Brantmalört
| Brantmalört Status i Sverige: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Asterordningen Asterales |
| Familj | Korgblommiga växter Asteraceae |
| Släkte | Malörtssläktet Artemisia |
| Art | Brantmalört A. tanacetifolia |
| Vetenskapligt namn | |
| § Artemisia tanacetifolia | |
| Auktor | L. |
Brantmalört (Artemisia tanacetifolia)[2] är en flerårig ört av släktet Artemisia. Arten växer på kalkrik, relativt torr mark och har sin huvudutbredning i norra Asien och österut ända till Alaska. Det finns också en reliktförekomst som upptäcktes i augusti 2016 i Åsele lappmark i Sverige, vilket är den enda kända växtplatsen i Europeiska unionen.
Utbredning
Brantmalörtens huvudutbredning är norra Asien, österut till Alaska.[3] Dess västligaste kända palearktiska förekomst, utöver Sverige, är några få platser vid floden Pinega, öster om Archangelsk i norra delen av europeiska Ryssland.[3]
Förekomst i Sverige
I Sverige är arten bara känd från en plats i Åsele lappmark, där den återfanns första gången i augusti 2016, i Selbergets östra rasbrant. Detta är enda kända växtplatsen i Europeiska unionen, men artens etablering på platsen bedöms vara spontan. Förmodligen rör det sig om en relikt från perioden strax efter senaste inlandsisens tillbakadragande.[3] Arten är sedan 2020 rödlistad som sårbar i Sverige.[1]
Utseende
Brantmalörten är en flerårig ört med jordstammar, och den bildar stora mattor av vegetativa skott med enstaka 50–90 cm höga skott.[3] De gula blomkorgarna är 5–8 mm stora och sitter i en klase.[3] Bladen, som påminner om renfanans rosettblad, är dubbelt parbladiga och ganska breda. Blomningen sker sent på säsongen, i Sverige i mitten till slutet av augusti.[3] Den svenska förekomsten skiljer sig till viss del morfologiskt från arten i dess huvudsakliga utbredningsområde, bland annat genom sina större blomkorgar och ganska kala blad och stjälkar.[3]
Ekologi
Brantmalört växer på kalkrik, relativt torr blottad mark, ofta på krön och branter.[3] Arten är dåligt känd men förökar sig troligen mestadels vegetativt.[3]
Namn
Artepitetet tanacetifolia betyder "renfanelika blad", eftersom bladen påminner om renfanans.
Referenser
- ^ [a b] Eide, Wenche, red (2020) (
PDF). Rödlistade arter i Sverige 2020. Uppsala: SLU Artdatabanken i samarbete med Naturvårdsverket. sid. 21, 51. ISBN 978-91-87853-55-5. https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/31.-rodlista-2020/rodlista-2020. Läst 23 maj 2020 Arkiverad 8 februari 2021 hämtat från the Wayback Machine. - ^ Svensk taxonomisk databas. Brantmalört, TaxonId: 6011214
- ^ [a b c d e f g h i] ”Artfaktablad för Brantmalört Artemisia tanacetifolia”. Artdatabanken. Sveriges lantbruksuniversitet. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/6011214. Läst 18 augusti 2019.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Brantmalört.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Юлия, Licens: CC BY 4.0
Artemisia tanacetifolia