Brunbukig flyghöna

	Brunbukig flyghöna; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Flyghönsfåglar; Pterocliformes
Familj	Flyghöns; Pteroclidae
Släkte	Pterocles
Art	Brunbukig flyghöna; P. exustus
Vetenskapligt namn
	§ Pterocles exustus
Auktor	Temminck, 1825
Synonymer
	Brunbukad flyghöna

Brunbukig flyghöna^[2] (Pterocles exustus) är en både afrikansk och asiatisk fågel i familjen flyghöns.^[3] Den förekommer i halvöken och intill odlade fält. Beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läte

Brunbukig flyghöna är med en längd på 28–32 centimeter (exklusive fyra till åtta centimeter långa stjärtspröt) mindre än svartbukig flyghöna och skiljs på brunsvart buk,mörk vingundersida och smala stjärtspröt. Ökenflyghönan har ljusare handpennor på ovansidan av vingen. Honan är kraftigt fläckad på bröstet och halsen. Den lockar gärna när den flyger med ett skorrande "vitt-karr-arr", påminnande om dalripa.^[4]

Utbredning och systematik

Brunbukig flyghöna delas in i sex underarter med följande utbredning:^[3]

exustus-gruppen
- Pterocles exustus exustus – förekommer i Mauretanien, Senegal och Gambia österut till Sudan
- Pterocles exustus floweri – förekom tidigare vida spridd i Nildalen i norra och centrala Egypten; tidigare ansågs den utdöd men sentida fynd från södra centrala Egypten är förmodligen denna underart
- Pterocles exustus ellioti – östra Sudan, Eritrea, norra Etiopien samt norra och centrala Somalia
- Pterocles exustus olivascens – sydöstra Sydsudan, södra Etiopien, sydvästra Somalia, Kenya och norra Tanzania
Pterocles exustus erlangeri – västra och södra Arabiska halvön
Pterocles exustus hindustan – sydöstra Iran till Pakistan och Indien

I Europa är fågeln en mycket sällsynt gäst, med ett fynd från Ungern.^[4]

Levnadssätt

Brunbukig flyghöna hittas i halvöken, odlade fält och gräsmarker. Den besöker vattenkällor två till tre timmar efter gryningen.^[5]

Födan består mestadels av frön, ofta hårda och mycket små. Den kan också ta säd från stubbåkrar och vid tillfällen även skott och möjligen insekter.^[6]

Häckning

Häckningsperioden är utdragen, kopplat till lokalt regnfall: januari–april i södra Indien, mars–maj i norra Indien; april–juni på Arabiska halvön samt i Sudan, Etiopien och Somalia, februari–november i Kenya, maj–november i norra Tanzania och huvudsakligen mars–juli i Mali, Senegal och Gambia. Boet är en enkel uppskrapad grop i marken, bara sparsamt fodrad eller inte alls. Den lägger vanligen tre ägg som ruvas i 22–23 dagar, av honan på dagen och hanen på natten.^[6]

Släktestillhörighet

Resultat från DNA-studier tyder på att släktet Pterocles är parafyletiskt i förhållande till de två flyghönsen i Syrrhaptes, där bland annat brunbukig flyghöna är närmare släkt med stäppflyghönan (Syrrhaptes paradoxus) än med vitbukig flyghöna (Pterocles alchata).^[7] Det medför att antingen bör Syrrhaptes-flyghönsen inkluderas i Pterocles eller så bör brunbukig flyghöna med släktingar flyttas till Syrrhaptes. Inga större taxonomiska auktoriteter har dock ännu följt dessa resultat.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population.^[1] Den tros inte vara utsatt för några substantiella hot och det finns inga tecken på att den minskar i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig och vida spridd, lokalt i Sahelregionen mycket vanlig.^[8]

Taxonomi och namn

Brunbukig flyghöna beskrevs för första gången 1825 av Coenraad Jacob Temminck. Det vetenskapliga artnamnet exustus betyder "bränd".^[9]

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2012 Pterocles exustus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235
^ [a b] de Juana, E. och P. F. D. Boesman (2020). Chestnut-bellied Sandgrouse (Pterocles exustus), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.chbsan.01
^ Cohen, C. (2011), The phylogenetics, taxonomy and biogeography of African arid zone terrestrial birds: the bustards (Otididae), sandgrouse (Pteroclidae), coursers (Glareolidae) and Stone Partridge (Ptilopachus) Ph.D. Dissertation, University of Cape Town.
^ Madge, S.; McGowan, P. 2002. Pheasants, partridges and grouse: including buttonquails, sandgrouse and allies. Christopher Helm, London.
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör brunbukig flyghöna.
Bilder & media
Wikispecies har information om Pterocles exustus.
Artförteckning
exustus Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2012 Pterocles exustus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[Fågelguiden-4] [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9

[sinclair-5] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235

[BOW-6] [a b] de Juana, E. och P. F. D. Boesman (2020). Chestnut-bellied Sandgrouse (Pterocles exustus), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.chbsan.01

[7] Cohen, C. (2011), The phylogenetics, taxonomy and biogeography of African arid zone terrestrial birds: the bustards (Otididae), sandgrouse (Pteroclidae), coursers (Glareolidae) and Stone Partridge (Ptilopachus) Ph.D. Dissertation, University of Cape Town.

[8] Madge, S.; McGowan, P. 2002. Pheasants, partridges and grouse: including buttonquails, sandgrouse and allies. Christopher Helm, London.

[9] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

Navigation

Navigering

Temaportaler