Brunskrika

	Brunskrika; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Kråkfåglar; Corvidae
Släkte	Psilorhinus; Rüppell, 1837
Art	Brunskrika; P. morio
Vetenskapligt namn
	§ Psilorhinus morio
Auktor	Wagler, 1829
Utbredning
	(c) Steve nova at the English Wikipedia, CC BY-SA 3.0
Synonymer
	Cyanocorax morio

Brunskrika^[3] (Psilorhinus morio) är en fågel i familjen kråkfåglar inom ordningen tättingar.^[4] Den förekommer huvudsakligen i Centralamerika, men några par häckar även i allra sydligaste Texas i USA.

Utseende och läten

Brunskrikan är en stor (38–44 cm) och mörk skrika med breda vingar och bred kilformad stjärt. Huvudet är svartaktigt, ovansidan mörkbrun och buken vitaktig. Vissa fåglar, tidigare behandlade som en egen art, har vitspetsad stjärt. Årsungen har gul näbb och gula ben.^[5]

Det vanligaste lätet är ett klart trumpetande ”keerg” eller ”paow” som ofta avges i serier och i kör av flockar. Det påminner om bandvingad vråk men är skränigare och ljusare.^[5]

Utbredning och systematik

Brunskrika delas upp i fyra underarter med följande utbredning:^[4]

Psilorhinus morio palliatus – sydöstra Texas till sydöstra Mexiko (Veracruz)
Psilorhinus morio morio – sydöstra Mexiko (kustnära centrala Veracruz till östra Tabasco och norra Chiapas)
Psilorhinus morio cyanogenys – sydöstra Mexiko (östligaste Tabasco och Campeche) till nordvästra Panama
Psilorhinus morio vociferus – norra Yucatánhalvön (Campeche, Yucatán ochg Quintana Roo)

Underarten cyanogenys inkluderas ofta i nominatformen.^[6]

Släktestillhörighet

Brunskrikan placeras normalt som ensam art i ’’Psilorhinus’’. Vissa^[2]^[1] inkluderar den dock i ’’Cyanocorax’’ efter genetiska studier.^[7]

Levnadssätt

Brunskrikan hittas i olika typer av biotoper från kustnära områden till 2500 meters höjd, med förkärlek för miljöer påverkade av människan. Födan består av både insekter, spindlar, ödlor, frön, nektar och frukt, framför allt från ’’Castilloa elastica’’. Fågeln ses i ljudliga familjegrupper med fem till tio individer. Den häckar även kooperativt och lägger ägg mellan mars och juni.^[5]^[8]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde med en stor och population.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen två miljoner vuxna individer.^[9]

Referenser

^ [a b c d] Birdlife International 2020 Cyanocorax morio . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2021.
^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 282. ISBN 0-679-45120-X
^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.1). doi : 10.14344/IOC.ML.10.1.
^ Bonaccorso, E., Peterson, A.T., Navarro-Sigüenza, A.G. & Fleischer, R.C. (2010) Molecular systematics and evolution of the Cyanocorax jays. Mol. Phylogenet. Evol. 54(3): 897–909.
^ dos Anjos, L. (2020). Brown Jay (Cyanocorax morio). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60726 23 april 2020).
^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.

Externa länkar

Wikispecies har information om Psilorhinus morio.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Psilorhinus morio.
Bilder & media
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2020 Cyanocorax morio . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2021.

[H&M-2] [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[SOF-3] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-4] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01

[Sibley-5] [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 282. ISBN 0-679-45120-X

[IOC-6] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.1). doi : 10.14344/IOC.ML.10.1.

[7] Bonaccorso, E., Peterson, A.T., Navarro-Sigüenza, A.G. & Fleischer, R.C. (2010) Molecular systematics and evolution of the Cyanocorax jays. Mol. Phylogenet. Evol. 54(3): 897–909.

[hbw-8] s Anjos, L. (2020). Brown Jay (Cyanocorax morio). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60726 23 april 2020).

[9] Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

Navigation

Navigering

Temaportaler