Brittiska Amerika
Brittiska Amerika är benämningen på de engelska, och senare brittiska, territorierna i Nordamerika och Västindien. De här besittningarna kallades formellt för Brittiska Amerika och Brittiska Västindien, som var en del av det brittiska väldet, på den amerikanska kontinenten under 1700- och 1800-talen. Från och med 1783 började man att skilja på det brittiska Nordamerika och det brittiska Västindien.
I början av den amerikanska revolutionen 1775 innefattade Brittiska väldet tjugo kolonier nordöst om Nya Spanien (numera en del av Mexiko och den amerikanska västern). Västra Florida överläts åt Spanien vid Freden i Paris 1783 vilket avslutade det amerikanska frihetskriget.
Historia
År 1584 företogs en första engelsk forskningsresa ledd av Sir Humphrey Gilbert vilken på uppdrag av den engelska kronan tog Newfoundland i besittning, men det var ett misslyckande. Samma år företog Sir Walter Raleigh en ny forskningsresa som spejare. I april 1585, ännu en resa, där Sir Richard Grenville grundade det allra första engelska nybygget på den nya kontinenten, på Roanoke-ön (i nuvarande Nord-Carolina) vid namn Roanoke-kolonien. Men den överlevde inte, för år 1590, när ett skepp med förnödenheter nådde ön, fanns det ingen kvar[1].
Mellan åren 1606 och 1670 grundades ett antal bosättningar i Nordamerika på ett landsområde enligt avtal som slutits av James VI av Skottland och I av England, följt av Karl I, sedan Englands parlament, och slutligen Karl II.
Den första fasta bosättningen var Jamestowne som grundades av Virginia Company år 1607. Bosättningen fick namnet Jamestowne för att hedra kung Jakob. År 1620 organiserade pastorn John Robinson utvandringsföretaget ombord på Mayflower, som hade 102 passagerare, däribland 35 oliktänkande engelska troende kända som "Pilgrimsfäder" (engelska: Pilgrim Fathers), liksom andra oliktänkande européer som flydde religiös förföljelse i Europa. De är upphovspartnern till Nya Plymouth[2].
Brittiska besittningar år 1775
Lista över kolonier, på tröskeln till Amerikanska frihetskriget:
- Nya England
- Provinsen Massachusetts Bay
- Provinsen New Hampshire
- Kolonien Rhode Island och Providenceplantagen
- Connecticutkolonien
- Södra kolonierna: (Virginia och Maryland kan också delas in som Chesapeake Bay-kolonier)
De forna franska kolonierna och Florida
Flera brittiska kolonier och territorier styrdes av Storbritannien från 1763 efter Sjuårskriget (i Sverige även känt som Pommerska kriget), men överläts åt Spanien (Östra och Västra Florida) eller de Förenta Staterna (Indiankungörelsen 1763) och den nya gränsdragningen av Quebec). Andra har blivit en del av Kanada.
De brittiska kolonierna och territorierna som slogs ihop med Kanada:
Kolonier i Västindien, nära Atlanten, och Sydamerika som förblev brittiskt efter 1783
- Brittiska Nordamerika:
- Provinsen Nya Skottland
- Newfoundlandkolonien (Labradorförbundet med Newfoundland år 1763)
- Provinsen Quebec
- Prins Edvards ö
- Ruperts land
- De Små Antillerna:
- Sankt Christopher (de facto huvudstad)
- Antigua
- Barbuda
- Brittiska Jungfruöarna
- Montserrat
- Nevis
- Anguilla
- Jamaica med underlydande områden:
- Andra brittiska innehav i Brittiska Västindien:
Andra brittiska regeringstrogna besittningar (1763—83) som överläts av Storbritannien åt Spanien 1783 och som senare danade U.S.A.
- Provinsen Östflorida
- Provinsen Västflorida
- Provinsen Quebec (1763—91)
Kronojord som mestadels är obebodd (av nybyggare av europeisk härkomst):
- Enligt 1763 års avtal avsatt för indianer omfattande allt eller del av:
- Nordvästra territoriet
- Kentucky
- Tennessee
- Alabama
- Mississippi
- Den norra stranden av de Stora sjöarna
- Delar av norra Quebec ej redan ingågna i Ruperts land.
Se även
- Det brittiska väldet
- Den brittiska koloniseringen av Amerika
- De tretton kolonierna
- Brittiska Nordamerika
- Brittiska Västindien
- British North America Acts
- Storbritanniens utomeuropeiska territorier
Referenser
Media som används på denna webbplats
Flag of Anguilla, adopted on 30 May 1990 and modified slightly on 25 January 1999.
Författare/Upphovsman: See File history below for details., Licens: CC0
Dominicas flagga
Flag of Jamaica. “The sunshine, the land is green, and the people are strong and bold” is the symbolism of the colours of the flag. GOLD represents the natural wealth and beauty of sunlight; GREEN represents hope and agricultural resources; BLACK represents the strength and creativity of the people. The original symbolism, however, was "Hardships there are, but the land is green, and the sun shineth", where BLACK represented the hardships being faced.
Trinidad och Tobagos flagga
Flag of the Turks and Caicos Islands
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 3.0
Royal Standard of King Louis XIV
The pre-1801 Union Flag (of w:United Kingdom of Great Britain).
Författare/Upphovsman: Ningyou., Licens: CC BY-SA 3.0
Flag with the cross of Burgundy (saltire). Also named Cross of Burgundy flag. It was used in the Catholic Monarchy and in its viceroyalties such as New Spain and Peru. It was also used by Spain as a military or king's prosonal flag. Used by the Carlist movement.
Prince's flag, orange, white, blue
Version 3.0 of the Grand Union flag (aka Continental Colors). This version rewritten from scratch using a text-editor; with colors from File:Flag of the United States.svg. Previous text: image was created using an image of the pre-1801 Union flag and the SVG of the Betsy Ross flag. The colors are based on information from here. I hope St. George's cross looks straight now.
Swallow-tailed flag used between the reign of Gustav I of Sweden until c. 1650, when it was succeeded by a triple-tailed flag.
Vector conversion of File:Colonial-Red-Ensign.png based on SVG file File:Flag of Taunton, Massachusetts.svg.
Författare/Upphovsman: Vadac, Licens: CC BY-SA 3.0
British America at its greatest territorial expance from 1763 with its acquisitions from the fall of New France to 1783 with the British defeat in the American Revolution and creation of the United States, (in dark red). (Other British colonies held at that time are labeled in pink.)
By here focusing largely upon eastern North America, British map producers Senex, Price, and Maxwell avoided the cartographic problems still associated in the early 18th-century with the depiction of California as an island and the mysterious Northwest Coast which was still largely unknown to Europeans. They copied and translated French mapmaker Delisle's 1703 Carte du Canada ou de la Nouvelle France for the northern part of their map and Delisle's 1703 Carte du Mexique et de la Floride for the southern portion. Surprisingly, the Englishmen even copied the Frenchmen's dotted-line political boundaries, but not surprisingly, they did not credit or mention Delisle. Senex did add a different cartouche. Around 1717 George Whilldey and his engraver H. Terrasson, in turn, copied Senex, Price, and Maxwell's map for Whilldey's Atlas of the World.
A view of Fort George with the city of New York, from the SW