html. Läst 23 juli 2020. 
  5. ^ Christopher O'Toole & Anthony Raw (1991). Bees of the World. London: Blandford. sid. 61. ISBN 0-7137-2085-9 
  6. ^ Juho Paukkunen (2019). ”Megachilinae”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204565. Läst 23 juli 2020. 
  7. ^ Osmia spinulosa (Kirby, 1802) Discover Life Läst 2013-07-13
  8. ^ Osmia spinulosa (Kirby,1802) Bees Wasps & Ants Recording Society Läst 2013-07-13
  9. ^ Roskov Y., Kunze T., Paglinawan L., Orrell T., Nicolson D., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Hernandez F., De Wever A. (red) (31 juli 2013). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2013 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2013/browse/tree/id/13025317. Läst 8 september 2013. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Osmia bicolor1.jpg
Författare/Upphovsman: František ŠARŽÍK, Licens: CC BY 3.0
Osmia bicolor
Megachile shelter 3.jpg
Författare/Upphovsman: Cephas, Licens: CC BY-SA 3.0
Shelter for Megachile, Léon-Provancher marsh, Québec, Canada.
Bee September 2007-2.jpg
Författare/Upphovsman: Alvesgaspar, Licens: CC BY-SA 3.0
Bee of Megachile sp. (Megachilidae)