Broksnylthumla

Broksnylthumla Status i Sverige: Livskraftig[1] Status i Finland: Nära hotad[2]
(c) Kjell Magne Olsen, CC BY 4.0
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Insekter Insecta
Ordning	Steklar Hymenoptera
Underordning	Midjesteklar Apocrita
(orankad)	Gaddsteklar Aculeata
Överfamilj	Bin Apoidea
Familj	Långtungebin Apidae
Släkte	Humlor Bombus
Undersläkte	Snylthumlor Psithyrus[3]
Art	Broksnylthumla Bombus quadricolor
Vetenskapligt namn
§ Bombus quadricolor
Auktor	(Lepeletier, 1832)[3]
Synonymer
Psithyrus quadricolor Lepeletier, 1832[4] Psithyrus meridionalis Richards, 1928[4] Psithyrus globosus Eversmann, 1852[4] Psithyrus suaveolens Wahlberg, 1855[4] Psithyrus quadricolor ingermanlandicus Popov, 1931[4] Psithyrus quadricolor nortensis Quilis, 1932[4] Psithyrus quadricolor intercalarius Müller, 1913[4] Psithyrus quadricolor rossicus Popov, 1931[4] Psithyrus quadricolor flaviscutus Popov, 1931[4] Psithyrus quadricolor redikorzevae Popov, 1931[4] Psithyrus quadricolor arvernicus Richards, 1928[4] Psithyrus meridionalis nigrescens Pittioni, 1939[4] Psithyrus meridionalis bistigmatus Pittioni, 1939[4] Psithyrus meridionalis collaris Pittioni, 1939[4]
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Broksnylthumla (Bombus quadricolor) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) som tillhör undersläktet snylthumlor.^[4]

Broksnylthumlan är en stor, korttungad humla med en längd av 17-18 millimeter för honan, 15-17 millimeter för hanen. Honan är övervägande mörk med bred, gul krage. Tergit^[a] 1 till 2 är brunsvarta, tergit 3 till 5 rödaktig med en inblandning av vita hår, och bakkroppsspetsen rödaktig. Tergit 1 kan ha vita hår på sidorna. Hanen har samma breda, gula krage som honan, men i övrigt en svart mellankropp med en inblandning av gula hår längst bak. Tergit 1 till 2 är svarthåriga, tergit 3 till 4 kan variera mellan vithåriga, beigehåriga eller gulhåriga, och tergit 5 till 7 rödhåriga, liksom vanligen de fyra sista sterniterna^[a].^[1] Över huvud taget varierar hanens färger mycket, och de olika fälten är svåra att skilja åt.^[5]

Habitatet utgörs av blandbiotoper med tallskog, skogsbryn, gläntor med ängvegetation, buskmarker, hedar, ogödslade ängar och trädgårdar. Honorna är relativt sena och flyger vanligen under juni och juli. Hanarna är aktiva under augusti och september. Hanarna kan besöka bland annat korgblommiga växter som väddklint, rödklint, ängsskära, höstfibbla, flockfibbla och gullris, men även kransblommiga växter som kungsmynta och väddväxter som åkervädd och ängsvädd.^[1]

Som många humlehanar är hanarna patrullerare, de flyger runt i terrängen längs en bana och avsätter könsferomoner på olika objekt för att locka till sig parningsvilliga honor. Specifikt för denna art är att patrullerandet sker i trädtoppshöjd.^[1] Honan snyltar på blåklockshumla, hon tar över ett blåkockshumlesamhälle, dödar vanligen dess drottning och tvingar dess arbetare att föda upp sin avkomma.^[1]

Utbredningsområdet sträcker sig från västra kontinentala Europa (exklusive de Brittiska öarna) österut, troligen till Altaj, till östra Turkiet i sydöst, och från Skandinaviska halvön (inklusive delar av Finland) söderut till norra Spanien och Pyreneerna.^[6]

I Sverige finns arten från Götaland, där den saknas på Öland samt är utdöd i Skåne, Halland och Blekinge, samt vidare från Svealand och längs Norrlandskusten upp till södra Västerbotten. Populationen ökar dock svagt, och arten är kassificerad som livskraftig (LC).^[1]

I Finland förekommer den i de sydligare delarna av landet, på Åland dock senast 1948. Arten har gått bakåt; numera (2020-talet) finns den knappast längre norrut än till Södra Karelen; tidigare, på 1950- och 1960-talen, har den även pträffats i Norra Savolax och Norra Karelen, ännu tidigare i Södra Savolax.^[7] Arten är rödlistad som nära hotad ("NT").^[2]