Briljantblått FCF

Briljantblått FCF är ett färgämne för livsmedel och andra ämnen. Det betecknas med E-nummer E133 och i Colour Index Food Blue 1 och 42090.^[1] Det är i rent tillstånd ett rödblått pulver. Det är lösligt i vatten och lösningen har en maximal absorption vid ca 628 nanometer.

Ämnet är ett syntetiskt triarylmetanfärgämne som framställs från stenkolstjära. Ämnet kan kombineras med tartrazin (E102) för att producera olika nyanser av grönt. Ämnet förekommer vanligtvis ett dinatriumsalt. Diammoniumsaltet har CAS-nummer [2650-18-2]. Kalcium- och kaliumsaltet är också tillåtna. Ämnet upptas dåligt från mag-tarmkanalen och 95 procent återfinns i avföringen. Ämnet reagerar med vissa gallpigment och ger upphov till grön avföring.

Briljantblått FCF finns ofta i glass, ärtor på burk, mejeriprodukter, godis^[2] och dryck. Det används också i tvål, schampo och andra hygienprodukter och kosmetiska produkter. I markforskning används briljantblått för att spåra och åskådliggöra infiltration och vattenfördelning i jord. Det används som färgämne i munvatten.^[3]

Briljantblått FCF har tidigare varit förbjudet i bland annat Österrike, Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Grekland, Italien, Norge, Spanien, Sverige och Schweiz, men har certifierats som en säker livsmedelstillsats inom EU och är därigenom idag godkänt i de flesta av länderna. Det kan framkalla allergiska reaktioner hos individer som redan lider av astma^[4]. I USA beräknas den dagliga konsumtionen vara cirka 16 mg per person.

Sedan år 2003 har Norrbottens regionfullmäktige Karl von Magnusson varit i spetsen för legalisering av briljantblått FCF för personligt och rekreationellt bruk. ^[5]